Tillbaka

31 maj

   Klubbmästerskap på ÅHK

Idag var det dags för Åtvidabergs hundklubbs klubbmästerskap. Ett tillfälle för medlemmarna att tävla i spår, lydnad (koppelklass - elit), agility, hundrace m.m. inofficiellt och under avslappnade förhållanden. Det finns servering på området m.m. På kvällen är det fest. Det brukar vara kul att vara med och titta och ibland delta något själv, och det är alltid en gemytlig stämning. Meja och jag har i alla fall kört hundracet någon gång!

Lennart har varit engagerad tidigare i veckan med att tillsammans med andra lägga upptagsrutor till KM-spåren. Men idag var han befriad från funktionärsuppgiften och deltog i spåret med Meja!

Spåret var både lätt och svårt. Lätt för att det bara var 300 meter långt och gjort i böjar istället för vinklar. Svårt för att det var en upptagsruta och apporterna bestod av - förutom vanliga träapporter - små tygbitar av kamouflagetyg. Med det som gjorde det extra svårt för hundarna idag var nog torkan, värmen och alla tallpollen som täckte blåbärsriset i skogen.

Axa och jag satt i skuggan och såg när de tävlande kom indroppandes efter spårandet, en i taget. Sammanlagt var det 11 tävlande. Många kom tillbaka och beklagade sig över att deras hundar börjat bra i spåret, men slutat att spåra då nosen blev full av pollen. Meja klarade att ta in 5 av 6 apporter, och hade en del strul i upptagsrutan som gjorde att hon slutade på en fjärde plats.

Vinnare i KM-spåret blev Amber, en söt stabyhoundtik. Klicka på henne för att se vad vi hittade på efter spårandet!

27 maj

   Promenix

Vi njöt mest av det vackra vädret ikväll, hundarna och jag. Gick Vretarundan i kvällssolen. Lite vardagslydnad blir det ju alltid på dessa turer. Att gå fint vid mattes sida när vi möter joggare och flanörer är viktigt, och att då och då komma på inkallning så där helt apropå. Det är de duktiga på, båda två...

... men när Axa ser ut så här gäller det att ha tummen i ögat på henne. Hon har stort viltintresse, och det finns mycket intressanta lukter att insupa!

Meja är mera lättstyrd, i alla fall när hon vet att matte har gott godis i fickan! 

Vi hade en härlig promenad. Det är sådana här kvällar man kan tänka tillbaka på när man sitter instängd på ett kontor! Bäst att passa på nu när vädret är så vackert!

26 maj

   Om måndagskvällen

Vilken ljuvlig måndagskväll det var. Alldeles lagom temperatur, alldeles vindstilla och ett alldeles perfekt träningsväder! Hundarna och jag började med en promenad i skogen, Axa i koppel och Meja lös. När vi så småningom landade på fotbollsplanerna så fick Meja börja att träna. Med hjälp av en kulig boll så fick jag henne att genomföra ett riktigt snyggt fritt följ med ovanligt raka halter. Jag känner att jag tränar mycket mer kravlöst med henne nu när jag inte har något tävlande i sikte för henne (i alla fall inte inom den närmsta framtiden). Och det passar nog damen, hon går bäst när hon får känna sig jätteduktig hela tiden, och inte har en matte som petar i detaljer!

Axa fick träna fritt följ. Också hon med en boll som for iväg när hon minst anade. Jag ansträngde mig att vara tyst innan belöning, och jag tyckte nog att hon så småningom blev mer och mer uppmärksam på mig. Hon hade så mycket överskottsenergi efter en stillsam söndag så hon for iväg i världens pudelfnatt så snart bollen for iväg! Vi har mycket kvar att göra med svängar och halter – hon blir lätt ouppmärksam och då vet hon plötsligt inte var hon ska göra av sina långa ben!

Jag började med ett litet embryo till ”inkallande med ställande” med Axa. Kort inkallning och ”stanna”-kommando samtidigt som jag slängde iväg bollen bakom henne. Det ska nog bli bra det där, så småningom.

