Tillbaka

27 maj

Några härliga dagar har vi tillbringat på Åsvik. Grillat, promenerat och umgåtts med släkten. Fredagen var ganska regnig, men vid ett längre uppehåll så passade Lennart på att lägga ett längre spår åt Meja. Det tog hon - klockrent - ända tills vi plötsligt mötte en dvärgschnauzer som var ute och spatserade i skogen. Han hade nog känt lukten av Meja och tyckte att han gott kunde komma och möta oss!

Så förtjust blev han i Meja att han tyckte att han kunde flytta ihop med oss, och följde envist efter oss, trots att vi talade om för honom att det nog var dags att gå hem nu! Till slut vände vi och gick upp mot huset där vi misstänkte att han hörde hemma. Och mycket riktigt, där bodde han, och matten berättade för oss att Chaplin, som den söta schnauzern hette, tog sina egna små svängar ibland.

Idag sken solen och vi kunde vara ute hela dagen. Kusinerna spelade kubb och badminton, och vi vuxna försökte lapa lite sol i blåsten. Meja stormtrivdes! Stjäla badmintonbollar och kubbpinnar för barnen är toppen, och alltid fanns det någon som kunde kela och busa med henne. Och att kunna gå ut och in som man vill, och utforska miljön kring stugan är livet för en liten wheatentjej!

Vi tog en tur till stranden denna blåsiga dag och knäppte lite bilder på vårt favoritobjekt!

Meja fick syn på svanar när vi kom ner till stranden.

"Kan man ta sig ut till svanarna, tro?"

"Jag tycker inget vidare om att bli blöt, men jag kan tänka mig att stå på stenen, så ni får en bild!"

En riktig blåsdag var det, och det gillar Meja skarpt!

25 maj

SOL, REGN OCH HAGEL PÅ SPÅRDAGEN

Spårkurs idag, och regnet hällde ner när vi vaknade på morgonen. Det blev att sätta på sig regnställ och stövlar innan vi åkte iväg. Dagens kurs var förlagd till Hallaholm i Åtvidaberg.

Vi delade upp oss två och två och lade både egna spår och ett icke förarspår åt den andra hunden. Jag spårade tillsammans med Birgitta och hennes springer spaniel Qenna. Efter spårläggning och liggetid, så tog vi de första egna spåren. Meja gick väldigt lugnt, slarvade med markeringen vid en apport och verkade inte hundra procent fokuserad. Annat blev det när hon fick ta Birgittas spår! Det gick så snabbt så jag fick hålla igen henne lite! Och här markerade hon noggrant alla apporter, och blev extra lycklig när hon hittade det lilla kramdjur som vi ofta lägger i spåret eftersom hon gillar det så mycket!

Sedan blev det dags för en välbehövlig fika, och himlen som tagit en paus, passade på att blöta ner oss lite igen. Jag lade Meja i bilen en stund, så hon skulle få chans att torka till lite.

Några fick prova på spårupptag för första gången idag. Vi andra tittade på och det var fascinerande att se hur duktiga de var! Hunden skickades ut i en liten "ruta" på ca 10 x 10 meter, och någonstans där fanns spåret. Hundarna slog stora lovar i rutan och sen såg man tydligt när de fick spåret i näsan och tuffade iväg som lokomotiv!

Här tuffar Jessikas kelpie Dizi iväg och gör ett säkert spårupptag.

När vi gick iväg för att ta våra sista spår så sken solen och värmde riktigt skönt. Men i samma stund som Meja tog slutapporten så öppnade sig himlen igen och bjöd på en riktig hagelskur! Vilket aprilväder i slutet av maj!

Här är grand danoisen Alexa som väntar på sin tur att få spåra.

Vackra, sommarklippta storpudeln Russin poserar.

24 maj

Vackert väder, men en väldig blåst var det i dag när vi åkte till brukshundsklubben för att vara med i sista deltävlingen i lydnadscupen. Idag var vi bara sju startande, och körde därför en platsliggning. Meja låg lugnt och stadigt på platsen, något jag kände mig lättad över med tanke på hur stökig platsliggningen var i Vimmerby i lördags. Meja låg mellan en trygg golden retriever, Doglas, och stadiga Keila, en samojed.

Startnummer fem hade vi, och för dagen så kände jag mig inte nervös alls. Allt kändes bara kul, och jag undrade om Meja skulle bete sig lika ofokuserat i linförigheten och fria följet som hon gjorde i lördags. Under uppvärmningen gick hon fint vid min sida och hängde med i svängar, vändningar och halter. Riktigt så bra gick det inte på plan, hon släpade efter något ibland, och gick lite för långt ut ifrån mig. Men själva momenten gjorde hon bra, och det är bra synd att vi inte fått ordning på fria följet ordentligt, för vid det här laget så känner jag mig ganska trygg med att hon gör momenten rätt för övrigt.

Efter tävlingen fick vi veta vår placering. I dagens tävling kom Meja och jag på 2:a plats med 171 poäng. I lydnadscupen totalt kom vi på  3:e plats med ett medel på 176 poäng. En halv poäng efter tvåan! Jag var så glad och stolt över Meja! Fina priser fick vi också; boll, godis, grisöra, hundben och en sådan där vattenflaska med utfällbar skål. Toppen!

Kritik kan läsas under Aktiviteter; Lydnad.

