31 dec

Klicka på bilden till höger om du vill titta på en liten översikt över vårt 2007. Ett härligt hundår!

Det var året då:

• Axa fyllde ett år, och Meja fyllde fyra år.
• Jag gjorde resor till både Karlstad, Tanum och Vargön för att få umgås med lika hundtokiga människor som jag!
• Vi hade en pudelträff på Åsvik och tränade hund en hel helg i underbart höstväder.
• Axa mentalbeskrevs.
• Axa och jag gjorde våra första trevande försök på lydnadsplan, dock bara inofficiellt än så länge!

30 dec

Matilda följde med mig ut på promenad med hundarna idag, och då passade vi på att träna lite. Det har ju varit lite träningsuppehåll på lydnadsfronten, och det märktes på både Meja och Axa som med liv och lust gav sig i kast med övningarna.

Meja fick börja med rutan. Idag så fick Matilda stå bredvid rutan och kasta in en korvbit över huvudet på Meja när jag ropade "Bra". Det var Mejas melodi - aldrig har hon rusat så snabbt in i rutan förut, från både 10 och 15 meters avstånd! Min terrier, min terrier - hon kan ju! Om hon vill! Och om hon finner belöningen tillräckligt åtråvärd!

Budföring körde vi också, och Meja låg som en rem utmed backen när hon sprang mellan oss!

Axa fick också träna på rutan, men nu kastade Matilda in det högt älskade fula gubbhuvudet istället, eller "grodan" som Matilda kallade den. Superkul! Efter ett par gånger så bytte Matilda till en annan leksak för att Axa skulle få variation - men se då sprang hon bort till ryggsäcken och försökte få upp "grodan" igen! Den är bäst! Och det ska jag ju utnyttja och bara använda den vid träning!

Axa fick också träna budföring, och sprang med liv och lust till Matilda! Tjoho, vad kul! Men tillbaka till matte - nja, då kan jag ta en sväng till ryggsäcken igen och se om jag får upp "grodan" först, tänkte Axa! Vi upprepade några gånger tills hon sprang friktionsfritt till mig! Busfrö!

Vi avslutade med en promenad i sakta mak i stilla duggregn.

29 dec

+5°

Idag så åkte vi till Tinnerö och spårade tillsammans med Ingegerd, Lars-Olov och deras labrador Dea. Vädret var som vanligt trist, knappt dagsljus och det blåste väldigt mycket.

Under tiden som Lars-Olov, Ingegerd och jag lade spår åt hundarna så gjorde Lennart upp eld så att vi kunde grilla korv under spårens liggetid. Jag lade spåret åt Dea, mest i betat eklandskap, men en del i öppen skog. Ingegerd lade Axas spår, och Lars-Olov Mejas. Varje spår blev ungefär 700 meter.

Efter korvgrillningen så fick Axa börja. Vi gick efter varandras spår idag, det är så nyttigt att titta på varandras spår! Axa fick jobba - vinden var hård och spåret hade legat ungefär en timme. Men hon var duktig! Spårade mestadels fint och målmedvetet, och i en lite lugnare takt. Förmodligen krävde spåret hennes koncentration eftersom vinden blåst bort en hel del lukt. Dessutom så var det ju Ingegerds doft hon skulle följa idag, inte mattes eller husses! Hon fick ett par tapp, då hon började snurra, men jag väntade ut henne och då fick hon fäste i spåret igen. Andra tappet gjorde att hon missade en apport, resten hittade hon. Jag var så nöjd med henne!

Meja var salig när det var hennes tur! Och Lars-Olov hade lagt ett klurigt spår med avvikelser ut på ängar och uppför bergknallar. Meja fixade det fint och hittade alla apporter!

Deas tur. Labradornosen gick igång och hon spårade jättefint trots höglöp! Hon missade några apporter, men tog mina skarpa vinklar som en fällkniv! Duktiga Dea, äntligen återställd från den stora operationen hon gjort för diskbråck!

Efter spårandet promenerade vi en sväng och hundarna fick springa lösa och leka! Det var härliga timmar vi hade i spårskogen, trots ett urbota trist väder. Vi slapp regn i alla fall!

