Tillbaka

30 april

VALBORGSMÄSSOAFTON

Det utlovade dagsregnet uteblev idag, och det var ju skönt eftersom vi hade lydnadskurs på förmiddagen. Meja och jag tränade på positioner, apportering och fjärrdirigering. Ett par platsliggningar hann vi med också, och Meja ligger duktigt kvar när jag går och gömmer mig. I och för sig så känner hon sig trygg med de andra hundarna, men det är ändå skönt att vi inte har något problem med det.

Efter lydnadskurs och lunch så tog Meja och jag en promenad i skogen. Vi träffade Emil och hans matte, och slog följe med dem. Emil är en 7-årig tibetansk terrier som är väldigt förtjust i Meja.

Åh, det var skönt att bara gå och skrutta och prata, och låta hundarna sköta sig själva under tiden. Precis vad Meja och jag behövde, tror jag, efter förmiddagens lydnadskurs. Det var bara när vi mötte folk på vägen, som Meja fick rätta in sig bredvid mig när vi passerade.

På kvällen blev det valborgsmässofirande vid Prästgårdskajen i Sturefors. Lennart och jag stod i entrén och tog emot bidrag till fyrverkerierna (åt Sturefors IF, alltså ). Meja fick följa med och låg snällt en meter bakom mig hela tiden! Det är vid sådana tillfällen man är så stolt över sin hund så man kan spricka! Det vällde in massor av människor, och jag riktigt såg på Meja att hon tyckte det var kul att ligga där och titta på folklivet! Lugn och trygg som en filbunke var hon! Snacka om social träning!

Några katter som spatserade förbi fick henne att elda upp sig ett tag. Men inte värre än att jag kunde säga åt henne att lägga sig ner igen.

Matilda gick, tillsammans med fotbollskompisar, i fackeltåget. Prästen höll tal, och kören sjöng traditionsenligt "Sköna maj välkommen..."

Innan fyrverkerierna började så promenerade Meja och jag hemåt. Jag tyckte att det var onödigt att utsätta henne för smällarna, för det blir ju väldigt högt och intensivt när man står så nära!

I morgon är det EFIT-dag igen!

29 april

Idag har Meja och jag haft en riktig slapparedag! Jag har drabbats av det som vi i vår släkt brukar kalla för "klonka". Klonka kan man drabbas av efter en lång resdag eller efter en hård arbetsvecka. Som en svallvåg kommer klonka ifatt en och sveper omkull en när man minst anar det. Varje lem i kroppen blir blytung och man kan inte företa sig något vettigt.

Klonka ska helst sägas på bredaste östgötska, det gutturala ljudet framkallar garanterat en gäspning!

Och när klonka sätter in så finns det bara en sak som hjälper - slappa, sova och ta det väääldigt lugnt.

Så det har vi gjort idag. Slappat alltså. Lennart och barnen har varit iväg på egna aktiviteter så det var läge att låta klonka ta över, så att säga! Lennart har varit på en föreläsning av Memea Mohlin, som ingår i hundinstruktörskursen (avundsjuk är jag), Viktor har varit på LAN och Matilda på fotbollsmatch i Rimforsa, och utan bil kunde jag ju inte följa med och titta.

Några promenader har vi släpat oss runt på, Meja och jag, och några gånger har jag pliktskyldigast startat tvättmaskinen - men annars intet!

Framåt kvällen skärpte jag till mig, när familjen kom hem, och lagade till den kinainspirerade kycklinggryta som Gandalf tipsar om på sin receptsida på hemsidan. Supergott! Kan verkligen rekommenderas!

Lite rappakalja blev det denna dag här i Hänt & sånt! Håll till godo!

27 april

Det var grått väder idag när Meja och jag åkte och hälsade på Sofi, lilla Linus och Ebba. Regnet hängde i luften.

Men det var inte kallt, så vi tog en fika på uteplatsen, och under tiden lekte vovvarna på tomten.

När Meja följde med in i huset så tryckte Ebba till henne, mest för att tala om att "här bor jag, faktiskt". Det syns nästan på bilden att Meja fjäskar lite extra för Ebba, lite osäker på om hon är sur fortfarande.

