Tillbaka

31 juli

Idag var det dags att åka hem och på hemvägen från stugan så åkte vi över Söderköping och besökte Smultronstället! En glassbar där man kan beställa fantastiska glassar, halva nöjet är att sitta och bläddra i menyn och försöka bestämma sig för vilken glass man ska välja! Turistfälla javisst, men en mycket trevlig sådan. Dessutom är hundarna välkomna och serveras vatten i hettan! Efteråt gick vi utmed Göta kanal, tittade på fantastiska båtar och folklivet.

Sent på kvällen när värmen sjönk undan och det blev humana 19 grader ute, så gick hundarna och jag ut för lite minilydnadsträning i samband med kvällskissen. Jag började med några inkallningar med Axa, lite fritt följ och övergick till apportering. Efter ett par lyckade apporteringar så såg jag att några med en hund stod och tittade på oss längre bort men kastade apporten ändå, för Axa brukar inte bry sig om hundar som hon inte känner när vi tränar. Men plötsligt valde Axa att springa bort till hunden istället för att hämta apporten! Då fick jag se att det var Leida med matte! Jag grälade på Axa för att hon avvikit från träningen och bad henne leta rätt på apporten i halvmörkret - då sprang hon iväg och hämtade den! Hon fick springa en bra bit och leta en stund, men kom så tillbaka med den. Bra!

Vi slog följe och hundarna fick busa lite. Det var så skönt att gå där i kvällsvalkan, värmen börjar ta på både två- och fyrbenta vid det här laget så det är skönt när det blir kväll. All lydnadsträning jag tänkt göra under semestern har kommit i skymundan, värme och annat har gjort att det inte blivit av. Men nu känner jag mig riktigt sugen att komma igång igen!

29 juli

   Vi är på Vinö igen...

... och njuter av vackra sommardagar! Det blir sol och bad på dagarna och grillning på kvällarna. Idag tog hela gänget båten ut till en ö där vi stannade hela dagen.

Klicka på Axa om du vill se bilder från dagen!

26 juli

Idag kunde vi inte hålla oss längre! Lennarts jobbarkompis har skaffat en liten vit boxervalp som vi bara var tvungna att åka och hälsa på!

Lilla Briton var en mycket cool och härlig liten valp! Han rusade in i vår famn med viftande svans när vi kom! Och med stor kaxighet mötte han mina två "tanter" och visade ingen som helst osäkerhet!

Med sitt mycket personliga utseende tog han våra hjärtan med storm!

Se bilder genom att klicka på Briton!

25 juli

Idag klev Lennart och jag upp okristligt tidigt, i alla fall med semestermått mätt! Vi hade nämligen tänkt att hundarna skulle få pröva på högre spåret i Haraldsbo som jag ska vara spårläggare för, och eftersom värmen blir helt olidlig framåt dagen i denna värmebölja så valde vi att starta tidigt.

Ryggan var packad med smörgås, saft och vatten åt hundarna när vi gav oss iväg. Så vackert det är tidigt på mornarna på sommaren (ja, alla årstider egentligen!) Skulle önska att jag tillhörde den mer morgonpigga sorten så att jag fick uppleva det lite oftare!

Jag gick det välsnitslade spåret och lade apporterna helt enligt plan. Under tiden rastade Lennart hundarna och lät dem dricka ur en damm med friskt källvatten. Vid den källan släckte även vi tvåbenta törsten efter spårpasset!

Efter ca en timme satte Lennart Axa på upptaget i upptagsrutan. Det tog bara några sekunder innan hon hittat spåret, max ett par meter bakspår så vände hon och tog spåret åt rätt håll! Och detta har vi inte tränat! Duktig tös. Så fick hon spåra fram till den andra apporten, och jag som gick bakom med Meja och tittade på när Lennart gick i änden av spårlinan var mäkta imponerad. Visst slog hon på sina ställen ut i linans längd, men återvände strax och spårade vidare!

