30 jan

Den "traditionella" torsdagsträningen flyttades till onsdag den här veckan av olika anledningar. Inte så illa väder ändå, fuktigt som sjutton och blött på plan förstås, men det var först i slutet av träningen som det började falla stora snöflingor från himlen.

Axa och jag körde igenom ettans moment, både med och utan kommendering. Mycket hopp över hinder körde vi förstås, och det var inga som helst problem. Hoppas att jag kan vara med på lydnadscupen på tisdag - ska bli spännande att se om hon hoppar då!

Hon har börjat jonglera en hel del med apporten. Skit också! Inte vid tvåans apportering, men att sitta still bredvid mig och hålla apporten i munnen har plötsligt blivit väldigt svårt! Jag får backa i träningen där, och belöna när hon håller den still. Som det är nu så joddlar hon med den så att hon till slut tappar den!

Vi testade på rutan också. Något som Axa tycker är riktigt lattjolajbans! Hon springer i full fart ut, har förstått att hon ska vara någonstans där konerna är, men det är inte fullträff varje gång. Vi fick till några riktigt snygga placeringar mitt i rutan, och då kom "grodan" farande till henne och vi hade dragkamp om den.

Kul att vara igång med träningen igen! Jag var jättetrött när vi åkte till klubben, men Axas entusiasm smittade av sig på mig!

29 jan

+5

Nu är det snabba variationer i vädret! Eller rättare sagt, i söndags hade vi plötsligt snö och gnistrande sol! Idag var det grått, blött och regnigt igen! Jag hade lovat att hämta Viktor på stan och passade på att ta med mig Axa en sväng till brukshundsklubben först. Det var ganska sent på kvällen så vi fick ha nästan hela planen för oss själva! Det var bara ett ekipage till där och tränade i geggan och det lätta duggregnet.

Axa kändes lite seg. Hon tyckte att marken var alltför blöt och linförigheten var inte den bästa med sega sättanden. Dessutom var hon ju tvungen att hålla koll på kelpien som tränade därborta! Men efter lite uppvärmning gick det bättre och vi fick till någorlunda snygga lägganden, ställanden och sättanden i fria följet. En hel del språng marsch utan att studsa tränade vi också! Vi har varit lite dåliga på att träna när vädret är mindre gynnsamt, något som straffar sig lite nu. Det är lätt att låta bli att träna när det regnar!                                                                     

Hindret hoppade hon över både fram och tillbaka utan tvekan! Hm! Varför gör hon inte det på lydnadscupen?

                                                                                           Juni 2007. Jag längtar! 

Vi tränade apportering med en av klubbens apporter. Den var alldeles söndertuggad, så Axa tyckte den var jättekul att tugga på. Jag bytte till vår egen, och då gick det bättre. Vid tvåans apportering tog hon krumsprång ut till apporten och "överföll" den så att den studsade iväg innan hon kom in med den! Där har vi lite att jobba på!                                                  

Avslutningsvis så gjorde vi en platsliggning i hop med kelpien, och båda låg som tända ljus hela tiden. Bra att få till en platsliggning med främmande hund! Axa låg snällt kvar och väntade på kommando när jag kom tillbaka. Duktig flicka!

Eftersom det visade sig att det var gott om tid innan jag skulle hämta Viktor efter att jag lämnat klubben så stannade jag till vid en park i stan och gick en sväng med Axa. Under några gatulysen fortsatte vi att träna en stund. Det var skum belysning, mycket folk i rörelse och ny miljö, men det bekom inte Axa.

26 jan

Yepp, idag låg det på SKK:s hemsida! Axas höftledsresultat. Jag har varit inne på SKK:s sida och tittat varje dag i spänd förväntan! Det känns väldigt skönt att hon har godkända höftleder!

22 jan

-2

Idag var det fjärde tillfället för ÅHK:s lydnadscup. Axa och jag åkte dit, och idag hade vi Lisbeth och Zack med oss i bilen - de skulle pröva lyckan i lkl 2.