Linus, 1 år, har en framtid som trädgårdsmästare! Rabatter skulle rensas, vattenslangar skulle dras fram. Ebba höll koll på så att allt gick rätt till, och bevakade så att inte Linus ramlade ner för någon trappa eller så.

Boxrar har så levande ansiktsutryck, och Drottning Ebba är inget undantag. Hon är en dam med attityd!

26 april

De första stegen för vår uppfräschade grovingång är avklarade. Väggarna är målade, el är dragen och värmeslingor är utplacerade på golvet. Idag kom Lennarts bror och hjälpte till att spackla golvet. Nu ska golvet torka och sedan blir det dags att lägga på grafitgrå klinkers.

Så SKÖNT det ska bli när det är klart! Jag inser nu hur bra det är med grovingången som tar första "smällen" när man kommer in. Nu har vi alla skor, väskor, bajspåsar, koppel - you name it - i hallen. När det kommer ett gäng kompisar till barnen så blir det FULLT! Och så har vi ju all lera, löv och grus förstås!

Gruset har en tendens att inte stanna på hallmattan, utan sprider sig mystiskt snabbt i hela huset!

Promenad och lite träning

Meja och jag flydde fältet när arbetet satte igång. Vi tog en lång skön promenad runt Vreta och sedan tränade vi lite. Det blev några inkallningar med dubbelkommandot "fot" för att få henne att sätta sig helt rakt när hon kom tillbaka. Men framförallt det som jag alltid tjatar om - fritt följ och linförighet. Vi tränade vändningar och halter och långa raksträckor. Jag ansträngde mig att gå rakt och inte titta på henne. Mycket godis och mycket bus med kampsnöret blev det, och Meja hade verkligen jättekul! Tänk om hon alltid kunde gå så bra som hon gjorde ikväll!

Jag har ju läst att man inte ska busa med hundarna i pauserna, för då får man en hund som längtar till pauserna och tycker att arbetandet bara är en transportsträcka till det roliga. Istället ska själva lydnadsmomenten vara det som är kul. På min Meja fungerar det bäst att busa till det ganska raskt mitt i momenten så att hon inte vet vad som komma skall! Det du, instruktör´n (om du läser det här) du har rätt som vanligt!

I går...

...träffade vi schnauzer-Lowa när vi var ute och gick. Det var länge sen de två barndomsvännerna träffades och de blev SÅ GLADA! Trots att det dröjer mellan varven så hälsar de genast på varandra som gamla goda vänner och sedan är det fullt ös!

23 april

Vad kan få en person att stiga upp kl. 5 en söndagsmorgon? Vad kan få en person att vackla ut i duschen som en zombie för att sedan packa ryggan och ge sig iväg? Jo, en fullkomlig hundidiot förstås! Och nu för tiden så får jag väl räkna mig till den skaran!

Det var spårtävling på Linköpings brukshundsklubb idag, och det var förklaringen till den tidiga morgonen för vår del. Inte för att vi skulle tävla, utan bara för att få se hur det går till med spår under tävlingsmässiga förhållanden. Vi var en liten, men tapper skara från spårkursen som samlades på brukshundsklubbens parkering. Och det tidiga uppvaknandet visade sig vara en lyckträff, för det var jättekul att följa de tio hundar som deltog i dagens appellspårstävling.

Vi såg dels när de lade sina spår, samtliga på öppna fält, och vi kunde följa hundarna på avstånd när de tog spåren. Så suveränt duktiga de var, det var inte många som fick avdrag i sina protokoll!

Efter spårdelen av tävlingen så hann jag med en snabb fika, och att morsa på några samträningskompisar, innan det var dags för Meja och mig att ge sig iväg till dagens lydnadskurs. Tyvärr kunde jag därför inte se budföringen och lydnadsmomenten som ingår i appellen, men hallå (!), lydnadskursen får jag ju inte missa!