Vid andra apporten fick Meja ta vid, och hon hade hängt i kopplet en bra stund och var ivrig att få ta över. Hennes spårstil var betydligt lugnare, och hon var lite mindre motiverad i värmen. Efter fjärde apporten som låg på ett kalhygge där solen låg på och stekte fick Axa ta över igen. Hon spårade säkert vidare och samtliga vinklar tog hon hur fint som helst ända fram till slutapporten!

Det var två trötta hundar som kom tillbaka till bilen där vi satte oss och fikade. Det var nog lika jobbigt att gå bakom i spåret och vänta på sin tur som att spåra! Och ingen av dem är vana vid så långa spår! Meja spårade visserligen inte så långt, men som sagt det var nog lika intensivt att gå bakom och vilja ta över spårarbetet! Vi var supernöjda med töserna och det var en riktig prestation de åstadkom i värmen!  Axa ska lära sig att markera apporterna ordentligt bara - där finns en hel del kvar att göra!

   Minilydnadspass

Sent på kvällen när det var svalt och skönt ute så fick sig hundarna lite lydnadsträning. Fritt följ, apportering, inkallning, läggande för Axa. Gräset var lite oklippt där vi tränade och kanske var det därför hon inte attackerade apporten? Full fart ut och sedan kopplade hon på nosen sista metern för att hitta apporten istället för att leka med den. Jag kastade bollen bakom mig, vid återgången för att hålla farten uppe hos henne. Hon gjorde ett kanonställande i inkallningen (med kraftigt handtecken från min sida). I fria följet gick vi korta korta sträckor innan klick och godis och tränade vänsterhalter och vänstersvängar. Det går bättre och bättre med svängarna.

Meja fick göra en inkallning med tvärnit i inkallningen (hon är så duktig på det!), fritt följ och fjärrdirigering. Efteråt så fick de en dold platsliggning där jag som vanligt gick och gömde mig bakom bollplanket. De fick ligga i två minuter innan jag gick tillbaka och satte dem upp en och en.

24 juli

Värmeböljan har kommit och både hundarna och jag pustar. Dagtid är det inte lätt att hitta på så mycket mer än kortare rastningar, det får bli när kvällssvalkan kommer som man hittar på lite mer. Fast ärligt talat så är vi riktigt semesterlata just nu, och någon riktig hundträning blir det inte. Ibland får jag lite dåligt samvete över det, det är ju när man är ledig som man har de där verkliga tillfällena att träna. Men jag antar att det är viktigt att vila också, och att ladda batterierna inför en aktiv höst!?

I tisdags så var jag iväg till Haraldsbo (mitt ute i bushen) och fick hjälp att lägga ett högre spår inför tävlingen som ska vara på LBK den 16 augusti. Noga snitslade jag det 1200 meter långa spåret när jag blev förevisad, och nu gäller det att träna inför tävlingen då jag ska vara spårläggare och spårmottagare så att jag kommer ihåg hur jag ska gå. Kanske kan jag lägga spåret åt mina hundar vid något tillfälle som träning?

Eftermiddagen har ägnats åt pälsvård. Jag har dragit mig länge, och när nu värmen kom så var det ytterligare en ursäkt att skjuta upp det. Men idag tog jag tag i saken, klippte och rakade Axa och klippte Meja. Nu är de fina ett tag igen, men kloklippningen återstår.

Ikväll gick Matilda och jag ut och tränade en liten stund med hundarna. Det hade börjat mörkna, gräset var alldeles fuktigt och vi njöt av den svalare temperaturen. Axa fick träna fritt följ, framförgående och läggande under gång. Meja fick träna fritt följ och inkallande med ställande. Båda hundarna sprallade och hade jättekul under träningen och det var liite svårt att vara seriös! Det bästa var att Axa följde mig så fint under språngmarchen! Vi avslutade med en dold platsliggning när Matilda och jag gömde oss bakom ett bollplank och hundarna fick ligga cirka en minut. Det gick jättebra och efter det fick de busa av sig rejält innan vi promenerade vidare.