Meja och Axa sov som slagna hjältar när vi kom hem! Det märktes att spåren kostade på krafterna idag!

28 dec

   Pälsklippning

En mycket stillsam dag har det varit idag. Visserligen har faktiskt molnen varit liiiite glesare på förmiddagen än den senaste tiden, men då var vi tyvärr upptagna med tråkiga saker och hade ingen möjlighet att utnyttja tiden utomhus med vovvarna.

Axa har fått sig en genomklippning av mig. Rakning av nos, tassar och svans förstås - ansiktet minskade en storlek - men jag har även försökt att ta ner pälsstorleken på kroppen något. Inte lätt eftersom jag har ambitionen att hon ska få ha lite längre päls vintertid, och då vill jag ju forma till den lite. Benen togs ner lite och jag försökte minska ner på andra ställen - men hallå (!) jag är en glad amatör! Rätt så nöjd var jag ändå. Och jag märker ju att jag lär mig för varje gång. "Nja, så där ska jag inte göra nästa gång" kan jag tänka.

   Voff, voff på promenaden

Axa och jag har lite specialträning på promenaderna! Hon vill hemskt gärna göra Meja och mig uppmärksamma på att det kommer andra och går omkring oss - speciellt på kvällarna när det är mörkt. Men jag är på henne som en igel , ett voff kan vara OK, men sen får det räcka! Möter vi bjäbbande hundar så har det varit ett elände att inte få henne att stämma in i skönsången - dock med en djupare ton - men nu börjar vi (peppar, peppar) få lite ordning på skällandet. Hon har förstått att det inte är uppskattat av matte, och det går bättre och bättre!

Meja ger som vanligt inga ljud ifrån sig i första taget. Jo förresten, en sak taggar igång denna lady. Katter! Då låter hon som jag vet inte vad - det är inte skall utan något slags frustrerat skällgnällmorrande! Och katter finns det gott om där vi bor, och inga kan retas som katter! Vi har några som bor alldeles intill och som med förkärlek promenerar på vårt fönsterbläck och retar gallfeber på Meja och Axa nattetid, för att de är ute i friheten och mina vovvar är instängda! Gissa om man får nattfriden störd då!

27 dec

+3°

   Spår och uppletande

Idag åkte vi till Rosenkälla och lade spår åt hundarna. Jag lade spåret till Axa i öppen skog, ca 800 meter med flera vinklar. Det blåste rejält, och jag fick klättra en del över nedfallna träd när jag lade spåret. Lennart lade ett 500 meter långt spår till Meja i lite tätare skog och kärrmark.

Under liggetiden åkte vi bort till en fårhage och promenerade. Efter en stund så gjorde vi en uppletandekorridor och lade ut tre saker åt gången. Meja älskar uppletande! Svansen går som en propeller, och hon är verkligen jätteduktig när hon utan vidare springer rakt ut och plockar in sakerna, och hon har blivit så duktig på avlämnande i handen på Lennart.

Axa visade prov på en stor portion överskottsenergi idag! Det har varit lite stillsamt de här juldagarna, och nu tänkte hon ta ut med råge att hon fick springa efter grejer! Jätteduktig på att springa ut på djupet (korridoren var ca 60 meter djup), ett antal pudelfnatt på tillbakavägen, och sen var det inte sååååå viktigt med avlämnandet till matte! Nåja, efter ett par skick så kom hon snällt in med saken. Sista gången jag skickade henne fick hon vissa problem med vad det var hon skulle göra, jag tror faktiskt att hon blev trött. Hon slösar med energin en hel del, har inte riktigt lärt sig att hushålla med krafterna än. Dessutom har vi ju inte gjort det här så ofta! Meja fick hämta sista prylen när Axas koncentration tröt, och sen lade vi en sak ganska nära så att hon skulle få ett lyckat avslut.