I dag låg Mejas och min koncentration på apportering, inkallningar och fotgående. Vi provade med en boll bakom Meja (en sådan som innehåller godis, och när man petar på den så faller det ut några bitar godis i taget) för att trigga den lilla damen att vara alert bredvid mig. Jag fick i läxa att slopa precisionstänkandet i fotgåendet ett par veckor framöver och lattja till det mer för Meja så att hon tycker att det är riktigt kul. Samt förstås, att gå "stelare, mer som på tävling", för att plötsligt kasta iväg en leksak eller dylikt när Meja är som mest oförberedd.

OK, vi kämpar på! Skam den som ger sig!

På eftermiddagen gick vi Vretarundan. Så skönt väder det var! Vi kunde gå i t-shirt, och vi stannade både nu och då för att förse både Meja och oss andra med vatten. Jag passade på att träna lite inkallningar, för att så småningom få till 100%-igt raka sättanden vid min sida. Allt går att slipa på !

22 april

Vilken härlig, härlig dag! Soligt, vindstilla, 13 grader! Ja, i solen var det säkert minst 20 grader! Vi såg vitsippor när vi åkte vägen ner till Åtvidaberg på morgonen till det tredje spårkurstillfället.

Under tiden som nybörjarkursen pågick så tog Meja och jag en promenad, och körde lite lydnad på lydnadsplanen. Bra att ha tillgång till hinder och en torr, välklippt gräsmatta!

Det var inte lätt för Meja att förstå att vi skulle gå där på lydnadsplan och spatsera, när de andra hundarna försvann med mattar och hussar upp i skogen. Och hennes älskade husse försvann ju också! Hon blev stressad och ofokuserad, så vi fick ta det lite lugnt och göra sådant som jag vet att hon klarar bra. Men så småningom lossnade det och vi kunde träna en stund.

Jag sammanstrålade med spårkursen lagom för att få se när Mia tog ett spår med Chinook. Det var lagt så att spårdeltagarna kunde stå på en höjd och se i stort sett hela spåret, som gick från en blandskog, över ett dike, ut på en grusplan. Chinook, stjärnan, visade verkligen hur det ska gå till! Hon är så spårnoga och säker!

Vi gjorde också en övning för att se hur många steg vi tar på 50 meter. Inte så dumt att veta när man lägger längre spår! 50 meter mättes upp både i enkel terräng, och i lite svårare. Sedan fick vi gå sträckorna och räkna hur många steg vi tog på sträckan.

När fortsättningskursen körde igång, så lade jag ett spår åt Chinook, och Mia lade ett spår åt Meja.

Meja blandade bort sig totalt i spåret, och hittade visserligen apporterna, men med en hel del bakspårande. Det är så med henne ibland, att hon blir så ivrig och stressad, att hon har för bråttom. När vi lägger spår hemma brukar vi därför starta med ett enkelt rakspår, med några enstaka apporter, så att hon får tagga ner sig lite.

Av den anledningen gjorde vi så att Meja fick ta det spår som jag egentligen hade lagt åt Chinook, och nu gick det bättre! Då hade hon lugnat ner sig och gick lugnt och fokuserat i spåret med Lennart som förare. Nu plockade hon alla apporter klockrent!

Lennart berättade efteråt att när de kom till ett vindfälle, så hade Meja blivit mycket frustrerad, för hon visste ju att spåret fortsatte på andra sidan trädstammen, men hon vågade inte hoppa över (många grenar i vägen) och hon kunde inte ta sig under. Lennart stod alldeles stilla en bra bit bakom och avvaktade, och till slut fattade Meja sitt beslut och sprang resolut runt trädstammen och gick på spåret exakt där det fortsatte på andra sidan trädstammen. Hon är smart vår lilla Meja-tjeja!

19 april

Meja och jag tränade ikväll. Vi hittade en gräsmatta som var någorlunda torr och bra att gå på. Vi körde igenom nästan alla lydnadsmomenten i ettan, och det mesta gick väldigt bra! Ett snabbt läggande i "läggande under gång", snygga inkallningar och (yippee) ställandet under gång gick jättebra! Då hade jag lagt kampsnöret en bit bakom oss och när Meja klarade momentet ända fram till sättandet efter att jag kommit tillbaka så fick hon springa och hämta snöret. Kul!

