Tillbaka

25 feb

...har det varit idag! En sådan där dag när timmarna släpat sig fram på jobbet, och jobbet har varit alltför rutinbetonat för att bjuda på några utmaningar. Solen som sken utanför fönstret kändes som ett hån mot mig som längtade hem till hundarna!

Desto roligare då att ge sig iväg till brukshundklubben med Axa och möta upp Maria och Ludvig för hundträning när kvällen kom! Det duggade lite när jag åkte dit, men snart blev det stjärnklart och vi tränade på där med våra glada pudlar! Jag kan inte bli annat än på gott humör när Axa gör sina känguruskutt in i rutan eller för att hämta apporten!

Vi kommenderade varandra, Axa och jag ettans moment och Ludvig och Maria treans. Linförigheten kändes ganska bra, Axa låg lite efter i språngmarschen, och hon var ouppmärksam i högerhalterna, så det måste jag ta tag i. I liggande under gång så satte hon sig vid två tillfällen! Men annars var jag nöjd med min skruttfia, hon jobbade på bra!

Vi avslutade med en promenad i mörkret med bara stjärnorna som lyste upp. Axa och Ludvig var för söta när de promenerade bredvid varandra som den självklaraste sak i världen!

       Bilden på Ludvig är från pudelträffen på Åsvik november 2007.

23 feb

... det hör ju liksom till när man valt att skaffa pälsraser! Men förmiddagen tillbringades i solen, på en skön långpromenad!

Båda fick bada när vi kom hem - skillnaden blir ju efteråt. Meja kan lägga sig i godan ro och självtorka, och så kammar jag bara igenom pälsen när den nästan torkat.

På Axa börjar det stora jobbet efter badet. Föning först, och varje hårstrå ska delas och torkas. Sedan rakas nos och tassar. Rakningen gör jag så gott som alltid en gång i veckan eller var tionde dag. Älskar denna spetsnos och vill helst se den välrakad!

Jaha, och så rengöring av öron och kloklippning förstås. Förra veckan plockade jag hår ur öronen på dem, så det behövdes inte idag.

Båda hundarna finner sig i behandlingen, men ingen av dem tycker om det. Axa är lika glad och kärvänlig efteråt och är gärna med och damm-suger upp hundhår och fixar i ordning. Meja däremot finner det bäst att hålla sig undan ett tag - när matte är på pälsvårdarhumör går inga wheatenterriers säkra! 

21 feb

   Träning x 2

Meja, Axa, Zack, Lisbeth och jag tränade ikväll på klubben. Det var folk i farten och tränade när vi kom, så vi fick nyttig störning.

Meja fick träna fritt följ, rutan, fjärrdirigering och inkallande med ställande. Axa fick träna linförighet, fritt följ, rutan, fjärrdirigering och apportering.  

Meja hade jättekul och gjorde för det mesta sitt allra bästa. Det var några gånger jag fick prata allvar med henne när hon tyckte att hon kunde bestämma om det skulle letas tappat godis på backen eller komma till mig. Vilken Donna hon är ibland! Men det var kul att träna med henne!

Axas linförighet var till full belåtenhet, utom när hundar tränade skall längre bort på planen – då gick det inte att koncentrera sig! Jag hade kort koppel på henne idag, som jag höll i vänsterhanden, för att hjälpa in henne lite i halter och vändningar.

Snabba lägganden under lek gjorde vi också. Det var kul tyckte Axa, och gjorde sitt bästa för att pladaska ner på backen så snabbt som möjligt!

Lisbeth och jag avslutade med att kommendera varandra.

    Även på onsdagskvällen…

… tog jag vovvarna en sväng till klubben för lite träning. Vi kom dit ganska sent, jag tänkte kombinera träningsbesöket med att senare hämta Viktor på stan. Helt ensamma var vi på klubben, så jag fick tända strålkastarna. Tur att man inte är mörkrädd!

Träningen låg på betoningen ”ha kul”! Jag hade inte planerat vad vi skulle träna, utan det fick bli som det blev. Meja fick börja, och Axa såg helt knäckt ut när hon fick sitta kvar och vänta! Sågspånen till rutan efter helgens tävlingar fanns kvar, så det passade ju bra att ställa upp konerna där. Jag fick backa lite i rutanträningen med Meja, men efter lite draghjälp av godisburk och leksak, så sprang hon glatt in – om inte i mitten så i alla fall innanför sågspånsgränsen.