Efter uppletandet och lite fika till tvåbenta så åkte vi tillbaka till spåren. Axa fick börja, och efter en del problem att få fäste i starten så lade hon iväg. Hon hade sådant drag i linan så jag hade problem att hålla emot. Hon hade vissa problem i vinklarna och fick några tapp, det var nog tur (eller om det är otur) att jag visste var spåret gick. Sammanfattningsvis kan man väl säga att spårglädjen var det inget fel på , koncentrationsförmågan var sämre (finns så mycket annat intressant att undersöka), och spårpinnarna var tveksamt intressanta. Leksakerna som låg i spåret var däremot värda större uppmärksamhet.

Jag gick inte med i Mejas spår eftersom det var så mycket av det som gick i kärrmark, men hörde på Lennarts tjoande att det gick bra! Hon spårade säkert, plockade upp alla pinnar och var så nöjd med sig själv när de kom tillbaka. Axa och jag stod vid spårslutet och väntade, tränandes lite positioner under tiden. Axa är alltid lite upprörd när Lennart och Meja försvinner så jag tyckte det var bra att kräva hennes uppmärksamhet en stund.

Axa fick ett bad när vi kom hem med efterföljande föning, öronrensning och kloklippning. Meja genomgick samma behandling häromdagen så hon slapp undan med avspolning av leriga ben idag. Något hon var enormt lättad över!

Så skönt det är med lite ledigt tillsammans med familjen! Synd bara att de ljusa timmarna är så få och att vädret är så tråkigt. Men det går åt rätt håll nu, det blir ljusare och ljusare – rätt vad det är så är det vår!

Avslutar med en bild på den underbara middag som Lennart lagade till åt oss till kvällen. Inspiration: "Mina fastrars mat", Paolo Robertos kokbok (julklapp) receptet:  "Bracioli con salsa di Pomodoro". Persilje-, vitlök- och olivoljefyllda entrecoterullader i tomatsås med färsk pasta. Mums!

(Jag är väl medveten om att mat fotograferar bara riktiga proffs så att det gör rätten rättvisa, men jag lovar - det var supergott!)

24 dec

   Julafton

Solen sken när vi vaknade på julaftonsmorgon! Innan julmaten åkte fram fick det bli en promenad på golfbanan i sakta mak, lapandes de vinterbleka solstrålarna.

Klicka på bilden om du vill se lite bilder från promenaden.

23 dec

God Jul! Hoppas att ni får en mysig da'n före, och mysiga juldagar! Själva ska vi njuta och fira efter bästa förmåga! Dock något annorlunda i år eftersom familjen har hemsökts av den vidriga vinterkräksjukan i en vecka nu, och övrig släkt väljer klokt att låta bli att komma hem till oss på julafton. Hundarna har haft det ovanligt tråkigt, men som tur är så har vi ju inte varit dåliga samtidigt, så någon riktig nöd har de inte lidit.

Idag vacklade jag in till stan och inhandlade de sista julklapparna - så nu ska vi, trots att det såg tveksamt ut ett tag, ha en skön jul och snart är vi tillbaka med fulla krafter igen!

Berglin är alltid bra! Här kommer en "julig" :

16 dec

Igår var Lennart och jag på Stora Stockholm. Vi tittade på alla härliga hundraser, kollade in lydnaden och shoppade loss på hundprylar! Skitkul! Kul att träffa folk, och att se Anette och Cider i tävlingstagen! De gjorde en snygg insats i den stojiga miljön! Det var verkligen en speciell situation för lydnadshundarna att tävla där! Vanligtvis är det ju ganska tyst kring en lydnadsplan, men här var fullt av hojtande människor och skällande hundar, och det blev ett visst eko. Ljudnivån gjorde att många av lydnadshundarna hade svårt att uppfatta vad deras förare ville. Dessutom var underlaget ganska halt!

Försökte fota lite, men det går bara inte med min kamera! Alla bilder blev supermörka! Slänger ut några ändå! Till vänster anas Frost (min favoritsilverhanne), som ställs ut av Marika.