Det vi sliter med är ju fotgåendet. Hon har en fin och uppmärksam gång bredvid mig i början, men slappnar av och glider ifrån mig efter ett tag. Jag har slitit med det här så länge, och tycker att jag har provat det mesta! På lydnadscupen i höstas gick det väldigt bra, och hon höll position bredvid mig i stort sett hela tiden, så det kanske lossnar när vi får träna ett tag, nu efter vintervilan?

När vi kom in igen tittade jag på andra avsnittet av "Hundkoll". Näe, säger jag, jag måste nog "göra en pudel"! Alldeles för mycket slit i kopplet för min smak! Hundarna fick ju ingen chans att göra rätt! Rycken kom samtidigt med kommandot hela tiden! Hur vore det att lära hunden vad man vill uppnå, istället för att straffa fram det! Jag håller helt med om att man måste ha ramar och gränser för sin hund, och att alltför många småhundar inte får den träning de behöver bara för att de är små och söta - men vägen till målet som jag använder stämmer inte med "Hundkolls" filosofi.

15 april

GRATTIS MEJA, SOM FYLLER TRE ÅR IDAG!

Tänk att vår lilla tös fyller tre år idag. Det känns som om det inte alls var länge sen hon flyttade hem till oss, som en liten dunboll med sylvassa tänder! Hon var en mycket förståndig och lillgammal valp - vår lilla Meja - redan från början. Få är de saker som hon har bitit sönder, och vad jag minns så var hon rumsren nästan med en gång. Kanske klär man minnet i ett rosa skimmer, men jag tror ändå att hon var en riktig liten mönstervalp!

Nåja, ett väl undangömt minne har jag väl av att Matilda var ledsen ibland, för att Meja bet och bet, när de skulle leka. "Pip till, för att visa att det gör ont" sa jag, eller "Gå ifrån henne, så att hon känner att hon blir av med sin lekkamrat om hon bits". Och jag tror nog att det hjälpte fort, för Meja har som sagt alltid varit väldigt förståndig. Förståndig och lättlärd.

Födelsedagen firade vi genom att åka ner till sommarstugan på Vinö. Det flaggades överallt idag, såg vi från bilen när vi åkte ner, och det måste väl ha varit för Mejas skull?!

På Vinö blev det födelsedagsfirande med hurrande, födelsedagssång och presenter. Det som var allra bäst, tyckte Meja, var dock påskägget med godis (köttbullebitar inlindade i ost) och ett hundben. Tänk vad lätt det är att göra en liten Meja glad!

Och så gick vi långa sköna promenader, ner till vattnet och in i skogen. Och Meja fick leta köttbullar i en trädstam, som hon tycker är så kul!

Jag tror nog att hon är nöjd med sin födelsedag!

13 april

Idag åkte vi till Djurdoktorn och vaccinerade Meja. Passade på att väga henne, och oj vad förskräckt jag blev! Vågen visade på 19,5 kg!!! Det kan väl inte vara möjligt tänkte jag, i så fall har hon gått upp 3,5 kg på ett år! Visserligen har hon muskler som heter duga, min lilla tös, men ändå... en wheaten ska väga mellan 16-20 kg, beroende på storlek och kön.

Men det visade sig att deras våg allt behövde sig en kalibrering. 16,2 kg väger Meja. Lite mera rimligt!

Ett fästinghalsband införskaffades också. Nu börjar tiden när dessa små uslingar dyker upp i skog och mark - och jag vill INTE att Meja får någon hemsk fästingsjukdom!

EFIT...

...är det i morgon. Ett Foto I Timmen, alltså. Det innebär att man från det man vaknar, tills dess man går och lägger sig - under förutbestämda dagar - tar ett foto i timmen. Sedan lägger man ut bilderna på sin hemsida, och så kan man kika runt på andras hemsidor och se vad de gjort under EFIT-dagen. Jag hoppar på detta projekt, i alla fall ett tag! Kul, för i morgon kommer Ebba, boxern, och hälsar på, så då kan det ju bli lite actionbilder!