Fria följet var kanonkul tyckte Meja, och jag petade inte i detaljerna – vi hade just bara kul! Vi körde lite hinder och fjärrdirigering också, och avslutade med inkallningen. Först några släta inkallningar för att säkerställa farten, och sen slog hon snabba stopp på mitt kommando! Duktig tjej! Jag tog fram apporten också, och det var ju ett tag sen! Meja sprang ut och hämtade den, men släppte den tre meter framför mig! Hon tycker den är så äcklig!

När det blev Axas tur så var hon så överladdad så hon höll på att slå knut på sig själv! Linförigheten och fria följet blev därefter – jättefina raksträckor, men studs och piruetter vid vänster- och högerhalterna. Jag blir så full i skratt när hon är på det humöret!

Jag lade leksaken i rutan och gick iväg 30-40 meter och körde fritt följ med henne. Först var hon lite okoncentrerad och hela tiden fixerad vid leksaken, men när hon gick riktigt bra så sa jag ”rutan” – och då for hon dit som en känguru med raketbränsle i baken!

Axa hade snabba sättanden i fjärrdirigeringen, men var segare i läggandet. Det var lite lerigt på backen så hon tyckte väl att det var mindre trevligt, men efter att leksaken kommit farande över huvudet på henne några gånger så snabbade hon på läggandet!

Kul att ha hela appellplanen för sig själv! Vi bredde ut oss riktigt ordentligt!

19 feb

Dags för sista tillfället i Åtvidabergs hundklubbs lydnadscup. Stress som vanligt för att ta sig dit i tid! Snabb rastning av hundarna och sen åkte vi iväg tillsammans med Lisbeth och Zack.

Lydnadscupen har varit väldigt värdefull för Axa och mig! Att regelbundet utsättas för träning under tävlingsmässiga förhållanden, att bli kommenderad av tävlingsledare och ha domare och publik har varit så nyttigt. Så smått har Axa börjat förstå att allt är helt OK även om matte beter sig lite konstigt! Hon är lite försiktig, och föredrar ibland att inte göra något alls om hon blir osäker på vad som förväntas av henne. Men naturligtvis ska jag jobba vidare på att bli en lugn och säker matte på plan som stöttar min hund!

Jag och Axa var första startande idag. Vädret var milt så planen var mjuk och geggig, vilket gjorde att jag halkade omkring lite.

Axa hoppade , men nollade i stället läggande under gång! Hon börjar känna igen det här nu, och tyckte väl att hon kunde förekomma matte lite och lägga sig innan kommandot. Jag får ta och träna mycket fritt följ ett tag nu, tror jag, och överraska henne lite mer! Det blev väl lite ensidig träning innan tävlingen!

Fick lite bra tips av Ingela angående linförigheten som jag ska prova! Tack för det! Idag kändes linförigheten inte så bra, jag fick aldrig den där känslan av att Axa och jag var ett.

Här kommer poängen: 

16 feb

Idag var det så dags för Axa och mig att debutera i klass 1 i officiella sammanhang. Det var 10 minusgrader på morgonen när jag rastade hundarna! Egentligen rätt så perfekt - kallt och torrt i backen och ingen snö. Innan jag åkte iväg så gick jag till postrummet och hämtade posten. Gissa om jag blev glad: en stor eloge till SBK som skickade en dublett på mitt medlemskort som jag (naturligtvis) hade slarvat bort. Trots att de alltid skickar med B-post i vanliga fall så hade de tydligen gjort ett undantag för mig! Det hade säkert gått bra ändå eftersom jag dragit ut en kopia på betalningen, men det känns ju bättre att komma dit med medlemskortet!

På grund av kylan så valde de idag att starta med lydnaden och lägga platsliggningen sist. Axa och jag fick startnummer 8, och de gjorde en paus efter sex hundar. Det blev lite väntan alltså!

Hur gick det då? Jo, lydnadsdelen gick bra, förutom lite missar. Det finns att slipa på, men jag var ändå jätteglad över de fina poängen och att jag lyckades hålla mina nerver i styr och Axa på gott humör! Det var sen det gick tokigt, när vi skulle göra platsliggningen. Axa slokade lite när vi gick in på plan och fixerade mig med ögonen hela tiden som om hon ville tala om något. När hon bara legat en kort stund så började hon att hulka! Reste sig tveksamt och kräktes! Lilla gumman, hon stod kvar och slokade och tittade på mig. Då viftade jag lite diskret med handen och hon gick fram till mig.

I morse ville hon inte ha någon frukost. Något som är väldigt ovanligt med Axa som normalt sett är väldigt matglad. Men jag funderade inte så mycket på det, även Meja matvägrade så jag tänkte att det är förlöpet som börjar ge sig till känna.