Vi avslutade med en platsliggning där jag gick och gömde mig bakom ett bollplank. Bara en och en halv minut, och jag kunde kika mellan spjälorna på hundarna hela tiden. De låg alldeles stilla trots att en joggare passerade.

Lite hundrejs blev det innan vi gick hem. Meja blev så förgrymmad på Axa för att hon var snabbare och med olika kast åt sidorna kunde undkomma sin förföljare!

25 maj

... verkar passa väldigt bra ihop! På morgonen åkte Lennart och Meja iväg på spårkurs under tiden som Axa och jag låg och drog oss i den sköna sängvärmen och njöt av en alldeles ledig förmiddag!

Meja fick ett 450 meter långt spår med flera svårigheter, bl.a tre bloduppehåll (varav två i vinklar) och en harlöpa. Spåret lades i ganska öppen mark och det blåste ganska friskt. Liggetid ca 1,5 timme. Meja tog spåret lugnt och metodiskt. Så spårsäker!

Lite kul är att när hon hittat klöven så bär hon den alltid stolt tillbaka till bilarna och lägger den vid en av instruktörernas bilar. Hon vet vem klöven tillhör!

Elaka matte stoppade guldhunden i duschen när hon kom hem, för välbehövlig rengöring. Även Axa åkte på en tvagning, och för henne var det inte färdigt med det. En tightare sommarklippning blev resultatet.

24 maj

Idag tävlade Axa och jag spår i Vadstena. Lennart var med och agerade spårläggare, allt för att öka Axas motivation för spåret. Det visade sig vara ett smart drag, jag har aldrig sett Axa så motiverad! Hon fick jobba hårt i blåsten. Kanhända var det bara en fördel att det blåste så mycket för det tvingade ner hennes nos ordentligt för att hon skulle kunna följa spåret, och det var så härligt att se henne leta upp apporterna. Det var i sista vinkeln som jag fick totalt hjärnsläpp och inte gav henne utrymme nog att söka av vinkeln. Hon gjorde flera kraftiga försök att kasta sig framåt, men jag mitt nöt höll emot och trodde att hon var fel. Nåja, så småningom så tog hon sig vidare i sista delen och hittade även slutapporten. Domarna var inte nådiga mot mig när jag klev av spåret. Axa hade gjort ett suveränt spårarbete, sa de, men på grund av mattes hjärnsläpp så skönk betyget från en 10:a till en 7:a! "Du måste tänka på att i sådan här blåst kan spåret flytta på sig 10 meter!"

Oj, vad jag grämde mig! Men samtidigt så fick jag ju komma ihåg att målet idag var att klara spåret och kunna plocka in apporterna. Och det gjorde hon! Det har ju varit både upp och ner med vårt spårande, så det här kände som en liten seger i sig.

Klicka på bilden för lite bilder från dagen. Resultat finns under Axa; tävlingsresultat.

Vi åkte tillbaka till klubben och genomförde platsliggningen. Jag insåg när vi stod där att jag faktiskt inte tränat så långt avstånd med Axa, och inte så lång tid som fyra minuter. Hunden bredvid Axa reste sig och gick nästan omgående till sin matte. Axa låg med giraffhals under hela platsliggningen och försökte hitta husse bland publiken, men hon låg duktigt kvar!

Budföringen gick sämre än vad jag trodde det skulle göra. Axa kände sig nog lite osäker, vände efter ett par språng så jag fick skicka iväg henne igen. Då sprang hon till mottagaren, som fick kalla på henne en gång efter halva sträckan.

Så var det då lydnadsdelen. Eftersom jag märkte att Axa hade sådana bekymmer om var Lennart var hela tiden så bestämde vi att det bästa var att han satt på samma fläck under hela lydnaden så att hon slapp fundera på var han var. Men jag fick ändå jobba hårt under lydnaden för att få henne att fokusera på uppgiften! Vi kan mycket bättre, och när hon så vägrade att hoppa över hindret såg jag uppflyttningspoängen flyga sin kos!