Tills vidare har jag lagt EFIT här, sorterat under fotoalbumet.

12 april

Jag ska erkänna - jag är ingen stor tv-tittare - i alla fall inte sedan Meja kom in i mitt liv. Men när det dyker upp program med djur, speciellt hundar, så brukar jag bli på alerten och titta. I alla fall på de första programmen, i fall det är en serie. Jag har tittat på "Top Dog" på trean, och jag har tittat på det där programmet - jag tror det är på TV4+ - om en engelsk hundpsykolog som ska rätta till diverse hundproblem. Och båda två är skit!

Idag kom ett nytt program - Hundkoll - på vår licensbetalda kanal. Och det var bra! Faktiskt. OK, inga nyheter kanske, med grundlydnadskurs med någon som hette Jeppe, men det var basic information om vad som gäller för att få just koll på sin hund. Jag tyckte det var bra, inget flashigt, inga extrema personer med extrema åsikter, utan just bara så som det är att ha hund på kurs. Precis ett sådant program som många nyblivna hundägare behöver få se. Är så trött på reklamkanalernas program, där allt bara gäller att hitta "tv-mässiga" och extrema personligheter som lockar tittare.

Återstår att se hur det blir i fortsättningen. Programmet måste ju utvecklas, det går ju inte att bara följa dessa fyra hundägare på hundkurs i 10 program, men det bådar gott! Har så länge tänkt att det borde gå att göra ett bra hundprogram, för det finns ju bra hästprogram, golfprogram, segelprogram... you name it! Hoppas att de för in andra delar också - som aktiviteter som man kan göra med sin hund, som spår, agility, sök, rapport m.m.

Kan tillägga att när tjejen med golden retrievern lockade och pockade på sin hund så "moffade" Meja rejält. Är det så jag låter?

9 april

Idag körde lydnadskursen äntligen igång. Vädret var med oss, och även om inte solen sken så var det någorlunda varmt.

Meja och jag tränade på med lydnadsmomenten. Usch, just nu känns det som om vi inte kommit någonstans sen i höstas. Och så är det väl, vi har ju inte tränat så mycket. Ska väl inte vara för sträng mot mig själv - vi är ju klart ringrostiga just nu. Vi får försöka ligga i med träningen i veckan så får vi se om det lossnar. Jag ska backa i träningen överlag, och se till att gå framåt i små steg.

På eftermiddagen drog Meja och jag iväg till Ann-Sofie och wheatenterriern Lisa. Det märktes att vovvarna tyckte att det var jättekul att träffas igen! De busade på terriervis, Meja morrandes och Lisa klapprandes med tänderna. Lisa är så förståndig när Meja talar om att hon är äldst. Hon slänger sig genast på rygg; "Jag är så liten, och du bestämmer, jag vet det!".

Men det är inte bara Lisa som är intensiv och pockar på lek - även Meja ser till att få igång bus och stoj både nu och då!

Vi tog en promenad på ett par timmar i skogen, så att hundarna fick busa riktigt mycket. Lisa är nu 9 månader och börjar bli stora damen. Och det är jättekul att studera dem - där Meja nosar, nosar Lisa. Plockar Meja upp en pinne, så tycker Lisa att hon vill ha den hellre än något annat i hela världen! Och om Meja hoppar upp på en sten - ja, då måste förstås Lisa upp på stenen också!

Så småningom drog vi oss inomhus och tog en fika. Vid det laget var hundarna helt slut och låg utpumpade och småkikade på varandra.

Vi hittade blåsippor idag! Yes, våren är här!

8 april

Det blev en tidig lördagsmorgon för oss idag eftersom spårkursen körde igång på allvar (egentligen alldeles för tidigt för matte ). Vi packade ryggan med fika och allt annat nödvändigt och drog iväg till  Åtvidabergs hundklubb. Eftersom Lennart är en av instruktörerna den här terminen så var vi med både på nybörjarkursen och fortsättningskursen idag.