Det är klart att jag blev besviken! Jag såg förstapriset flaxa iväg, som jag efter att vi genomfört lydnaden trodde att vi hade i en liten ask. Men sådant styr man inte över! Och jag är superstolt över min duktiga tjeja ändå!

Här kommer poängen: 

15 feb

Idag har jag haft semester! Så skönt! Sol hade utlovats, och jag som är lite väderfixerad tyckte att det kunde passa bra. Meja, Axa och jag tog svängen om brukshundsklubben på förmiddagen för lite träning. Meja fick träna fritt följ, hopp och rutan. Hon tyckte det var jättekul, så jag brydde mig inte om att peta så mycket i de sneda sättandena.

Rutan sprang hon raskt till och ställde sig, om inte i mitten, så i alla fall alltid inom de fyra konerna. Köttbullar var dagens belöning, och då kan Meja göra trolleritrick! Med hänsyn till att morgondagens elittävling ska hållas på planen så var jag noga med att inget godis tappades på marken!

Hoppet gjorde hon jättefint. Jag ska jobba med att få henne lite längre ut, men hon sätter sig mitt emot mig på andra sidan hindret och har inga problem att hoppa tillbaka!

Axa fick träna på ettans moment. Gick ju jättebra till stora delar, fast i linförigheten har vi tappat en del känns det som. Det var lite sneda sättanden och slarv. Men hur det går på morgondagens tävling kommer nog till stora delar bero på om jag kan hålla nerverna i styr. Axa läser av mig på nolltid och blir dämpad om hon tycker att jag beter mig konstigt.

När jag var nöjd med träningen, efter ca en och en halv timme, så åkte vi iväg till Tinnerö och promenerade. Så härligt med klarblå himmel och en sol som faktiskt värmde en del om man kom i lä för blåsten. Jag hade kaffe och smörgåsar med, och satt länge och njöt innan det var dags att åka hem.   Klicka på bilden om du vill se hur vi hade det på Tinnerö!

12 feb

   Lydnadsträning

Igår kväll tog vi oss till klubben igen, Axa och jag. Jag får lite dåligt samvete när jag lämnar Meja hemma, hon ser så olycklig ut när vi åker iväg. Men jag vet ju att så fort vi stängt dörren så är det husse som gäller, och de har det jättemysigt när vi är iväg. Sköna promenader med massor av tid för nos och stros, och alltid slinker det väl ner någon extra godisbit i matskålen när inte Axa är hemma! Snart så ska jag ta tag i Mejas träning igen!

Axa och jag tränade ihop med Maria och Ludvig och kommenderade varandra. Förutom lite rutan-träning och fjärrdirigering så var det ju ettans moment som gällde för oss, och Maria drillade oss hårt på plan! Det gick bättre idag, och jag kände mig lite mer förtröstansfull än vad jag gjorde efter träningen i söndags. Axa är ju lite ofokuserad i linförigheten emellanåt, så pass mycket att hon missar vänster- och högerhalterna ibland. Det ska tränas lite extra nu!

Vi avslutade med två platsliggningar som båda gick bra. Det vill säga Ludvig fick ju göra ”sittande i grupp” första gången, när Axa låg.

   Utbildning för matte

Ikväll så var jag, Linnea och Anna iväg till Norrköpings brukshundsklubb och påbörjade vår utbildning till tävlingssekreterare. Det kommer att vara ett antal tillfällen där, innan examination. Mycket nytt att sätta sig in i!

10 feb

Lisbeth och jag tog med oss Axa och Zack till brukshundklubben på förmiddagen för träning. Det blev ettans moment förstås, men också lite rutanträning. Allt gick egentligen ganska bra, inkallningen kunde vara snabbare och tugget på apporten finns där.

Det var kul att köra tvåans apportering med henne, hon tar så roliga skutt ut till apporten - men tyvärr så attackerar hon apporten med framtassarna innan hon tar den. Jag kastade leksak bakom ryggen när hon var på väg tillbaka för att få upp farten hos henne. Det är det som vi kämpade med idag överhuvudtaget - att få upp farten hos henne.

Jag lånade Lisbeths metallapport och fick Axa att bära den en bit! Duktig tjej! Den var ju inte alls lika trevlig att bära på som träapporten, men hon bar den i alla fall.