Men vadå! Vi har tävlat i appellen, och Axa spårade jättebra - att vi missade uppflyttningen är förmodligen mattes fel helt och hållet. Förhoppningsvis har jag lärt mig något av detta! Nämligen det som jag hört så många gånger, och som jag själv sagt till så många: DU SKA LITA PÅ DIN HUND!!! Men roligt hade vi och visst ger det mersmak!

När allt var klart så var det bara att kasta sig i bilen och åka hem, svida om och åka iväg till en trevlig grillkväll! Tack för den, vi hade så trevligt!

23 maj

På måndagskvällen var jag allmänt mosig efter en intensiv helg , så det blev inte så mycket aktivitet för hundarna precis. Men jag påbörjade i alla fall att klicka in backa på Meja och Axa. Meja har jag gjort detta med förut, och hon har bra koll på bakvagnen så hon backade snart över hela köket i väntan på klick! Axa fick klart för sig att ett försiktigt steg bakåt gav klick, efter att ett otal gånger provat att sätta sig och att lägga sig. Hon är ju inte klickertränad i samma utsträckning som Meja, och inte lika van att ta egna initiativ. Men nu ska det bli ändring på det har jag tänkt!

På tisdagskvällen så åkte jag ut och lade ett fältspår till Axa i Rosenkälla. Hon fick ta det ganska färskt och jag hade sett ett par med hund kliva över mitt spår under liggetiden, så förhållandena var svåra. Axa hittade alla pinnar utom en, men var fruktansvärt fladdrig i spåret. Just den här gången var det svårt att avgöra vad som ställde till det, men helt klart så ska jag ta till mig det här att Axa behöver få större motivation för personspåret! Just nu så tar viltdofterna över!

Efter spårandet så åkte vi till klubben och tränade apportering och hinderhoppning med betoning på lattjande! Vi hade en störtskön stund där tillsammans!

Onsdagen så fick Axa fortsatt "backa"-träning i köket och klarade utan vidare en tre-fyra steg, och Meja fick positionsträning och fjärrdirigering.

Torsdagskvällen tillbringade Axa och jag på klubben i härligt träningsväder - soligt och svalt. Vi tränade tillsammans med Gunilla och Tindra, Anki med Täppas och Jambo, Linda och Vilma samt en tjej med en hovawart vid namn Bico (?) Upplägget var att vi fick träna några moment var och få kritik. Jag valde att träna fritt följ, läggande, hopp över hinder och apportering. Olydighet från min sida vid kommenderingarna var vad som gällde, jag ville komma ifrån Axas tjuvstarter vid apporteringen och hindret. Det gick bra, det här att ligga och vänta på sin tur och hinna få lite tråkigt passar henne.

På slutet så körde jag en budföring med Linda som mottagare, och Axa återföll i sitt gamla beteende att fara ut i flygande fläng till mottagaren, men inte ha lika bråttom tillbaka till mig! Fick lite bra tips av Linda som jag ska prova!

Ikväll så fick Axa träna lite apportering samt fritt följ i sena kvällssvalkan. Vi lattjade mycket och hon hade så mycket överskottsenergi! Meja fick träna lite fritt följ och inkallande med ställande. Efter den korta träningen så fick de busa ett tag på gräsplanen. Härligt att se dem fara runt och jaga varandra - det känns som det var länge sen de gjorde det! Men nu har nog hormonerna släppt det värsta greppet för den här gången.

19 maj

18 maj

Anette och Karin har varit och hälsat på hemma hos mig fredag till söndag. Vi har haft så kul och tränat hund från morgon till kväll! På fredagen så promenerade vi och körde lydnad tills vi inte såg handen framför oss i mörkret. Mycket diskussioner om bakdelskontroll blev det, och jag insåg att Axa behöver bli medveten om sin bakvagn! Vi åt kalasgoda räkor och krabbklor från västkusten som Karin hade med sig (det börjar bli tradition!)