Det var 10 startande för dagen - fyra startande i 1:an respektive 2:an, en startande i debutantklass och en i elitklass. Axa och jag prövade lyckan i 1:an igen. Och idag var jag så glad över min supertös! Glad för att jag verkligen fick den där team-känslan med henne, och glad för att hon hade så superkul på plan! Hon har ju tyckt att situationen är lite spookey förut, men idag var hon så sprallig så att det slog över åt andra hållet i stället! Gullungen!

Platsliggningen bjöd på riktig terror för mig. Rottweilern bredvid Axa reste sig nästan genast upp, men stod still och pep lite efter matte. Å, det var långa två minuter! Skulle Axa ligga kvar? Det gjorde hon faktiskt, och gissa om hon fick beröm när momentet var över!

Tandvisningen var ju inga problem. Idag disciplinerade jag mig och hade henne i fotgående fram till domaren och satte henne ner, förut har hon haft en tendens att lite väl översvallande vilja hälsa på den vänliga person som vill glo på hennes tänder!

Linförigheten kändes jättebra, team-känslan infann sig och jag blev bara så lugn! Det var under språngmarschen som hon släppte rejält och började studsa som en tokig! "Yiiippee, matte, ska vi springa! Vad kul!!!" Ställande, läggande och inkallningen gick bra, med några småmissar.

Så kom vi då till apporteringen! Hm! Axa blev så glad när hon fick en apport i munnen så hon drog i väg ett ärevarv på plan, studsandes som värsta kängurun! Många skratt bjöd hon på i alla fall, tösen, inte minst jag skrattade gott! Tokfian!

Och hindret då? Vilken variant skulle hon göra idag? Nä, inget hopp, hon satt och tittade så ljuvt på mig på andra sidan hindret när jag sa "hopp", och "hopp" igen. Jag insåg att vi nollat momentet och försökte apa mig lite så förstelningen skulle brytas - och då...sprang hon runt!

Ja, ja, jag är i alla fall supernöjd med kvällen, främst för känslan vi hade tillsammans och för Axas glädje! Har vi bara glädjen tillsammans på plan så finns det ju massor att bygga vidare på! Missarna får jag bara tillskriva mig själv som tränat för lite!

Här kommer poängen: 

20 jan

Lindtorp, Ingegerd och Lars-Olovs sommarstuga, låg och gottade sig i bleka januarisolen när Lennart, jag och vovvarna kom dit på söndagsförmiddagen. Vi hade bestämt oss för ännu en spårsöndag, och den här gången i  spårmarkerna söder om Åtvidaberg. Efter sedvanligt hälsningsbus från vovvarnas sida så satte vi in dem i bilen igen och gick iväg för att lägga spåren.

Lars-Olov lade spår åt Axa, och Lennart lade spår åt Dea. Ingegerd och jag lade spåret åt Meja ihop. Samtliga spår låg i omväxlande terräng, både i skogsdungar och i hagar, och vi fick krypa under lite taggtråd ibland för att få rejäl längd på spåren.

Ingegerd och jag hade precis lagt färdigt Mejas spår när Lennart ringde och berättade att Axa hade försvunnit som en avlöning när han - som var först klar med spårläggandet - hade öppnat bilen för att ta ut hundarna. Och mycket riktigt, knappt hade jag stängt av mobilen förrän jag fick se ett svart pälstroll kom farande i skogen som ett jehu, letandes efter matte! Hon blev så lycklig och nöjd med sig själv när hon hittade mig! Hela Mejas spår hade hon frispårat! Där var det inget fel på motivationen! Vilken rackartös!