Klicka på vädrande Meja och Axa om du vill se lite aktiviteter mitt på dagen - innan pälsvården!

19 juli

Vi spenderar några sköna dagar av vår ledighet i sommarstugan på Vinö, hos Lennarts föräldrar. Hundarna skruttar runt i skogen runt huset och har gjort platsen till sina domäner som ska vaktas från allt och alla! Första dagen var det ett väldigt vaktande, men nu börjar de finna sig tillrätta och "moffar" lite ibland mest för att det är kul, tror jag!

Vädret är väl lite si och så. Oftast fina kvällar, men skurar och molnigt under dagarna. Jag törs knappt säga det högt, men just nu så passar det mig ganska bra! Det är skönt att sitta i en solstol och läsa timme ut och timme in utan tankar på om man blir solbränd, eller om man bränner sig! Istället strilar regnet ibland, utanför utetaket! Jag har just läst Mons Kallentofts "Midvinterblot". Mycket spännande bok som har Linköping (min hemstad) som miljö, sedan Mari Ljungstedst deckare "I denna ljuva sommartid", och nu har jag kastat mig in i den mycket spännande "Pojke försvunnen" av Anna Jansson. Jag är nog ingen riktig anhängare till 30-gradig sommarvärme vecka ut och vecka in - och det är ju svårt att få det lagom i det här landet, oftast är det antingen eller!

Hundarna njuter av det här utelivet som blir när man är i sommarstugan. Framförallt Axa kan ligga i timmar i mossan i skogen eller på trägolvet intill huset och blicka ut över domänerna! Meja är väl den som gärna kryper in och lägger sig på fårskinnet vid öppna spisen när kvällen kommer, och då ser man henne nästan inte - skinnet och hon har samma färg.

Vi har haft kompisar här på en grillkväll. Det var dagmatte med man och Leida förstås. Axa och Leida busade runt så det var heelt utpumpade, men kul hade de. Meja hängde på hon också, men fungerade mest som ordningsman när ungdomarna "bar sig åt" för mycket! Leker gör Meja bäst med bara en hund nu för tiden, helst med Axa, eller fungerar våra tikar som tjejer i allmänhet - det är svårt att vara tre när man umgås?! Man kan ju undra!

16 juli

Äntligen blev det lite aktivitet för hundarna! Vi har varit väldigt stillsamma några dagar - rena amöbatillståndet! Det behövdes nog efter norrlandsresan, och vadå, vi har ju semester och då ska man ju vila har jag hört! Det har märkts på Axa att vi har haft lite låg aktivitet, hon har blivit lite rastlös och mer och mer hittat på egna små äventyr! Gräva i gräsmattan för att se om man kan få loss en staketstolpe m.m.

Liiiite lydnadsträning har det blivit, i söndags tränade vi faktiskt vid två tillfällen samma dag. På förmiddagen var Axa och jag ute och tränade lite fritt följ, fjärrdirigering och apportering. På kvällen var Meja, Axa och jag ute och tränade - och då blev det rutan, inkallande med ställande och fritt följ igen. Meja har nästan glömt det här med rutan, så jag fick backa rejält, men huvudsaken är att hon har kul och känner sig duktig, och det gjorde hon!

Idag tog vi tag i saker och ting lite mer rejält. Jag tränade fritt följ, fjärrdirigering och inkallning med en ivrig Meja och detsamma med Axa. Axa är snabb som blixten i fjärrdirigeringen när hon anar en boll som belöning - annars går det seeegt. Det gäller ett lura henne att bollen faktiskt kan komma utan att hon anar den! I fria följet jobbar jag så i de långa sträckorna - inte ett knyst säger jag, men rätt vad det är kommer bollen när hon går som bäst! Vårt problem ligger fortfarande i vänster- och högerhalter - då har jag plötsligt en ofokuserad hund som inte alls hänger med! Hm! Måste överlista henne där också!