På lördagen bar det iväg till Åtvidabergs hundklubb för lydnadstävling. Jag tävlade lydnad med Axa, Anette och Karin bistod med glada tillrop, fotografering och poängräkning. När jag klev av plan så kunde de tala om för mig att vi fått ett förstapris! Axa kan numera titulera sig LPI Manvargens Worth Waiting For! Yes! Jag blev så glad, och mitt i all glädje så plockade de fram presenter de hade med sig till mig: en fotpall att använda vid träning av bakbenskontroll och en metallapport! Vilka vänner! 

Klicka på bilden för fler bilder! Lydnadsresultat finns under: Om Axa; Lydnad.

Efter prisutdelningen så gick vi upp på övre planen och tränade tillsammans med Zangrias uppfödare och kullsystern till Zangria: Zally. Vid det laget hade min spänning släppt efter tävlandet så jag satt som en urkramad trasa och tittade på och sög i mig av alla träningstips. Så småningom tog vi en promenad i blåbärsmarkerna och lät hundarna busa.

Efter kvällsmaten så blev det ju lite träning igen innan det var dags att gå och lägga sig.

På söndagen steg vi upp klockan sex och åkte till brukshundsklubben för att se om Anette och Whiskey skulle komma med på elitspåret. De stod som förstareserv till tävlingen, men tyvärr dök alla upp så det fick bli en promenad i Ullstämma-skogarna istället. Sen åkte vi hem och lade spår till hundarna. Under spårens liggetid så hjälpte Anette oss att göra ett träningschema, så nu måste vi ju rapportera alla framsteg vi gör framöver!

En jättekul helg som jag kommer att leva på länge! Och det bästa av allt är ju att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen!

Meja har varit med husse på landet och fått gå viltspår, flirtat med superhusse och supermatte för lite extragodis och sovit tryggt på lillhusses fötter om nätterna.

15 maj

   Lilla fröken Skendräktig

Meja är skendräktig nu. Det visar sig genom stor kelighet, tappad matlust och stort behov av att slicka och bädda. Hon ligger tätt intill oss eller Axa om nätterna. På promenaderna så vill hon bara vända hem igen, och piper oroligt. Hon tror väl att hon lämnat valpar ensamma där hemma! På grund av det fick hon stanna hemma igår när Lennart åkte till spårkursen. Att sitta uppbunden i skogen och vänta på sin tur är inte så lyckat just nu!

Hennes skendräktigheter har blivit smidigare med åren, ett tag hade hon det så jobbigt att jag funderade på att kastrera henne. Nu är det några dagar kring "tänkt valpning" som det är riktigt jobbigt. Seg och trött är hon däremot från löp tills dess att skendräktigheten är över. Det märks inte när vi är ute, men inomhus så sover hon mest. Men snart är Meja sitt gamla vanliga jag igen!

Annars gläds jag åt att jag i morgon får besök av hundträningskompisar. Hela helgen ska vi umgås, träna hund och ha det kul. Kanske blir det någon tävling också?

13 maj

   Klipp och lek på klippotek!

Ikväll hade jag besök av Leida och Marie. Leida hamnade under saxen och jag försökte fixa till en skaplig vardagsfrilla. Hon blev fin tösen, även om hon är otroligt charmig när hon är långhårig också. Det är så lätt och smidigt att ha Leida på trimbordet om man jämför med Meja! Meja vrider sig som en mask, Leida står alldeles stilla. Det var bara när jag höll fast huvudet som hon protesterade lite.

Många raster fick hon ta eftersom det är jobbigt att stå stilla. Och som slutlig belöning så fick hon busa med Axa!

Leida efter klippning - inte alltför samarbetsvillig med kameran!

12 maj

+13

Temperaturen hade sjunkit tio grader idag, men solen sken duktigt. Lennart och jag åkte till Åtvidabergs hundklubb efter jobbet. Jag lydnadstränade med Meja och Axa under tiden som Lennart lade spår åt dem.

Det pågick en agilitykurs när vi kom, och en cocker var redan på appellplan och tränade. Axa fick börja, och hon är duktig på att nonchalera andra hundar när vi tränar, svårare var det att få henne att släppa minnesbilden av Lennart som försvann upp i spårskogen.