Halv sju på morgonen startade vi hemifrån efter morgonpromenaden med Meja och Axa. Det kändes lite konstigt att åka ifrån vovvarna på en lördag, men barnen hade lovat att ta väl hand om dem. På Stora Stockholm blev man förstås överväldigad av allt folk, alla olika hundraser och att det fanns så mycket kuligt att handla! Vi köpte fleecefodrade byxor till mig och  Lennart, jacka till mig, varsitt retrieverkoppel till hundarna, hundleksaker och pälsvårdsprodukter. Det var en hel del bra mässpriser!

Framåt tretiden på eftermiddagen så åkte vi hemåt igen, bra runda under fötterna! Alltså - runda under fötterna var vi för att vi gått omkring i så många timmar - inget annat!

                                                                                                           Ovan ses Divo, snyggt visad av matte Malin.

11 dec

Idag var tredje tillfället för Åtvidabergs hundklubbs lydnadscup, och även denna gång tog jag bara med Axa. Det var nollgradigt, ingen snö, klafsigt och lerigt på plan. Många hundar hade problem med att sätta och lägga sig. Det var alltför otrevligt underlag!

Jag valde att starta i ettan idag istället för debutantklass. Det är ju ingen skillnad på programmet, men poäng-bedömningen är "som på tävling", istället för den snällare bedömningen som är i debutantklass. Vi är ju faktiskt där för att träna, och för att få reda på vad som händer när det är "skarpt läge". Jag är, trots blygsamma poäng och inte speciellt bra resultat, nöjd med Axa! Idag hade hon kul på plan, och tyckte inte att det var så läskigt med skuggor som hon gjorde sist. Det kändes skönt! Sen kändes våra nollor bra onödiga! Idag sprang hon runt hindret! I apporteringen så reste hon sig med apporten i mun och då flyttade jag mig för att försöka få henne att sätta sig.

Att hon sätter sig när jag kommit tillbaka vid platsliggningen, innan jag säger kommandot "sitt", är ju bara otyg! I linförigheten hade jag inte med henne riktigt, hon gick en bit ifrån mig som för att undvika de lerigaste partierna. Då gick hon mycket bättre i de korta sträckorna utan koppel vid ställandet och läggandet.

Nu är det juluppehåll, och nästa tillfälle för lydnadscupen blir inte förrän i slutet av januari. Så nu är det träna, träna som gäller och att hoppas att väderförhållandena är någorlunda nästa gång!

Här kommer vårt resultat:

Tack vare att det var färre startande idag så blev det inte riktigt lika sent som förra gången. Det var 3 st startande i debutantklass, 3 st i klass 1, 3 st i klass 2, 1 st i klass 3 och 1 st i elitklass. Men vi var ändå inte hemma förrän efter kl tio! Fast då satt vi ju kvar en stund, tog emot våra poänglappar och fikade!

9 dec

   Plask, plask!

Ja, det är plaskigt var man än rör sig nu! Allt regnande i kombination med att marken tycks lite frusen en bit ner, gör att vattnet inte rinner undan. Usch och fy! Jag är så trött på att det aldrig tycks bli något dagsljus, och på all skit och lera som hundarna släpar in!

Förmiddagen tillbringades på golfbanan, och hundarna rejsade runt i ett par timmar och hade kul när vi promenerade. Vattnet plaskade om oss! Axa hon flyger fram i världens fart hela tiden! Jag tittar fascinerat på henne och undrar hur mycket hundars lungor orkar? Jag menar, hästar kan ju sprängas om de överansträngs, men hundar (i alla fall Axa) kan hålla igång hur länge som helst!

Och Meja blir man full i skratt åt, för hon minns varje sträckning på golfbanan som vi brukar gå, och springer före och försöker lista ut hur vi tänkt oss vår vandring idag. Går vi åt ett annat håll än vad hon räknat med så står hon länge och överväger om hon ska vända och springa till oss, eller om hon ska genskjuta oss längre fram. Och oftast väljer hon att genskjuta oss, och kommer farande stolt som en tupp, märkbart mallig över sin smarta uträkning!

Vi var bortbjudna på middag, och då passade det bra att hundarna fått röra på sig ordentligt innan. Det gjorde att de låg och vilade hela tiden som vi var där. Överhuvudtaget är de lätta att ha med överallt, förstår snabbt att speciella regler gäller hos superhusse (inte vara i soffor, t ex ), och kopplar lätt av.