Inkallningen har vi bara börjat med, Axa och jag. "Stanna" kan hon ju, men att få till farten är ju inte ens lätt i de släta inkallningarna, så här ligger ett hästjobb framför oss!

Axa gjorde perfekta framförgåenden idag, förutom att hon vände sig lite snett och tittade på mig när jag sa "stanna"! Duktig tös!

Jag tränade apporteringsingångar med Axa också. Och då inträffade en liten incident (som husse sa att jag inte fick berätta ). Vid en av ingångarna, när Axa hade apporten i munnen, så fick hon plötsligt syn på en katt som spatserade förbi fotbollsplanen där vi tränade. Som en avlöning försvann hon iväg med apporten i ett fast grepp i munnen, och jag insåg efter ett förtvivlat "Axa"-skrik, lönlösheten i att vråla efter henne. (Tur att Meja var uppbunden vid ett träd, det var inte lätt att lossa knuten efteråt, kan jag säga!)

Snabbt hämtade jag kopplet och sprang efter Axa, och till min förvåning stod hon bara en bit bort vid trädgården där katten försvunnit och tittade skamset (eller förvånat, vad vet jag!) på mig. Apporten hade hon fortfarande i ett stadigt grepp i munnen! Jag ropade på henne, och hon kom som ett skott!

Efter träningen gick jag en skogsrunda med hundarna. Hade nog tänkt att göra en dold platsliggning med dem, men på grund av kattincidenten så vågade jag inte. Hundarna fick vara lösa, och Axa var sååå lyhörd mot mig under hela promenaden. Har senaste tidens "tummen-i-ögat"-träningen gett lite resultat på henne? *Hoppas*

På eftermiddagen blev det viltspår till Meja och personspår till Axa. Klicka på bilden om du vill se bilder och höra om det!

11 juli

   På besök hos Manvargarna och Axas mamma Daisy

Ett par underbara dagar har vi haft hos Anna, Bertil, lilla Simon och Daisy på deras sommarstuga som ligger på en ö i skärgården. Det var så kul att träffa Axas mamma igen, när man inte var uppfylld av de lurviga små valparna där en av dem skulle bli vår! Daisy är en helt underbart rolig tik - sprallig, social och med full av gas!

Meja var väl den som inte uppskattade vistelsen. Av någon anledning så utsåg hon snabbt Daisy till sin antagonist och vi hade ett styvt jobb att hålla henne lugn under vistelsen på ön. Något gick tokigt när de träffades - kanske var det att Daisy löpte, kanske var Meja orolig att vi skulle få med oss en hund till hem?!

Men vi andra hade det underbart trevligt, och ett stort tack till er Anna, Bertil, Simon och Daisy som öppnade famnen för oss! Vi hade det så kul!

Klicka på Meja och mig för att se bilder från vistelsen.

9 juli

   Vidare på resan

Idag anlände vi till Söderhamn - Axas födelsestad. Vi installerade oss på Moheds camping och efter ett tag kom Axas uppfödare Anna med sonen Simon på besök. Och Axas mamma Daisy fick jag träffa igen - sååå lik Axa och ändå så olik!

I morgon blir det mera umgänge med Manvargarna!

8 juli

Idag har vi utforskat omgivningarna lite runt Norrfällsviken. Vi tog en långpromenad till Skvalpudden och fikade vid havet. Norrlands kust bjuder på sten, sten och åter sten. Och där det inte är sten så är det sand och tallskog. Väldigt vackert och väldigt exotiskt för oss som är vana vid lera, ek och lövskog.

På kvällen så åt hela familjen räkor på restaurangen som ligger vid campingen. Väldigt trevligt att sitta utomhus med vattnet skvalpande under fötterna och se fiskelägen runtomkring. Meja och Axa skötte sig exemplariskt och vilade under bordet medan vi åt. Klicka på bilden om du vill se lite bilder från dagen.

7 juli

   En uppdatering från Norrfällsviken...