Nåja, det lossnade snart och vi hade lite kvalitetsträning. Rutan, hindret, linförighet och apportering koncentrerade vi oss på. Axa var sprallig och glad och gjorde sitt bästa. En viss nonchalans i sättandena i linförigheten - hon tog det som tillfällen att kolla in omgivningen lite! Men resten gick bra, och jag var väldigt nöjd med henne.

Meja fick komma ut och träna på fritt följ, linförighet, hindret och rutan. Jättekul en liten stund, men sen vaknade terriern i henne och jag fick jobba hårt för att jag skulle vara roligare än att kolla in några schäfrar utanför plan. Pjuh, vi är ringrostiga hon och jag!

Så småningom kom Lennart tillbaka och vi satte oss i skuggan och vilade och vattnade oss själva och hundarna innan det var dags att ta spåren. Axas spår var 350 meter långt, med apporter var 50:e meter. Det gick från blåbärsskog ut på ett fält och tillbaka in i blåbärsskogen igen. Axa var jätteduktig! Markerade alla apporter tydligt för mig, utom en som hon missade, och tog vinklarna fint. Lite lugnare spårstil idag också, säkerligen beroende på den bitvis branta terrängen och för att husse gick bakom och grälade på mig när jag lät henne gå för fort framåt!

Meja fick ett spår på 450 meter. Hon fick göra ett spårupptag och tuffade iväg direkt över stock och sten. Lennart var supernöjd efteråt, jag såg bara bitar av spåret för nu var jag lite för bekväm för att hänga med hela vägen runt i de branta sluttningarna.

Jag gick där i blåbärsskogen och njöt av härligt väder och de underbara gröna nyanserna som blåbärsriset har. En textrad dök upp i minnet, tror den sjöngs av Barbro Hörberg en gång i tiden: "Med ögon känsliga för grönt..."

Två nöjda hundar stoppades in i bilen och vi styrde kosan hemåt. Så mycket bättre kan man inte ha det en vanlig måndagskväll om ni frågar mig!

11 maj

Meja och Lennart var på viltspårskursen hela förmiddagen. Meja fick ett 300 meter långt spår med tre vinklar och bloduppehåll på tio meter. Det hade gått som en dans! De provade också på skott, och till stor glädje så reagerade inte Meja! Visserligen stod skytten ganska långt bort, men det är ju en bra början! Meja har 5:a på skott i MH:t, så det var lite spännande att se hur hon skulle reagera.

Väl hemma igen så var hon rejält trött och sov hårt hela eftermiddagen. Det märks att viltspåret tar på krafterna på ett helt annat sätt än personspåret - och dagens värme gjorde nog sitt till för att hon skulle bli så tagen.

Axa och jag tog det väldigt lugnt i värmen. Lite stilla strosande bara. Men när kvällssvalkan kom så lade jag ett appellspår åt henne. Meja och Lennart följde med ut och stod och tittade på avstånd när hon tog det. Det gick bra, förutom att hon missade en apport.

Innan vi gick in för kvällen så fick hundarna göra lite budföringar, och jag tränade lite apportering och framförgående med Axa. Dessutom kastade Lennart lite boll med hundarna - alltid uppskattat! Kvällssvalkan efter en varm dag gjorde hundarna spralliga!

10 maj

Vackrare väder hade man inte kunnat önska sig på Matildas konfirmation. Sol och 25 grader! Det gjorde att vi kunde ha festligheterna efter kyrkan hemma i trädgården. Alltid mysigt! Och det säger jag bara, glöm de konfirmationer som förekom på "min tid" när det var korsförhör och texter skulle rabblas! Här var lättsamt och kul, ungdomarna uppträdde med teater och solosång och vi hade en mycket underhållande timme i kyrkan. Grand Finale var i alla fall när prästerna rev loss en låt de hade hört till leda på de olika resorna konfirmanderna gjort under våren, nämligen "Thank You" med Amy Diamond. Då var inte ett öga torrt i kyrkan!

9 maj

... Meja och Axa tyckte att de hade idag. Hon for omkring och fixade med dittan och dattan, men de fick ingen uppmärksamhet alls! Nej förutom vanliga rastningar så fick de gå där som katten ungefär!