Förhållandena för spår var perfekta, för även om det regnade tidigt på morgonen, så hade vi uppehållsväder under hela kurstillfället. Marken var med andra ord full av fukt och lukt! Regnet tog fart igen, så fort vi satte oss i bilen för att åka hem igen. Tur med vädret, alltså - igen!!!

Det märktes att hundarna på fortsättningskursen var väldigt taggade, och tyckte det var kul att komma igång och spåra igen! Den snörika vintern har gjort att det var länge sen man kunde lägga några spår, men hundarna visste direkt vad det var fråga om när selarna kom på.

Jag lade spåren åt Meja och gick dem med henne, och det gick i racerfart - alldeles för fort - i spåret. Men hon var duktig och hittade apporterna, det var bara när jag klantade mig som det gick lite tokigt. Jag fick hjärnsläpp och fick för mig att jag lagt en vinkel där jag inte alls hade gjort det.

Hm, man ska ju lita på sin hund, och inte styra den, tänk om jag kunde lära mig det!

6 april

En tur på golfbanan fick det bli på vår torsdagspromenad. Skidåkarna har gett upp för säsongen, och golfspelarna har ännu inte vaknat upp ur sin vinterslummer, så gräsmattorna breder inbjudande ut sig för hundägare och andra flanerare.

Meja älskar dessa stora gräsytor att springa av sig på. Det är en fröjd att se henne lägga i väg i full fart. Ibland är det som om bakkroppen är snabbare än frambenen, så det ser nästan ut som om hon ska slå en kullerbytta i farten!

Plötsligt under vår promenad så förvandlades min lilla ängel till en råttmördare! Meja fick korn på en mus som förtvivlat försökte komma undan hennes attacker! Den pep så förtvivlat, och jag skrek förskräckt! Men Meja var döv för allt annat än det där stackars lilla djuret som försökte undkomma henne. Flera gånger fick hon tag i den och lyfte den, men släppte sedan och lät den springa innan hon attackerade den igen. Och så låg den då där -  livlös på backen - men inte en skråma syntes på den. Jag tror att den dog av skräck - eller också spelade den död för att försöka undkomma monstret. Jag föredrar att tro det sistnämnda!

Jag fick hejd på råttmördaren, och så knallade vi vidare. Promenaden förvandlades till en spännande djungelsafari för Meja - varje grästuva, varje fladdrande löv var ett potentiellt offer för Storjägaren Meja!

Nåja, så småningom så glömde hon bort att hon var ett rovdjur, och vi kunde träna lite lydnad. Tomma, plana gräsytor är man ju inte bortskämd med, så det var en fröjd att träna en stund. Det tyckte Meja också - hon gjorde verkligen sitt bästa för att vara mig till lags. Nästan som för att övertyga sig själv om att "jag är inte bara Råttfångare - jag är Lydnadshund också!"

4 april

När Lennart, Meja och jag var ute och gick i skogen ikväll, så fick Lennart plötsligt för sig att lägga ett spår åt Meja. Inte nog med att lydnadskursen börjar på söndag, spårkursen börjar på lördag! Nu blir det en intensiv period för vår lilla Meja-tjeja!

Ett kortare spår med en vinkel fick det bli, vi har ju inte tränat spår på hela vintern. Ingen spårsele och inga apporter hade vi med oss, så en leksak och ett vältuggat hundben fick duga som apporter. Lennart lade spåret och så gick vi ett varv innan Meja fick ta det. Lite förvirrad såg hon ut när hon fick kommandot, men visst sitter det, nosen gick igång med en gång, och hon hittade lätt båda leksakerna. Duktig vovve!

På hemvägen, lite lydnadsträning vid rinken igen. Vi har fortfarande lite problem med ställande under gång, hon stannar inte med en gång och vill gärna vrida ut rumpan när jag kommer tillbaka. Jag koncentrerade mig på det ett tag, och efter två lyckade ställanden (med hjälper) där hon stod stilla när jag kom tillbaka, så slutade vi.

3 april

Det var ett krulligt litet får som mötte oss i dörren när vi kom hem från jobbet idag. Matilda hade tagit eftermiddagspromenaden med Meja när det regnade som mest, och pälsen blir alldeles krullig i sådant väder. Hon var så söt mitt lilla får!

