Tillbaka

30 april

Jag tog flexledigt idag. Långpromenad med Marie och Leida på förmiddagen med massor av hundrace! Meja är väldigt sträng mot Leida i början när vi träffas, men när Leida slängt sig på rygg ett par gånger så tycker Meja att rangordningen är uppgjord. Sen går det hur bra som helst och hon låter "ungdomarna" härja fritt. Nåja, ibland går hon in och "styr upp" det hela som den ordningspolis hon är! Speciellt om hon tycker att Axa bär sig åt!

Ha en riktigt skön valborg!

29 april

Yes! Idag kom beskedet att jag klarat både teoriprovet och det praktiska provet för att bli tävlingssekreterare! Känns så otroligt skönt! Det har ju krävt en del tid med kurstillfällena på Norrköpings brukshundklubb och inläsning till proven, så då vill man ju gärna klara det!

Nu är det bara att hugga in och ta tag i någon brukstävling framöver!

27 april

Idag fick Meja ta ett viltspår på 250 meter och 2 vinklar. Spåret fick ligga i två och en halv timme. Hon var så duktig! Jag som gick efter med kameran i högsta hugg var mäkta imponerad över hennes noggrannhet, och hur hon tog vinklarna som en fällkniv! Vilken tjej!

Axa fick ett personspår på 400 meter i gles skog och på fält. Det spåret låg i 45 minuter och hade två vinklar. Axa var duktig, missade bara en av sex apporter! Första vinkeln tog hon klockrent, men kom lite fel till andra vinkeln så det blev en hel del snurrande. Någon gång fick jag säga till henne när hon började att nosa på annat, och då skärpte hon till sig.

Klicka på bilden om du vill kika på spårbilder!

26 april

Idag var det dags för Axa och mig att prova lyckan på Åtvidabergs hundklubb. Det var lite problematiskt med logistiken, för Lennart skulle vara där kl. 10.00 för att starta spårkursen, och jag ville inte åka med dem eller låta Axa träffa Lennart och Meja innan tävlingen. Hon blir så orolig om hon märker att de försvinner ifrån oss. Vi löste det så att jag åkte med Lisbeth och Zack, som tävlade i tvåan (Tack för det, Lisbeth!), och gick undan när Lennart och Meja dök upp.

Vi fick ett förstapris! Yes! Det blev jag jätteglad för! Men jag var inte lika nöjd med vår insats på plan idag som jag var i onsdags. Axa blev lite låg i linförigheten (säkerligen på grund av en nervig matte), men genomförde ändå momenten! Gullegumman , det kan inte vara lätt att gå där när matte beter sig stelt och konstigt. Vid momentet apportering så sa tävlingsledaren något tokigt till mig så att jag brast i skratt, och jag riktigt såg på Axa hur lättad och glad hon blev! "Äntligen känner jag igen min matte igen!"

23 april

Yes! Äntligen! Där satt det! Axa och jag tog ett förstapris i lydnadsettan idag, dessutom blev det klassvinst, så vi fick stå högst upp på prispallen! Gissa om det kändes gött!

Platsliggningen var en pina. Jag har utvecklat platsliggningsfobi sedan tävlingen i februari, men Axa låg så fint som nummer fyra bland sju hundar. En rottweiler och en curly coated låg bredvid henne, men de låg också stilla och fint. Jag var nervös på plan, trots att jag visste att vi kunde momenten. Men Axa var duktig och höll fokus på mig hela tiden. Gullgumman!

En fin pokal och massor av hundgodis fick vi - men det Axa uppskattade mest var den pipboll som låg med bland priserna!

20 april

... men eftersom Axa bara fick med sig slutapporten, och därmed inte var godkänd i spåret, så valde vi att bryta!

Nu ska jag deppa en stund, och sedan återkomma med nya krafter!

15 april

Födelsedagen firades med en härlig långpromenad på eftermiddagen tillsammans med dagmatte och Leida!

13 april

+10

Spårdags för tjejerna igen! Jag lade ett 800 meter långt spår till Axa, genom skog, ut på fält (två vinklar på fältet), in i skog igen och så över ett fält med avslut inne i skogen. Lennart lade ett 600 meter långt spår till Meja, även det både på fält och i skog.

Spåren fick ligga ungefär en timme, och den här gången följde Lennart tätt bakom Axa och mig för att vi skulle kunna "sno" apporter för henne som hon inte brydde sig om.