Axa såg uppriktigt förvånad ut,  och var ofta framme och puttade på mig: "Hallå matte, vad är det med dig, nu hittar vi på någonting!"

Anledningen till brådskan är ju helgens begivenheter. Lillmatte ska konfirmeras, och det kräver ju vissa förberedelser. Hundarna fick helt enkelt stå tillbaka idag!

Tur att vi har vår tomt! Finns inga andra roliga grejer att hitta på, så kan man ju alltid vakta tomten med liv och lust - resonerade Meja och Axa! Inbillade inbrottstjuvar och inbillade katter levde farligt idag - Meja och Axa var på hugget! Fram och tillbaka sprang de när tillfälle gavs och morrade ilsket! Annars låg de i den sköna försommarvärmen under vinbärsbusken och bara väntade på tillfällen att få tala om vems revir det var!

8 maj

Ikväll var det jag och Axa, Lisbeth med Zack, Anki med Täppas och Gunilla med sin golden retriever Tindra som tränade ihop på klubben. Fortsatt ljuvligt väder, soligt men ändå så svalt att hundarna inte påverkades.

Vi turades om att köra ett moment var under kommendering. Under tiden fick hundarna ligga i skuggan och vänta på sin tur. Det visade sig vara en bra taktik - hundarna hann bli sugna på att få göra något, men behövde inte vänta så länge att de blev sega. Det ställde lite krav på oss tvåbenta också, att verkligen titta på varandra och komma med konstruktiv kritik är inte alltid så lätt.

Axa var duktig i linförigheten, gled ut lite i helomvändningen och sackade efter i språngmarschen - vår akilleshäl! I språngmarschen sprang jag iväg det snabbaste jag kunde när jag märkte att hon sackade, och då blev det fart på tösen. Hon sprang med god fart in och ställde sig i rutan, och jag fick uppmaningen att göra om det och vänta några sekunder innan jag kastade in leksaken till henne. Det har jag inte tänkt på förut, men momentet är ju inte över förrän de stått en stund i rutan!

Hon hade finfin fart i inkallningen, apporteringen gick bra förutom lite tugg. För att få högre fart på tillbakavägen med apporten så sprang jag iväg. Då kom hon med full fart, och fick sällskap av Zack som också ville vara med och springa efter mig!

Vi avslutade med hopp över hinder och platsliggning. Det känns så skönt att hon nu mer än gärna hoppar enligt tvåans moment över hindret. Så gärna att hon hade en tendens till tjuvstart! Då fick jag traggla lite, några tjuvstarter vill vi inte ha!

7 maj

Vädret är ju så härligt nu! Det känns smått grymt att sitta på jobbet när solen skiner och det är så där lagom ute, som det är i maj innan den riktigt klibbiga sommarvärmen kommit.

Nåväl, väl hemma från jobbet så lade jag ett fältspår till Axa, 300 meter, två vinklar och fyra apporter. Under tiden som spåret fick ligga till sig så gick vi en skogspromenad på ungefär en timme och bara njöt. Spårkursen har bytt dag till onsdagar nu, eftersom kvällarna är ljusa så länge, så Lennart och Meja var iväg på sitt håll.

Jag tänkte att jag skulle ha riktigt kort lina på Axa idag så att jag kunde vara beredd om hon vek av till viltdofter, men idag så slog hon mig med häpnad! Noggrant i spårkärnan, slängde sig över apporterna och galopperade tillbaka till mig med dem! Första vinkeln tog hon klockrent, i andra blev det lite strul innan hon hittade rätt. Alla apporterna tog hon och var så spårnoga! Jag blev glad som en lärka!

Ska jag försöka analysera anledningen till denna iver att hitta apporter och att ta sig vidare i spåret så tror jag att det berodde på den kalasgoda belöningen som jag hade idag. Det motiverade! Kanhända att konkurrensspåret vi tog i helgen också hjälpte till. Nu har hon i alla fall bekänt färg ordentligt, den lilla Axa-Flaxan! Hon vet vad som är hennes uppgift i spåret, hennes blåögda matte ska inte tro något annat!