Vi fikade en stund och gick sedan bort till en annan plan för att kommendera varandra. Där var betydligt blötare och lerigare, och det är där jag tror att klass 1 kommer att tävla nästa helg! Axa blev störd av den nya miljön, hon fnös som en häst och kollade in i skogen. När Lisbeth kommenderade oss i linförigheten så funderade jag på vad vi egentligen gett oss in på som planerar att tävla nästa helg! Hon var sååå ofokuserad, med sega sättanden! Det var äckligt att sätta sig och det var en ny miljö som störde Axa. Vid inkallningen så travade hon sista biten, och hon var ytterst seg i läggandet.

Men det är väl så det är när man närmar sig en tävling! Idag tyckte jag inte vi kunde någonting! Jag får intala mig själv att det är tävlingsdebut, det är OK om det inte går så bra! Jag får helt enkelt se det som en vanlig lydnadscup!

När vi kom hem några timmar senare så gick jag direkt ut i skogen med Meja och Axa. Man skulle ju kunna tro att Axa borde vara rätt mör efter duvningen på appellplan - men hundarna var så glada att återförenas så de sprang och lekte som tokiga! Och just nu, när jag skriver det här, så ligger de tätt tillsammans och sover. Axa har Meja som huvudkudde, och de har det sååå mysigt! Det är bra härligt att ha två hundar!

9 feb

Det var åtta plusgrader när hundarna och jag gick ut på förmiddagen! Fåglarna tutade och levde om som om det vore april! Verkligen en konstig känsla, när det är februari, och snön borde ligga i drivor omkring oss!

Det blev lite träning på fotbollsplanerna. Meja var först ut och fick träna fritt följ, läggande under gång, fjärrdirigering och  förflyttningar i sidled. Hon var lite ringrostig, välförståeligt eftersom vår träning legat nere ett tag. Men kul hade hon och det var schwung i steget. Liiiite för långt ifrån mig i fria följet, och lite väl sneda sättanden - men jag vet ju att det kan bli bättre efter lite intensivare träning!

Rutan hade jag ställt upp med en genomskinlig plastburk med köttbullar. Det hade bestämt lilla Meja ett bildminne av, för när jag sa "rutan" från kanske 75 meters håll så rusade hon utan tvekan dit! Duktig tjeja! Vi tränade vidare på rutan ett tag, från olika håll och med olika avstånd, och det gick toppenbra! Min tanke med att skicka henne på så stora avstånd är att hon förhoppningsvis ska få ett bildminne av de fyra konerna.

Axa och jag tränade linförighet. Å så bra det går bitvis, och värst vad hon tappar koncentrationen emellanåt. Jag försöker att överföra mitt kroppsspråk från fria följet till linförigheten - för vid fria följet går hon ju så mycket bättre! Vänster marsch går jättebra nu och lika så höger, men allt handlar om att jag måste sakta in och förbereda henne på att jag kommer att svänga. Vi tränade en hel del språng marsch. Jag rusade iväg i full fart, och när hon hängde med mig bra så kastade jag iväg "grodan" framför oss!

Inkallning gjorde vi också, men inte någon komplett. Jag valde att slänga iväg grodan så fort jag såg att hon hade god fart emot mig! Jag kommer att köra så nu, fram till tävlingen, för att förhoppningsvis få upp farten hos henne!

Axa fick träna lite apportering - dels ettans moment och tvåans. Hon tuggar lite!

Axa fick liknande träning mot rutan som Meja. Riktigt långt avstånd, men med ett bildminne av att där minsann låg något gottigt att äta på! Det gick bra! Då provade vi från tio meters avstånd, och jag insåg att vi har en bit kvar! Axa ställer sig framför eller invid konerna - så hon har förstått att de har betydelse - men jag måste jobba på att få in henne i mitten! Vid de tillfällen hon hamnade i mitten så kom "grodan" farande - och hon börjar bli riktigt proffsig på att fånga den i luften!

Vi avslutade med en platsliggning på full längd och i två minuter. Jag lade dem ner en och en och satte dem upp en och en. Duktiga tjejerna klarade det toppenbra, så då kopplade jag loss dem och de fick leka när jag samlade ihop koner och annat.

Vi gick bort till G:s hinder och så fick hundarna hoppa ett par gånger. Axa enligt ettans moment och Meja enligt tvåans. Gick ju klockrent, vem förvånas? Hoppas nu att det kan gå lika bra framöver!

Avslutningsvis gick vi en promenad. Hundarna lekte i leran så de var helt nersörjade när vi kom hem. Meja var helt brun på ryggen av lera! Axa har en förkärlek för att hoppa upp på hennes rygg för att trigga igång henne! Jag valde att stoppa dem i badet, båda två, när vi kom hem.