Efter lunchpaus så var det dags att ta spåren. Meja var noggrann och duktig som vanligt, de snäva vinklarna tog hon som en fällkniv! Speciellt imponerad var jag över hennes spårande i de öppna hagarna - det var tydligt att det krävde koncentration med näsan i backen. Det blåste en del. Ingegerd och jag hade delat på oss vid en sten och gått på var sin sida om den, och det skapade lite huvudbry för Meja - som förstås även hade att ta hänsyn till att Axa klafsat runt i spåret!

Så var det Axas tur. Vinden skapade en del problem för henne i starten, och hon cirklade runt en hel del innan hon, med hjälp av lite teaterviskningar från Lars-Olov, kom på rätt väg. Duktigast var hon faktiskt på de öppna fälten, jag tror att spåren blåst runt och in i varandra lite i dungarna, och det gjorde henne lite förvirrad. Hon vill gärna gå lite för högt med nosen också, och då blir det lite slarv. Hon missade en träapport. Lycklig blev hon när spårslutet bestod av en jättenapp som pep när hon bet i den - och hon bar den malligt hela vägen hem!

Dea spårade säkert, och hittade alla apporter, trots att Lennart gömt en del av dem i löven.

Vi avslutade med fika. Tack för en härlig spårsöndag, Lars-Olov och Ingegerd!

När vi kom hem var jag så trött av all frisk luft att jag somnade på sängen ett tag, med båda hundarna tätt intill mig!

   Lydnadsträning

Meja fick träna inkallande med ställande och fritt följ. Hon är inte riktigt på humör just nu, hormonerna tycks spela henne spratt igen, och det var segt. Men jag lyckades busa upp henne en del och då fick vi till lite fokuserad träning i alla fall.

   Jogging!

Matilda stod i träningskläderna och väntade när jag en och en halv timme senare kom in med hundarna. Hon ville absolut ha med mig på en joggingtur. Och det gick av bara farten - jag svidade om och hängde med ut! Axa fick följa med, Meja signalerade tydligt att hon hellre låg på husses fötter i soffan!

Och alltså - här går man runt och inbillar sig att man har skaplig kondis bara för att man travar runt så mycket med hundarna - men det är en helt annan sak att försöka hänga med en 15-åring som spelat fotboll och tränat gymnastik sen hon var sex år! Jag kände blodsmaken, men härdade ut i de dryga 45 minuter vi var ute! Skönast var det ju i motionsspåret - det är skonsammast för knäna. Axa tyckte att vi hade kommit på en alldeles strålande idé, och skuttade runt oss som en tokig! När Matilda drog iväg i förväg (jag var tvungen att slå av på joggtakten så att jag inte skulle se stjärnor) så hade Axa fullt sjå att springa fram och tillbaka mellan oss så att ingen skulle komma bort!

Vi promenerade raskt hemåt från motionsspåret.  Axa var rätt så nöjd, för hon valde att gå fot nästan hela vägen. Då passade jag på att träna lite framförgående med henne, och flera gånger så sprang hon ut i kopplets längd när jag sa "före"! Det kommer, det kommer - detta moment (som jag tycker är fruktansvärt tråkigt att träna) ska vi väl få ordning på!

19 jan

   Sicken blåsdag!

Storm utlovades idag! Inte som värst här i östra Sverige kanske, men klass 2-varning hade utfärdats från SMHI, och jag trodde nog att lördagen skulle tillbringas till största delen inomhus. Men blåsten blev inte så illa som befarats - men 27-28 m/s uppmättes som värst i byarna. Solen sken ju, så vi beslutade oss för en promenad på golfbanan i alla fall.

Bäst att hålla sig ifrån träden, tänkte vi, och vad är mer perfekt då än en golfbana med vidsträckta gräsmattor?!

 Hundarna höll med - klicka på bilden om du vill se hur vi hade det!

17 jan

Torsdagsträning på klubben. Vädret var träningsvänligt - vindstilla och några plusgrader, fuktigt i marken men inte så där klafsigt som det varit ett tag!