Jag hade tänkt mig lite lydnadsträning efter spåret och styrde kosan till en gräsplan. Där träffade vi Lisbeth och Zack som tränade, så vi hjälptes åt en stund. Axa fick göra några apporteringar, inkallningar och fjärrdirigeringar - moment där jag vill ha fart och fläkt! Det gäller att passa på när allt är på topp!

6 maj

Denna sköna majkväll så var det lydnadscup på Linköpings brukshundsklubb. Jag hjälpte till och skrev, Heléne var domare och Linnea tävlingsledare. Det var startande i klass 1 - klass 3, där de som tävlade i klass 3 fick välja ut fem moment att tävla i.

Det var kul att stå på första parkett och titta på alla träningstävlande och skriva domarens bedömning. Många härliga hundraser har jag sett ikväll, och mycket har jag lärt mig av att stå och titta. Det tog sin lilla tid, vi var väl inte färdiga förrän bortåt halv tio, men kvällen var ljum och om det inte varit för myggen så hade man njutit ännu mer.

Man slås verkligen av att man som hundägare har olika svårigheter att tackla, dels beroende vilken ras man har och dels beroende på hundens personlighet. Alla ekipage hade en härlig inställning och hade verkligen kul på plan, vilket var väldigt skönt att se. Flera gånger kom jag på mig själv med att jag längtade efter Meja och Axa, och jag fick en väldig träningslust av att stå där och titta!

Väl hemma möttes jag av två överlyckliga hundar! Efter översvallande hälsningar i trädgården - där Axa "pratade" med mig en lång stund, och Meja slickade mig mycket noggrant i örat - var det skönt att krypa ner i sängen med två vovvar vid fötterna!

5 maj

Fick med mig husse ut på kvällspromenaden, och efter en skön skogspromenad så landade vi på en gräsplätt för lite träning. Axas apportering börjar arta sig, lite tugg fortfarande när hon svänger in vid min vänstersida - det är mycket som ska klaffa samtidigt just då - men annars så hade hon fin fart både ut till apporten och tillbaka! Även inkallningen skedde med god fart. Framförgåendet gick finfint ungefär tio meter - sen stannade hon och vände sig mot mig. Det är visst så långt jag brukar att gå! Mera träning alltså, och dessutom krävs störningsträning, för hon vill gärna ta sikte mot den som står och tittar på.

Meja fick en dust med fria följet. Det tyckte hon var jättekul, och om man bortser från de sneda sättandena så var det riktigt snyggt. När vi slipat en stund så blev det bättre. Inkallande med ställande gick kanon, efter ett par släta inkallningar för att bibehålla farten. Fjärrdirigeringen gick också bra förutom något dubbelkommando i början. Med tanke på hur länge sen det var vi lydnadstränade så var hon genomgående väldigt duktig.

Man ville inte gå in denna vackra måndagskväll!

4 maj

Axa och jag har tagit det väldigt lugnt hela dagen. På förmiddagen så promenerade vi lite i skogen och i kohagen. När vi ändå passerade hindret på tillbakavägen så fick Axa hoppa lite, och vid fotbollsplanerna blev det tränat lite apportering och framförgående. Annars var det skönt att bara skrutta! Jag tror att även Axa uppskattade det.

   Viltspår för Meja

Meja var på viltspårskursen och fick ett viltspår på trehundra meter. Två vinklar och tio meters bloduppehåll. Det gick jättebra! Hon var trött och nöjd när hon och husse kom hem på eftermiddagen! Hälsade lite snabbt på Axa och mig för att sedan inta favoritplatsen - fotändan på husses säng!

3 maj

Lite annorlunda upplägg på spåret idag. Jag gick ut ett spår i en kohage, drygt 1,5 km. Många vinklar och klurigheter, i början ganska tätt med apporterna, men det glesade jag ut när jag började att få ont om dem. Det var verkligen vackert, jag plöjde fram i vitsippsbackar, stora områden fulla av gullvivor och passerade blommande slånbärsbuskar. Perfekta spårmarker!