... mest för att det går! (Är smått imponerad av det mobila bredbandet ska erkännas!) Klicka på Meja så får ni ser lite bilder från idag.

6 juli

Vi är på resande fot (nu är jag uppkopplad på mobilt bredband) och hundidiot som man är så fick jag familjen att stanna till i Heby på vägen uppåt landet. På Heby brukshundsklubb var nämligen spårtävlingar idag, och samma dag som vi åkte så ringde de och sa att Axa och jag kommit med på tävlingen! Eftersom vi stod på 4:e reserv från början så hade jag slagit hela tävlingen ur hågen, men det är klart att jag nappade när de ringde!

Tyvärr räckte resultatet bara till godkänd den här gången också. Hon hade chans på uppflyttning i och med spår-resultatet, men sprack på lydnaden efter alltför många nollor. Vi nollade budföringen efter ett pudelrace som roade alla utom mig, framförgåendet och... hindret! Totalt fick vi 196 poäng.

Ja, ja, det var en underbart söt liten brukshundsklubb med ett proffsigt arrangemang och vi hade roligt hela dagen om man bortser från mattes spökande nerver. Spåret gick i öppen tallskog, och Axa spårade duktigt men missade tyvärr en pinne.

Resultatet lägger jag upp när vi kommit hem.

2 juli

Ensam träning, inte ensamhetsträning, ägnade sig Axa och jag åt i går kväll. Vi åkte en snabb sväng till klubben och tränade hinder, apportering med främmande apport, framförgående och lite fritt följ. Hade hoppats på lite naturlig störning från andra tränande, och kanske lite hjälp med budföring - men vi var helt ensamma på planen. Förmodligen kom vi lite sent på kvällen.

Hindret gick superbra, bollen var redo i min ficka att kastas i olika lägen. Då testade jag att gå fram till hindret med stelt kroppspråk och låta liiiite tveksam när jag sa "hopp" - då vägrade hon! Signalkänsliga Axa tyckte genast att hindret blev mysko! Hjälp, här gäller det att komma över sina tävlingsnerver framöver och låta hurtig och glad!

Framförgåendet gick sämre än hemma, väntat i och för sig eftersom vi inte tränat det på klubben på evigheter. Men när vi tragglat en stund så gick det bättre!

Den främmande apporten var inget konstigt att hämta, men för övrigt så finns hur mycket som helst kvar för att det momentet ska se snyggt ut. Positivt var farten ut och in - negativt var attacken på apporten innan hon greppade den! Men det ska vi ju ta itu med!

Jag var nöjd med vår träning, Axa var träningsglad och det är huvudsaken!

   Ikväll lade vi spår...

... åt hundarna. Båda två fick spår på öppet fält. Klockan hade hunnit bli över nio innan Meja fick börja. Hon var lite oengagerad, stannade då och då och käkade gräs och vädrade uppåt skogskanten där det säkert fanns spännande dofter. Men hon hittade alla apporter utom slutapporten - den klev hon förbi så nonchalant så det kändes som hon hade lagt av! Och då hade jag ändå kattmat som belöning!

När vi kom bort till Axas spår så såg vi ett rådjur stå och beta mitt på fältet! Hm! I och för sig så finns det väl oftast färska spår av vilt när man går personspår, det var bara det att nu råkade vi få se rådjuret!

Axa såg inte rådjuret, däremot var hon klart påverkad av något den första biten. Snurrade som tokig och fick inte fäste, och jag suckade inombords, men så plötsligt så stod hon där med apporten i munnen! Andra halvan av spåret gick bättre och hon tog vinkeln fint.

   Nedräkningen har börjat!

Ja, nu är det bara några dagar kvar innan jag går på fyra veckors semester! Det ska bli så himla skönt att vara ledig och kunna ägna sig åt familjen och hundarna på full tid! Tänk bara att kunna träna hund utan att ha en hel arbetsdag bakom sig!

Tillbaka