De två första apporterna tog hon spontant, vilket syns på bilderna! Där syns också hur glad jag blev, och jag apade mig riktigt mycket för henne. Det blåste friskt så det tog lite tid för henne att ta sig igenom första vinkeln, men den andra gick bättre. Jag grälade lite på henne när hon stannade för att äta på något oidentifierat bajs. När vi kom upp i skogen på andra sidan fältet så började Axa frusta och snurra runt som en tokig. Att Lennart och jag snodde en pinne för henne och lattjade med märkte hon inte ens! Det var bara viltdofterna som gällde!

Till slut satte vi oss ner och tog en paus, drack lite vatten och kelade lite, och då lugnade hon så småningom ner sig så vi kunde gå på spåret igen. Hon spårade som en gudinna både på fältet och sista biten i skogsdungen. Men hon struntade återigen i några pinnar, och märkte överhuvudtaget inte när Lennart och jag busade med den och delade på godis mitt framför ögonen på henne. Hon var inte riktigt kontaktbar - min jaktpudel!

Näst sista pinnen och slutapporten tog hon och fick massor av beröm. Det var inte någon lätt sträcka på slutet, som gick i en utförslöpa där vinden kom åt att snurra runt riktigt ordentligt.

Meja hade klara problem i sitt spår idag! Det var länge sedan jag såg det, sista åren har hon ju varit otäckt spårsäker! Men det var mycket hjortskit som skulle avsmakas, och markerna var klart ankomna av vildsvinens framfart. Dessutom så hade nog vinden kommit åt att flytta en hel del på spåret. Till slut bröt Lennart, det var tydligt att Meja var helt bortkollrad och försökte skenspåra för att vara honom till lags!

Snabbt hem, och så gav sig vovvarna och jag ner till idrottsplatsen och tittade när Matilda spelade match med damlaget under tiden som Lennart övningskörde med Viktor. Duktiga var de tjejerna, vann med 4-0! Meja och Axa är väldigt behagliga att ha med i sådana situationer, slår sig snabbt till ro och tittar på folk och rullande bollar!

10 april

Lennart lade ett personspår till Meja efter jobbet. 750 meter långt genom skog, över en landsväg (!), vidare över ett fält och in i en skogsdunge. Sista sträckan gick i mittremsan på en skogsväg. Meja hade inga problem att spåra över landsvägen, däremot var hon lite skeptisk till ett djupt dike som Lennart gått över. Hon ringade lite innan hon accepterade att det faktiskt var där hon skulle fram. Hon hittade alla apporter och var så noggrann!

Samtidigt var jag och Axa iväg på klubben och tränade tillsammans med Anki med Jambo och Jeanette med Bobby. Men det var en sådan där träning man lika gärna kunde varit utan - varken Axa eller jag var taggade! Jag bröt upp ganska tidigt och åkte hemåt. På mobilen fick jag kontakt med Lennart och anslöt till Meja och honom vid spårslutet. Vi fortsatte en bit, ställde bilen och tog en skön promenad mot Hjortkälla. Hundarna sprang lösa och skruttade och vi gick och njöt av all fågelsång och en eldröd sol som försvann bland trädtopparna.

9 april

I måndags var Axa och jag iväg till brukshundklubben och tränade tillsammans med Maria med Ludvig och Filippa med Elvira. Jag tänkte nog att Axa skulle vara trött efter en intensiv helg, men det var först på slutet hon började krokna lite. Innan gick träningen så bra, och hon var glad och fokuserad. Det var en härlig känsla med tre storpudlar på plan!

Filippa hjälpte mig att göra en budföring, och hon sprang mer än gärna till henne, trots att hon inte känner Filippa. Däremot var farten inte så hög, det var i slutet av kvällen och hon började att bli rejält trött. Annars tränade vi på hindret, och Maria kommenderade oss i ettan. Axa lade sig innan kommando i läggande under gång igen, så då fick jag bli "olydig" och strunta i kommandona ett tag. Hon vill ju så väl, lilla Axa-Flaxan!

På tisdagen tog vi det riktigt lugnt och gjorde ingenting förutom vanliga rastningar. Jag tror att det var välbehövligt för Axa. Meja tyckte också att det var helt ok att gå och nosa och strosa i samhället!

   Fältspår

När jag kom hem från jobbet idag så åkte jag ut och lade fältspår till Axa. Det hade duggregnat hela dagen, men lagom tills jag kom hem så upphörde regnet och en liten sol letade sig fram. Det fick bli ett kort 100-meters spår med en vinkel, en apport och slutapport. Dessutom lade jag ett appellspår, något kortare och med fler apporter. Spåren fick ligga 40-50 minuter. Dagen till ära hade jag med kattmat "Whiskas, om katten själv får välja" (tusen tack för tipset, Anette!), och det var tydligen det godaste Axa smakat någon gång!