På kvällen tog jag ut Axa för lite lydnadsträning vid rinken. Plask, plask igen! Axa ville inte sitta i det blöta så till slut gick vi in på den asfalterade rinken och tränade där istället. Då gick det bättre! Men hon är inte hundraprocentigt med i dessa dagar, känns ganska splittrad överlag. Kanske är det någon tonår just nu? Men vi tränade i alla fall på ettans moment, lite fjärrdirigering på nära håll och avslutade med rutan. Massor av bus med nya favoritleksaken – ett otroligt fult gubbhuvud som piper.

Hem och hämta Meja, och så gick vi en promenad i motionsspåret. Det var skönt! Fuktig luft, behaglig temperatur och sågspån som gjorde att det inte plaskade kring fötterna hela tiden!

8 dec

+ 3°

   Spår i regn

Jag lade spår åt Meja och Axa på förmiddagen. Spåren lades i hagmark – en fårhage som ligger i närheten av golfbanan. Det har nog inte gått några får där på länge, men marken är fortfarande öppen och välbetad. Här och var finns fornlämningar i form av gravhögar. Det regnade och blåste lite.

Axa fick ett 300 meter långt spår med två vinklar och en stigövergång. Leksaker och en spårpinne lades i spåret, slutapporten var en godisburk.

Mejas spår blev 500 meter långt med tre vinklar och en spetsvinkel. Som en liten extra svårighet så gick jag en cirkel runt en stubbe också, innan jag fortsatte att gå. Även hon fick en godisburk som slutapport, i övrigt bara spårpinnar. På ett ställe låg lite golfbollar som slagits ut i hagen, och jag var spänd på om hon skulle markera dem.

Spåren låg en timme innan Axa fick börja. Meja och Lennart följde efter en bit bakom. Jag upplevde Axa väldigt noggrann idag, hon gick djupt med nosen och även om hon hade drag i linan hela tiden så var det inte samma hetsighet som jag upplever hos henne ibland. Hon fick lite problem i vinklarna, men när hon fått snurra lite så tog hon sig vidare. Stigövergången var också svår, men när hon provat stigen åt båda hållen så tog hon sig över och spårade fram till godisburken! Hon var så duktig idag, och hittade alla apporterna! Hennes tidigare vimsande i spåret var som bortblåst! Lite försiktigare ska jag vara när jag släpper iväg henne efter varje apport, tyckte Lennart, så att hon inte springer iväg för fort innan hon har ordentligt fäste i spåret. Att lattja med apporterna är svårt, hon är inte riktigt kontaktbar utan vill mest fortsätta spåra.

Meja fick göra ett upptag. Hon bakspårade några meter men vände sen och gick åt rätt håll. Vinklarna tog hon fint, men snurrade lite i spetsvinkeln. Vid första golfbollen så stannade hon och krafsade lite på den, men gick sen vidare. Det var ju inte mattes vittring på golfbollen! Snurren jag gjort runt stubben brydde hon sig inte om utan följde spåret förbi. Duktiga Meja hittade alla apporterna och blev salig över godisburken med köttbullar!

Efter spåret så släppte vi hundarna som rasade runt i regnet, hoppade på och jagade varandra. Jag rös bara lite när jag såg de förut så väldoftande pälsarna återigen förvandlas till lerhögar! Men huvudsaken är ju att de har kul!

7 dec

   En regnig fredagsnotering

Vovvarna och jag tog en långpromenad på golfbanan denna fredagseftermiddag. Regnet strilade ner och det var ca 8 grader varmt. Knappt man kan tro att vi är inne i december! Den gamla klyschan ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” blir verklig när man går där och njuter, tittar på Meja och Axa som busar och springer runt, och sänder en medlidsam tanke till jobbarkompisarna som fortfarande sitter kvar på jobbet. Annars är mörkret och regnet påfrestande nu tycker jag! Om vi bara fick lite snö så skulle allt kännas mycket lättare!