Lisbeth, Anki och jag turades om att kommendera varandra lite. Jag valde att bli kommenderad i linförigheten. Så viktigt har jag märkt, för när jag går själv så väntar jag omedvetet in svängar och halter tills det är "läge" och när Axa har fullt fokus på mig. Dessutom varierar man sig inte så mycket som man tror - hunden lär sig snabbt efter hur många steg man brukar göra halt, helomvändningar eller svängar. När jag kört ett tag så fick jag med Axa fint i vänstersvängar och vänsterhalter - vår akilleshäl!

Rutan var kul ikväll tyckte Axa! Jag varierade med att själv stå i rutan, och att skicka in henne i rutan - ibland med en leksak liggande där, och ibland så kastade jag leksaken över huvudet på henne när hon kom in i rutan. Och så massa kamp och lek i rutan! Ett litet frö har jag sått hos Axa i alla fall, till hur viktiga dessa fyra koner är! Men det där är ett moment som jag tror tar tid, och behöver tränas mycket! Och det måste nog få ta sin tid, det går inte att stressa på!

Hindret gick kanon idag! Hon såg lite tveksam ut först, men lät sig lätt övertalas att hoppa med hjälp av "grodan".

I framförgåendet så lade jag "grodan" riktigt långt bort - 50-75 meter - och så fick hon gå emot den. Oj vilket drag i kopplet. Sedan gömde jag grodan under jackan, och så fick hon gå utan den. Det gick också bra, mest för att hon trodde att den låg därborta i skuggan, tror jag. Men oj vad försiktig jag får vara med berömmet under gåendet, så fort jag säger "bra" så vill hon vända upp emot mig. Det börjar gro ett litet frö hos henne om vad momentet handlar om, så det är bara att kämpa på!

Vi tränade också fjärrdirigering, ställanden och lägganden under gång. Ställandena har blivit sämre, inga bordercollie-stopp längre , utan hon vill gärna ta ett par steg. Det blir att backa i träningen!

Vi avslutade med en platsliggning där Lisbeth gick och gömde sig och Anki och jag stod synliga. Efter tre minuter gick vi tillbaka, och jag tränade stabilitet med Axa genom att gå runt henne, stanna vid henne och gå iväg igen, innan jag satte upp henne. Jag tror hon börjar förstå att hon inte ska sätta sig innan kommando. Hoppas jag har rätt! Jag har provocerat henne på senaste tiden genom att leka lite framför henne när hon ska ligga kvar.

Lite mer träning har det blivit i veckan. Igår var jag ledig, och då kunde jag till och med träna i dagsljus! Då har Meja mest fått träna på rutan och fritt följ, och det har gått sisådär. Ibland klockrent och ibland vill hon inte alls! Suck!

15 jan

   Utmaning

Vi har blivit utmanade av Anna och Indy!

   Vad gjorde du för tio år sedan? (för djur 1 år sedan)
Jag: Hade fullt upp med barnen antar jag (4 och 7 år gamla då). Vi semestrade på Cypern det året kommer jag ihåg. Jobbade på samma arbetsplats som nu och for som en tätting mellan jobb, dagis och fritids.

Meja och Axa: levde livets glada dagar!

   Vad gjorde du för ett år sedan? (för djur, en månad sedan)
Jag: Hm – januari – förmodligen tyckte jag då som nu att det var alldeles för mycket månad kvar i slutet av pengarna, och alldeles för mycket jobb, jobb, jobb.
Meja och Axa: Vi var på Stora Stockholm och hundarna var hemma hos lillhusse och lillmatte.

   Fem snask jag gillar:
Jag: choklad i alla dess former, cashewnötter, semla, polly och ferrari-bilar
Meja & Axa: allt ätbart!

   Fem sånger som du kan hela texten till:
Hela texter är jag urdålig på, kan mest en massa refränger. Ska väl vara lite barnvisor och snapsvisor då!
Meja & Axa: sjunger inte, däremot så skäller de i stämmor ibland. Jo förresten, Meja sjunger en säregen sång när hon känner lukten av katt!