På vägen från bilen och till spåret så hade jag "tappat" en apport, och när Axa stannade till och satte nosen på den så fick hon uppleva hur kattmat smakar! Hon är ju inte så bortskämd med godsaker precis, och den här sorten på rödspätta var tydligen succé!

Hon spårade inte med den intensitet som hon brukar. Och vid något tillfälle så röt jag i åt henne när hon började äta harbajs i stället! Hon gick lite bredvid spåret, meeen vek in och stannade till vid apporterna, och tittade sedan hoppfullt på mig! "Jag vill ha mera kattmat!" Helt obegripligt för mig att den sörjan kunde vara så god, det luktade så illa att jag fick kväljningar!

I appellspåret missade hon en apport, annars så stannade hon till vid varenda en! Jag var så glad! Jag fungerar nu en gång så att när det går bra så seglar jag på små moln, och när det går dåligt så tycker jag inte att vi klarar någonting. Men nu ska jag gotta mig åt dagens lyckade spår, och hoppas på att nästa tillfälle blir lika lyckosamt!

Tur för oss att jag lade spåret direkt efter jobbet. För något senare, när jag åkte och hämtade Matilda från en av hennes aktiviteter, så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner.

6 april

   Viltspår

Idag var Lennart och Meja på viltspårskurs. Meja fick spåra ett 100-metersspår med blod och klöv i slutet. Det klarade hon jättebra! Hon undersökte "skottplatsen" någon minut och spårade sig sedan noggrant fram till klöven. Det gick inte så fort, men det ska det ju inte göra i viltspår. Klöven tog hon ganska omgående, och visade för Lennart. Mycket stolt bar hon den sedan tillbaka!

   Fältspår

Axa fick spår idag också. Jag cyklade ut på förmiddagen och lade ett appellspår (nåja, något kortare kanske, men med två vinklar), och ett spår som gick från fält, upp på ett kalhygge och vidare ut på en äng, ca 400 meter med fyra vinklar. Spåren hade legat en timme när Axa och jag kom tillbaka.

Det blåste friskt. Första "benet" på appellspåret låg i medvind. Jag lade mig vinn om att coola ner Axa lite innan jag skickade henne på spåret, och jag höll emot allt vad jag orkade så att det skulle gå lugnt framåt. Även idag duttade hon bara till på första pinnen och jag stannade henne. I vinkeln fick hon problem, fortsatte först framåt och sedan åt fel håll, men letade sig så småningom vidare i spåret. Andra vinkeln gick bättre, men sista sträckan var fladdrig. Hon hittade godisburken och fick massor av beröm förstås!

Hon spårade säkert i det andra spåret. Stora delar av det gick ju på kalhygge och i högt gräs, kanske var det lättare att hålla koll på dofterna då? Men pinnarna hade hon inte brytt sig ett dugg om ifall jag inte bromsat in henne, och vi missade säkert någon i det höga gräset.

   Lite träning på klubben

Framåt kvällen åkte Lennart och jag till brukshundklubben med hundarna. Under tiden som Axa och jag tränade lite så gick Lennart och Meja en promenad. Första delen av träningen gick åt att få Axas uppmärksamhet, för som vanligt blir hon väldigt störd när någon ur flocken försvinner ur synhåll!

Vi tränade bl.a. hinderhoppning, och jag fick Axa att hoppa ut och sätta sig med bra avstånd till hindret. Hindret var högt idag, men det verkade inte bekomma henne! Kanske håller hennes respekt för hinder på att försvinna? Hoppas det! Jag lade ut spårpinnar på planen och promenerade  omkring med Axa lös. Varenda pinne plockade hon upp och gav mig, helt spontant! Men hallå, lilla tösen, kan du göra det i spåret också, tack!

När Lennart och Meja kom tillbaka från promenaden så fick hundarna göra några budföringar innan vi åkte hem.

Det är två trötta och belåtna hundar som nu ligger här hemma och sover så att de drar timmerstockar!

5 april

Lördag innebär ju spårkurs för Lennart och Meja så här års, och de gav sig iväg tidigt på morgonen. Axa och jag låg och drog oss en liten stund, men sen så tog jag cykeln och cyklade iväg för att lägga spår. Jag lade ett kort spår på bara 100 meter med en apport och "Snusken" i slutet, och ett spår på ca 500 meter med apporter ungefär var 50:e meter och en godisburk i slutet. Det korta spåret gick i skog, det långa började i skog, gick ut på ett fält och tillbaka in i skogen igen.