Meja fick en vanlig genomkamning när pälsen torkat till, henne klippte jag ju förra helgen. Axa fick, förutom badet, stå ut med både hårföning och klippning! Fina blev de töserna, och väldoftande! Det är ju tur att jag är rätt road av det här med pälsvård - för det tar onekligen rätt mycket tid!

5 feb

   Lydnadscupen, femte tillfället

Jaha, dags för lydnadscup igen! Kul att få denna tävlingsträning som är så nyttig för en nervös matte och en orutinerad unghund! Det blev stressigt förstås, ett möte på jobbet som drog ut på tiden gjorde att jag bara hann hem från jobbet, byta kläder och slänga i mig lite gröt innan det var dags för Axa och mig att styra kosan till Åtvidaberg. Tur att man har så härliga barn som hade sett till att rasta hundarna ordentligt innan!

Vädret var ju perfekt, stjärnklart och någon minusgrad - fruset i backen alltså, så hundarna slapp ligga i blötan. Platsliggningen blev samma terror som förra gången, tollaren bredvid vred sig oroligt och reste sig så småningom upp men stod kvar på samma ställe. Axa låg som en stenstod och tittade på mig hela tiden, gulltösen, men jag var så nervös så jag hackade tänder! Platsliggning är det värsta jag vet! Synd idag var att jag fick ge henne ett dubbelkommando innan hon lade sig, vilket gav ett poängavdrag.

Vår linförighet kändes inte lika klockren ikväll, men hon var med fint ända tills sista sträckan då hon tappade fart i språngmarschen. Vi fick gå en ganska lång sträcka idag, och då ställs det stora krav på Axa att hålla fokus på mig! Jättefint ställande och läggande, men tyvärr ett poängavdrag för mitt kroppsspråk! Det dyker tyvärr upp lite kroppshjälp hos mig när jag är spänd! Det måste jag jobba bort!

Idag fungerade apporteringen, tack och lov! Förarhjälp förstås, jag har inte tränat in det här att hon självständigt ska ta apporten ur handen på mig. Men retligast av allt - hon hoppade inte! Jag känner mig som ett stort frågetecken! Hon tittade så ljuvt på mig och valde sen den enklaste vägen - runt hindret! Suck! Tävlingsledaren sa åt mig att göra om, och tänk att då hoppade hon som om hon aldrig gjort annat och svängde in fint vid min vänstersida!

Trots missarna så är jag ganska nöjd! Vi lyckades, trots nollan, att komma över gränsen till ett förstapris. Nu är det bara att träna vidare!

Här kommer poängen: 

4 feb

Axa och jag åkte till brukshundsklubben ikväll och mötte upp Maria med storpudel Ludvig för lite lydnadsträning. Det var en skön kväll, kallt och torrt. Förutom sedvanlig träning så kommenderade vi varandra. Axa och jag fick en duvning i 1:an och Maria och Ludvig gjorde momenten ur trean.

Axa kändes lite okoncentrerad i linförigheten, hundar som tränade skall på plan gjorde att huvudet stundtals gick som en propeller på henne! Så nyttigt, så nyttigt att träna med dessa störningar! Dessutom var underlaget isigt och snöigt bitvis, och det gjorde att hon ibland var mer fokuserad på marken än på mig.

Hoppet gick kanonbra, jag hoppas verkligen att vår "hang-up" där har släppt! Apporten tuggade hon på! Skit, jag tror min apportfobi har gjort att jag missat något grundläggande i apporteringsträningen! Eller också inte - jag har en känsla av att detta problem är nytt och har uppkommit ganska nyligen. När jag kastar ut apporten så kommer hon fint in med den och börjar inte "jonglera" med den förrän hon sitter vid min sida. Nåja, ska väl inte dra för höga växlar på detta, under helgen har vi tränat hållfast-övningar i köket med apporten och det har ju gått bra!

Vi gjorde sittande i grupp ihop med några andra hundar som var där och tränade. D v s de andra satte sina hundar, jag lade Axa ner. Det gick finfint. När de sedan gjorde en dold platsliggning så lade jag Axa igen. Kanonbra att få träna platsliggning med främmande hundar!

I helgen som gått så har det varit väldigt stillsamt med hundträningen, förutom hållfastövningarna då. Men lång-promenader har de ju inte saknat vovvarna, så de har nog varit rätt så nöjda ändå! Inspirerad av Christina med Gandalf och Diva så klippte jag Meja! Det var på tiden, hon var verkligen lurvig som ett litet troll! Men nu ser hon ut som en terrier igen och minskade minst en storlek! Härligt att se hennes vackra ögon också!

Tillbaka