Hundarna var så leriga när jag kom hem. Det var lite min tanke; de skulle ändå badas så då kunde de ju skita ner sig riktigt ordentligt. Meja fick börja duscha, hon går ju snabbt och lätt att göra ren! Lite schampo, lite balsam, och sen får hon självtorka för att pälsen ska bli så där blank och vacker. Något hon gärna gör i våra sängar! Efter att hon torkat så är det bara att kamma igenom den blänkande pälsen. Idag klippte jag henne också, det är värst vad fort hennes päls växer!

Axa tar lite längre tid eftersom hon ska torkas med fön efteråt. Jag passade på att klippa henne lite också. Håller ju på att släppa ut lite päls på kroppen inför vinterkylan, och gjorde nu mitt bästa för att forma till det lite. Jag blev rätt nöjd men övriga familjen muttrade något om att huvudet var högt som ett höghus efteråt! Nåja, det har ju en tendens att sjunka ihop lite när hon inte är precis nybadad! Jag är en glad amatör när det gäller pudelklippning, och har jättekul när jag håller på, men ett proffs skulle förmodligen rysa!

4 dec

   Träning i kängurustil

Det känns som om det var väldigt länge sedan man såg solen. Men idag så sprack molnen upp framåt eftermiddagen, och jag satt plötsligt och kisade mot datorn på jobbet. Härligt! Tänk vad lite sol kan göra för humöret! Och det klara vädret fortsatte, kvällen bjöd på minusgrader och stjärnklar himmel.

Det fick bli lite träning med vovvarna. Axa var så sprallig så det kändes som om jag stora delar under passet stod och tittade på henne när hon rasade runt som en tok med en leksak i munnen. Jag gjorde nämligen ett försök att få henne att förstå rutan. Jag lade dit en leksak i mitten och skickade henne. Jättekul, tyckte hon, greppade leksaken och for iväg. Det var ju inte riktigt så jag tänkt mig det hela, men kunde inte göra annat än skratta åt henne. Hon såg så tokig ut när hon rusade runt som en yster fölunge! Efter lite tragglande (och några finter där jag låtsades lägga dit en leksak) så fick jag henne faktiskt att springa till rutan så jag kunde kasta leksaken över huvudet på henne. Då stod hon i och för sig i med nosen i backen och undrade var sjutton leksaken tagit vägen. Hm, det kommer att ta tid det där, men vem har bråttom?

Linförigheten var inte den bästa, alltför mycket i omgivningarna att hålla koll på. Men vi fick till några riktigt snygga läggande under gång i alla fall. Inkallningen gick i kängurustil, och apporten var hon tvungen att rusa runt med en stund innan hon kom med den till mig! Tokfian hade en massa överskottsenergi idag!

Meja var inte på humör för någon träning! Rutan sprang hon in från sidan, fritt följ var äckligt idag när marken var frusen på ytan med vatten under, dessutom så hade hon nog blivit lite sur på Axa och mig när vi tränade. Jag lade ner träningen med henne ganska snart.

Vi avslutade med en promenad där jag gick och småflinade mest hela tiden åt mina pälsmonster. Meja är riktigt uppåt nu, och de två leker med varandra mest hela tiden. Det är en fröjd att titta på dem! Inomhus händer det allt som oftast att de ligger och småpussas och pysslar med varandra, eller sover tätt intill. Det är bara att glädjas – periodvis har Meja väldigt stor integritet och är alltför upptagen av ”tiksaker” för att orka med det svarta yrvädret!

2 dec

+5°

Vädret var behagligare idag, inget regn, och inte så blåsigt som igår. Lennart och jag åkte ut till Penemünde och lade varsitt spår åt hundarna. Jag lade ett långt spår till Meja (ca 1300 meter) från skog ut på ett kalhygge, vidare ut på ett fält och utmed en skogskant tillbaka till bilen. En spetsvinkel och två vanliga vinklar. Kände mig mycket skeptisk när jag lade spåret - det var väldigt blött i markerna, och på kalhygget gick jag ner mig så jag fick vatten in i gummistövlarna. Hur skulle lilla herrgårdsfröken tackla det? Dessutom så hamnade jag i skogen på ett ställe med nyfällt virke som luktade väldigt starkt. Är det överhuvudtaget möjligt att spåra där? Som vanligt så står man där plötsligt mitt i spåret och inser att det här blir svårare än man tänkt sig!