   Vad skulle du göra om du var miljonär?
Jobba mindre, bo på en stor gård på landet, resa mycket och ha fler djur!
Meja och Axas nöjen är enkla, men en stor gård att springa fritt på skulle nog tilltala dem!

   Fem saker som du gillar att göra:
Jag: vara i skogen med hundarna, antingen för att spåra eller bara promenera. Vara i sommarstugan, ta en dagstur med båten och ligga på solvarma klippor en hel dag, umgås med familjen, träna med hundarna.

Meja: gosa med lillhusse och lillmatte, sno strumpor från matte och ligga på husses och mattes fötter i sängen, spåra med husse och undersöka alla goda dofter utomhus.

Axa: springa fort och finta Meja i full-fart-lekar, spåra och träna, leka med matte, sova på mattes arm, kela och leka med husse, lillhusse och lillmatte.

   Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Jag: stringtangabikini, tröjor som visar magen, jeans som är så trasiga att man visar rumpan, kort-korta kjolar, nätstrumpor och tröjor som är så urringade att behagen hotar att ramla ut! (Hoppsan så tantigt DET lät!)

Meja: hatar att ha täcke och regnoverall på sig! Hon ser det som en stor kränkning mot terrierintegriteten!

Axa: tycker att vintertäcket är helt OK och bryr sig inte så mycket. Däremot blev hon stel som en pinne när jag provade en regnoverall på henne.

   Fyra favoritsaker:
Jag: Min bärbara dator (trots att den strular en massa!), bilen (trots att den borde vara nyare!), kameran (fast jag önskar mig en bättre!), kaffebryggaren (som ger mig livgivande dryck på morgonen) och vattenkokaren (som ger mig avslappnande kamomillthé på kvällen!) .

Meja: Inte så prylfixerad direkt , men gillar kamptrasor, strumpor och fleecefilten i soffan.

Axa: ”Grodan” är nummer ett, sen kommer en pipboll, övriga leksaker och alla pinnar i skogen (ju större desto bättre) som ska bäras hem vid varje promenad för att sedan bäras tillbaka ut i skogen på nästa promenad.

   Jag skickar utmaningen vidare till:
Karin, Meja och Zang

Sara och Zappa

Sassa, Wisca, Loffe och Kajsa

Christina, Gandalf och Diva

13 jan

   Livligt i spåren på Tinnerö!

Äntligen en dag med sol! Vi åkte till Tinnerö och mötte upp Lars-Olov, Ingegerd, Dea och Arka. Spår skulle det bli! Det visade sig att solen hade lockat ut alla linköpingsbor, och alla hade de valt att flanera på Tinnerö! Efter att vi lagt spåren och satt och fikade på en bänk i solen kunde vi konstatera att det rörde sig massor av människor i skogarna runtomkring oss. Det skulle bli extra utmaningar för hundarna idag! Som om inte störningen med andra dofter av folk och hundar i spåren var nog, så tinade solen upp den frostiga marken, och det blåste rejält. Med de förutsättningarna så var alla hundarna väldigt duktiga idag! Snurrigt var det en del, men det fanns som sagt förklaring!

Klicka på bilden om du vill se spårbilder från dagen!

Fredag

11 jan

Axas mamma Daisy har blivit årets brukspudel 2007!!! Stort grattis Daisy och matte Anna!!! Vi är så glada och stolta för er skull! Anna och Daisy tävlar i spår elit och har förstapris i lydnad elit! Kommer Axa och jag någonsin en  liten yttepyttebit på den långa vägen ni vandrat så är vi väldigt glada...

GRATTIS IGEN!!!

Själva ligger vi i tv-soffan och slappar - Meja vid mina fötter och Axa på min arm med nosen i min halsgrop, drömmer om vår, sol och framtida tränings- och tävlingstillfällen!

GRATTIS!!!