Vi gick till hockeyrinken idag och tränade. Den var snöfri med bara några vattenpölar som var utmärkta att kryssa emellan när vi tränade fritt följ. Meja ville ogärna trampa i dem, så då fick jag henne att gå riktigt nära mig! Hon var så duktig idag! Vi tränade förutom fritt följ, inkallning, ställande under gång och läggande under gång. (Måste ju ligga i lite nu, eftersom lydnadskursen börjar på söndag! )

Sedan gick vi på vår promenad. Trots att vi var ute till kl. 8, så var det fortfarande ljust! Jag ser verkligen fram emot att kunna vara ute på kvällarna nu, utan att behöva hålla sig under gatlyktor och elljusspår!

När vi kom hem så startade ösregnet igen. Vilken timing!

2 april

SKÖN SÖNDAG

Idag tog vi det riktigt lugnt, Meja och jag. Jag hade tänkt att åka på samträningen, men eftersom det skulle vara tävlingar där idag (Lydnad III - Elit) så avstod vi.

Istället tog vi på eftermiddagen en lång skön promenad med lite träning. Solen letade sig fram mellan molnen och det var 10 plusgrader. Härligt! Grusvägarna var väldigt leriga och i skogen stod det vatten nästan överallt, under snön.

Vi tränade inkallningar, både vanliga och med ställande. Jättekul, tyckte Meja, när jag lade leksaken bakom henne innan jag kallade in. Ett par gånger kunde hon ju inte hålla sig, utan greppade den medan jag gick iväg. Bustroll!

Bilden till höger är väl inte den allra bäst tagna bilden i världshistorien! Jag fick ju inte med svansen! Men jag ville ha med bilden ändå, det är verkligen MEJA, på något sätt!

Min kamera är verkligen värdelös när det gäller att ta snabba bilder. Den knäpper en halv sekund efter att jag tryckt, och för att försöka kompensera det, så trycker jag ibland för tidigt istället!

Nästa söndag börjar lydnadskursen på Östra hundskolan. Äntligen!

1 april

Ja, då har vi gått in i aprilmånaden. Kalenderbilden för april togs egentligen i augusti förra året vid havet. Kunde bara inte med att sätta in en snöslaskbild att representera hela april, som ju förhoppningsvis kommer att bli vackrare än så.

Meja suckade över mig som hela förmiddagen ägnade mig åt tvätt och stök. Fy, vad tråkigt hon har haft. Det finns ingen som det är så synd om, som en liten veteterrier som ingen bryr sig om!

Å andra sidan var väl den uppmärksamhet som hon så småningom fick, inte riktigt den hon tänkt sig! Jag lyfte nämligen upp henne på ett bord (jag måste köpa ett trimbord!) och kammade, klippte och grejade. Veckans ruskväder, och mattes slöhet med att kamma igenom pälsen efter regnpromenader, hade gjort att det bildats en hel del tovor i pälsen! Främst under magen och i armhålorna.

Belöningen efteråt däremot - ostbitar i utbyte mot fjärrdirigering i hallen - var betydligt trevligare, tyckte Meja!

Sedan har dagens promenader gjort att hon är likadan i pälsen igen. Men hon var i alla fall fin en gång idag!

Så lättlurad jag är...

... som satt och läste Corren idag och blev ytterst upprörd när Linköpings kommun sa sig vara på väg att införa vägtullar för att kunna ta ut trängselskatter kring vårt gigantiska köpområde Tornby. Är dom inte riktigt kloka, tänkte jag, och hur kan köpmännen gå med på något sådant. Vägavgiften skulle betalas senast inom 4 dagar efter att man kört i området. Då är det bättre att inte bygga köpcentrum utanför stan som man måste ta sig till med bil! Jag kände ett enormt behov av att diskutera detta med någon, arg som ett bi var jag! Tur att Lennart fick hejd på mig, och talade om att det var ett aprilskämt! Jag är pinsamt lättlurad!