Tillbaka hem och hämta Axa, spårgrejer, vatten, betapred (om vi skulle stöta på en ormusling) och så cyklade vi tillbaka. Axa sprang fint bredvid cykeln, meeeen när det plötsligt sprang upp en hare framför oss på skogsvägen så höll det på att gå riktigt tokigt! Ett illtjut från hennes sida, och hon slängde sig fram i kopplet. Jag vinglade till men lyckades i sista stund få stopp på cykeln utan större missöden! Pjuh!

När jag släppte henne på första spåret så slängde hon sig ut i spårlinan, kom fel och började snurra. Jag halade in henne igen och satte henne på spåret, och då tuffade hon iväg. Jag höll emot allt vad jag kunde, här skulle spåras sakta och noggrant! Och hon tuffade på så fint, kände vittringen av första pinnen och letade lite innan hon hittade den. Massor av beröm från mig och lite lek och bus med pinnen. Och så vidare till "Snusken" som alltid är stor lycka att hitta!

Andra spåret kom hon iväg rätt på från början och spårade så målmedvetet och fint, med den där berömda "puckeln" som gör att man ser att hon verkligen jobbar! Problemet var nu att hon markerade pinnarna alldeles för dåligt eller inte alls! Det var alldeles för roligt att spåra. När hon duttade till med nosen på pinnen så stannade jag henne där, berömde stort och så lekte vi lite med pinnarna. På fältet var det lite svårare, spåret hade flyttat sig lite för det blåste ganska friskt, och Axa slog lite, men tog sig över fältet och in i skogen.

Jag var så himla glad när vi till slut nådde godisburken! Som att ha vunnit högsta vinsten på lotteri! Efter två totalt misslyckade spår tidgare i veckan, så var det en lisa för själen att se henne jobba så fint och målmedvetet igen! Men visst är det konstigt att hon markerar pinnarna så dåligt för det mesta, men vid vissa spår så har hon ju till och med plockat upp dem till mig!

Det är bara att fortsätta att träna! Och pinnintresset får vi försöka jobba med lite extra vid sidan om. Hm, vem har sagt att det är lätt att träna hund?

Lennart och Meja hade haft en trevlig dag på spårkursen. Meja hade fått ta ett 500-metersspår när deltagarna fått sitt, så hon var så nöjd när hon kom hem.

Jag ägnade eftermiddagen åt att bada, föna och klippa Axa. Hennes päls växer som ogräs!

Bild när Axa spårade förra söndagen 30/3, ett av våra mindre lyckade spår!

Jag klippte och klippte, men det är visst lika mycket päls kvar!

Headstudy.

Det är ju skönt när matte äntligen är klar, tycker Axa.

Meja fick bada igår kväll, men här är hon rufsig efter en dag i spårskogen.

Och i morgon så ska hon gå viltspårskurs tillsammans med husse!

Fredag

4 april

Det har varit en vårfin vecka. Kvällarna har varit ljuvliga , varma och sköna och fyllda av fågelkvitter! Det finns både tussilago, blåsippor och vitsippor! Väl utomhus med hundarna så har man ingen lust att gå in igen.

I onsdags lade jag ett spår åt Axa på fält, kanske 400 meter med en mängd apporter. Men det verkar som om hon efter löpet har väldigt svårt att använda nosen, i alla fall till personspår, för det är andra spåret på kort tid där hon varit helt bortkollrad. Hon snurrade runt, fick inte fäste i spåret och struntade i alla pinnar! Jag blev lite deppig förstås.

Samma kväll tog jag Meja och Axa på en långpromenad, stannade till på ett fält och lät dem göra lite uppletande. Båda var jätteduktiga! På hemvägen stannade vi till och tränade lite hinder.

I torsdags så var det träning på klubben. Vi var ett lite större gäng som tränade - kul! Fler har anslutit till oss under tiden som jag varit "löpledig". Förutom Axa, Zack (sheltie), Täppas och Jambo (sheltie och collie) så var det en liten engelsk staffordshire bullterriertik som var otroligt söt, det var Bobby, old english sheepdog, en schäfer och så welsh corgin Rocky. En brokig samling! Axa hade mycket att pejla in när vi tränade med andra ord, men jag tyckte att det gick bra att fokusera på mig trots de nya bekantskaperna.

Axa fick lite cykelträning också. Ett par kilometer fick hon springa, omväxlande i maklig takt och snabbare trav. Det gick jättebra! Trots att vi inte gjort det så många gånger så förstår hon att när jag cyklar kan man inte stanna och nosa, utan måste springa bredvid cykeln!

Tillbaka