10 jan

  Livgivande träning

Äntligen lite lydnadsträning igen! Det känns som om det var evigheter sen! Det fullkomligt urkassa vädret har gjort att det har fått stå tillbaka ett tag. Jag har verkligen inte haft lust för någon träning heller, så allt kan inte skyllas på vädret. Vill man träna så låter man sig inte hindras av regn, lera och slask! Men idag tog Axa och jag oss i kragen och åkte till brukshundsklubben och tränade. Med var också Lisbeth, Zack, Anki och Täppas. Dagens regn hade gett sig, så det var uppehåll och väldigt blåsigt.

När vi kom igång så kände jag lusten för träning återvända igen. Axa var så glad och sprallig och tyckte det var jättekul. Jag sprallade mycket med henne - tonvikten låg mer på att ha kul på plan än att finslipa. Hennes fria följ var underbart idag, lite vida svängar när vi vände helt om, men annars var jag mycket nöjd med henne. Hon går mycket bättre utan än med koppel! Det är klart att det finns mycket att finslipa på, hon är lite yvig ibland vid vänster marsch och halt, men det kommer nog med tiden.

Övrig träning var hopp över hinder, läggande och ställande under gång, fjärrdirigering, inkallning, apportering och rutan. Hoppet klarade hon galant - jag satte henne ganska nära hindret för att hon inte skulle få idén att springa runt. Läggande under gång gick bra, men i ställandet så fick jag backa ordentligt med kraftiga dubbelkommandon. Lydnad är färskvara, det märktes verkligen idag!

Fjärrdirigering är hon riktigt duktig på. Det är något som Meja och hon fått träna bredvid varandra i köket när godis ska utdelas. Jag står väldigt nära än så länge. Rutan har hon ju inte riktigt greppat än, men med "grodans" hjälp så sprang hon in och ställde sig. Det var alldeles för mycket tuggande på apporten!

Vid inkallningen så kastade jag "grodan" bakom mig för att få upp farten i inkallningen. Hon ser för rolig ut när hon studsar fram som en känguru!

Vi avslutade med en platsliggning. Axa satte sig innan kommando! De dumheterna måste vi verkligen komma till rätta med!

5 jan

   Livstecken

Första arbetsveckan efter julledigheten är avklarad. Visserligen bara tre arbetsdagar, men trött blev jag ju så det räckte! Snön har kommit och det är blåsigt och kallt ute, så hundarna och jag har mest promenerat. Jag ska försöka komma igång med lite inomhusträning så småningom tänkte jag, när jag inte är riktigt lika trött på kvällarna!

Men idag var vi ju lediga, och efter en skön sovmorgon och slö förmiddag så packade vi ryggan med fika och tog en långpromenad med hundarna. Vi gick längs Östgötaleden, och i skydd av skogen så kändes inte blåsten lika bister, så det var riktigt skönt. Hundarna sprang lösa mestadels, fast Axa blev kopplad en stund när hon gjort en alltför stor utflykt från oss! Mest var det livsglädje och en sjutusan massa energi som gjorde avvikelsen från skogsstigen - men det är ju också så att hon har en stor portion jaktlust! Där skiljer sig Axa och Meja ganska mycket. Om Meja doppar nosen i snön och konstaterar att här har gått ett rådjur för att sedan gå vidare, så bara måste Axa undersöka var spåret tar vägen! Men efter en stund i koppel så höll hon sig i skinnet när hon fick vara lös igen. En skarp tillsägelse från mig när jag såg att hon fick något i nosen behövdes, och då hejdade hon sig och kom tillbaka. Det ska väl bli ordning på henne också så småningom!

Jag fick några bilder av Lars-Olov Wall idag som han tog på mig och Axa när vi var ute och spårade den 28:e december. Lägger ut några av dem här:

Det syns på ovanstående bild hur mycket det blåste den dagen!

Här spårar hon på bra, min kära Axa-Flaxa.

 3

Tillbaka