Lennart lade ett femhundra meter långt spår till Axa med leksaker, träapporter och en godisburk som slutapport. Inga direkta vinklar, men terrängen gjorde ju att det blev en hel del svängar.

Axas spår låg en och en halv timme innan hon fick ta det. Och det gick så bra! Det var nästan så man kunde tro att hon tagit del av de mail- och gästbokskontakter jag haft på senaste tiden angående våra spårproblem (tack för alla bra tips )! Hon slarvade  visserligen och missade två apporter, men hon hade fint drag i linan! Det gick lite för fort också, men jag var så glad att hon var fokuserad på att få spåra vidare. Så glad att jag knappt noterade att jag halkade i leran och fick hela byxorna nedkletade! Jag försökte spexa med apporterna, men hon ville bara vidare i spåret. När vi så nådde fram till godisburken så såg hon nästan lite snopen ut över att det redan var över, och hade helst velat fortsätta och följa spåret där Lennart hade gått ut.

Mejas spår blev liggandes i nästan två timmar innan hon fick ta det. Axa och jag följde efter en bit bakom. Och även Meja var duktig, spårade noga över trädfällena och allt färskt tallris och fortsatte ut på kalhygget. Axa och hon spårar så olika, Meja går djupt med nosen, begrundar varje fotsteg ser det ut som, och provar hon att vika av en bit så ser hon så kul ut när hon vänder tillbaka till spåret. "Nej det var fel" tycks hon tänka, och rusar tillbaka till spårkärnan. Det var svårt att ta sig fram, jag lyckades med konststycket att få vatten i stövlarna igen, och Lennart ramlade på ett ställe! Spetsvinkeln hade jag lagt ute på fältet, så där fick Meja lite problem, men fann så småningom rätt väg och fortsatte. Hon var rejält trött men mycket lycklig när hon nådde fram till slutapporten! Det var det längsta spåret hon någonsin gått, och hon gjorde det med bravur! Hon hittade alla apporterna utom två, och dessa låg på fältet.

På kvällen åkte jag hem till Marie och Leida en sväng. Leida hamnade under min sax och en hel del hår åkte av. Jättefin blev hon!

1 dec

+4°

Spår fick det bli för Axa idag! Det hade jag bestämt tidigare i veckan, och det tänkte jag inte ändra på trots ett tröstlöst regnande. Timingen var väl inte den bästa - jag påbörjade ett lussebullebak och åkte iväg till Hjortkälla och lade spåren under tiden som degen jäste. Två korta spår fick det bli, mycket välsnitslade. Det första var spikrakt, ca 100 meter långt, och det andra hade en vinkel och var ca 150 meter långt. Inga apporter idag, bara en leksak i slutet av varje spår. Hem och baka ut degen, och så iväg med Axa under andra jäsningen.

Det började skymma, och snitslarna syntes inte så tydligt längre. Jag satte Axa på det första spåret och hon tuffade iväg. Hon gjorde en del avvikelser från spåret och snurrade lite (okoncentration, eller hade spåret flyttat sig en del i blåsten?). Jag fick sätta henne på spåret ett par gånger. Glad som en lärka blev hon när hon hittade sin nya leksak "älgen" i slutet av spåret! Aningens regnvåt var den efter en timme i skogen, men det gjorde inget tyckte Axa, och vi busade en hel del med den.

Första delen på andra spåret var också lite fladdrig, men det var inte någon viltdoft som gjorde henne snurrig, det var nog så att spåret flyttat sig lite. Bäst av allt - hon tog vinkeln jättefint, och sista delen av spåret så gick hon djupare med nosen. Massor av bus med leksaken i slutet av spåret!

Nöjd åkte jag hem med Axa igen. Kändes skönt med dessa spår! Nu kanske vi kan bygga upp självförtroendet igen hos oss när det gäller spår!

Tillbaka