Sen tog vi med båda hundarna ut i spåret, och så fick de turas om att ta några apporter var. Dessutom så skiftade vi förare vid några byten, så Lennart gick med Axa och jag med Meja. Först ut var Meja, och hon fick göra ett upptag av spåret på ca 15 meter. Det klarade hon galant!

Axa hade lite fladder för sig när hon skulle iväg i spåret, men när hon väl fick fäste så tuffade hon på och tog två vinklar utan problem! En apport missade hon på ett öppet fält, men tog de andra utan problem. Det var jättekul att gå lite bakom och titta på när Lennart höll i linan, jag fick så mycket bättre överblick över hennes spårsätt. Samma yvighet som Meja har ibland innan hon bestämmer sig vilken väg som är rätt, det är bara det att Axa har så mycket större omkrets och det går så mycket fortare. I slutet av spåret kunde vi se att hundarna började bli trötta, det var nog lika jobbigt att gå bakom som att spåra! Vi gav dem vatten med jämna mellanrum, och det behövdes!

Duktiga spårtjejer! Det här var en variant av spår som jag såg på pudelbrukslägret förra året. Då användes det för att höja motivationen för spåret. Och jag tyckte nog att Axa blev noggrannare och noggrannare för varje byte, så det här var kanske en alldeles utmärkt övning för henne!

2 maj

Dagen spenderades med skurhink och dammsugare i högsta hugg. Axa höll mig sällskap som vanligt, trots att Ajax-dofterna inte kan vara allt för tilltalande för henne. Meja låg mest i hallen och väntade på husse som hade ärenden i stan. Lite dåligt samvete får man ju när man ser att hundarna har tråkigt, även om det inte på något sätt är synd om dem.

   Axa-spår

På eftermiddagen åkte i alla fall Lennart ut och lade varsitt spår åt hundarna. Regnet hängde i luften, men höll sig faktiskt undan så länge vi var ute. Axa fick ett kortare spår med tätt mellan apporterna och ett par vinklar. Hon var duktig idag, även om jag grälade på henne ett par gånger när hon stannade och åt hjortskit! Det är så tydligt att hon har full koll på spåret, för så fort jag säger till henne så spårar hon vidare. Ibland blev det lite virrande - förmodligen fullt av viltdofter omkring oss - men vinklarna tog hon fint. Hon missade två apporter.

   Meja-spår

Till Meja hade Lennart lagt ett spår som gick i stort sett nittio grader upp för ett berg! Det gick ju bra idag när det var så vindstilla. Kul att se henne när hon envisades med att ta sig uppför stupet, trots att det var svårt med de korta benen! Ibland blir jag lite avis när jag ser Mejas spårsätt! Lennart kan i maklig takt följa efter, släppa linan när det är något snårigt ställe och sedan ta tag i den på andra sidan. Axa ligger på med hela sin kraft i linan, och jag har svårt att hålla lagom takt. Där har jag lite att ta tag i, tror jag. Jag har nog låtit henne gå i lite för hög takt ibland, och då är det ju lättare att hon missar apporterna.

   Vi har en mattjuv!

Axa har de senaste dagarna kommit på att man kan göra fynd i köket ibland när matte och husse inte är observanta! Härom dagen slukade hon två kvarblivna pannkakor på köksbordet. Det gav nog mersmak för framåt kvällen så fick hon tag i räkor som jag lagt på en tidning för upptining! Men hallå, är detta en ny slyngelålder?! Hon gjorde ett nytt försök på diskbänken senare på kvällen, men då var jag påpassligt där och läste lusen av henne. Hur oskyldig kan en pudel se ut som blir ertappad? "Men matte då, inte skulle väl lilla jag, det kan du väl inte tro..."

Torsdag

1 maj

   Ombergs-promenad

Idag tog vi vår traditionsenliga tur till Omberg, som vi gör varje vår. Vädret var inte det bästa, men vi njöt av svalt promenadväder, spralliga hundar och en fantastisk natur.

Klicka på bilden för att se bilder från dagen.

Tillbaka