Det var ett väldigt nosande och småskvättande på Meja utanför plan. Jag tror minsann att löpperioden börjar närma sig. Det var ju kul att vi hann vara med på hela lydnadscupen innan, i alla fall.

Så skönt nu, att vara ledig i fyra dagar! Visserligen väldigt inbokade dagar, men bara det att få lite sovmorgon ser jag fram emot!

23 maj

LITE BUS, LITE PÄLSVÅRD

Under kvällspromenaden lattjade Meja och jag i motionsspåret. Vi var alldeles ensamma, för tunga svarta moln täckte himlen, och några regndroppar föll då och då. Med andra ord ett sådant väder som bara hundägare går ut i.

Förutom hopp upp på speciella godisstenar och balanserande på en trästock så blev det lite godisletande i en trädstam. Mycket intressant att det plötsligt växer ut hundgodis ur barken, tyckte Meja, som var upptagen med annat när jag "planterade" godiset.

Sedan kom vi till ett ställe i spåret där man kan fuska, och gena en bit, så att man förkortar promenaden ett trettiotal meter. Här utspelar sig nästan alltid samma lek, som Meja själv hittat på! När hon väljer genvägen, så går jag alltid den längre rundan. Meja stannar upp, och låtsas tveka om hon ska följa efter mig, men så sätter hon full fart och springer runt och möter mig på halva vägen! "Nej men där är du ju!" säger jag otroligt överraskad. Och Meja storskrattar, om nu hundar kan göra det, och springer i några cirklar, hisnande av glädje över att kunna överraska matte så! Otroligt kul och otroligt barnsligt!

Vid fotbollsplanerna tränade vi lite fritt följ, med svängar och halter. Meja gick som en stjärna!

Jag har införskaffat koner, och tänkte att Meja och jag ska börja träna in "rutan" framöver. Meja behöver nya utmaningar - jag med förresten. Vi har bara provat lite på kursen tidigare, och det är nog ett moment som det tar lite tid att få snits på! Jag ser det mest som hjärngympa för oss båda!

När vi kom hem från promenaden så var det dags för pälsvård. Kamning, lite klippning av päls och klor och ryckning av öronhår. Blä, tyckte Meja!

I söndags var det spårkurs på ett nytt spårställe. Förhållandena var ypperliga för hundarna, med fuktig luft och mark. Jag lade några spår åt schäfern Lasso och hans matte Eva lade spåren åt Meja.

20 maj

Idag var det dags igen! Men det var inte utan att jag kände mig som en kamikatzepilot när jag fällde upp persiennerna på morgonen och såg att regnet fullkomligt hällde ner! Ska jag verkligen göra det här, tänkte jag. Man kan ju faktiskt ställa in. Meja gillar inte när det är blött väder, och vi har nog medvetet och omedvetet undvikit att träna i regnväder.

Men hur det nu var så tog det emot att ställa in, och jag vill ju tävla! Så vi packade in oss i bilen - Lennart, Meja och jag. Regnet upphörde när vi kom till Vimmerby. Istället blev det mulet med en tryckande värme.

Vimmerby brukshundsklubb visade sig vara en mycket vackert belägen klubb, med skog och hagar runt omkring. Jag gick in och anmälde oss och drog - startnummer 1. Hm, inte mitt favoritnummer, precis!

Under platsliggningen utbröt en väldig kalabalik när en hund sprang upp och gav sig på hunden bredvid. Samtliga hundar reste sig, en del för att gripa in som poliser för att skydda den utsatta hunden, andra för att springa till husse eller matte. Bara Meja låg kvar, med öronen åt sidorna och ögonen blinkandes. Jag riktigt såg hur läskigt hon tyckte att det var. Tack och lov, att hon låg i ytterkant och aldrig utsattes för den ilskna hunden!

Vi fick gå ett varv och lägga om hundarna. Min duktiga Meja låg kvar andra gången också, trots att hon tyckte att det var väldigt obehagligt.

Så fick jag en liten stund att värma upp Meja, under tiden som klass II genomförde sin platsliggning. Jag kände att Meja inte var med mig idag, ofokuserad och småstressad.

Och det visade sig verkligen när vi genomförde vårt lydnadsprogram. Det vi sysslade med på plan, kan med nöd och näppe kallas fotgående! Och ju längre programmet fortskred, desto mer irriterad och ur slag kände jag mig, vilket återspeglade sig på Meja! Domaren, som var densamma som i Åtvid förra helgen, sa till mig efteråt att "idag var hon visst inte med dig riktigt!" Nej, det kan man lugnt säga!

Men, men...det är bara att bryta ihop och gå vidare!

Vi hamnade på prispallen idag, trots att vi bara fick 152,5 poäng och ett andrapris, för vi blev tvåa av de sju tävlande. Under dagen delades bara ett förstapris ut överhuvudtaget, och det var i klass I.

Kritik kan läsas under Aktiviteter; Lydnad.

17 maj

Vi åkte till brukshundsklubben och anmälde oss till lydnadscupen på kvällen. Det var 10 startande idag och vi fick nr 6.

Platsliggningen gick bra, trots att en hund reste sig och började att gå omkring och nosa.

Jag vet inte riktigt vad som hände med Meja idag. Det började regna strax innan det var vår tur, och kanske var det därför som hon fick flera reflexer att vilja klia sig! Med sin opraktiska päls, utan underull, så blir hon ju väldigt snabbt blöt när det börjar regna, och vattnet går snabbt igenom pälsen och in i huden. I vilket fall som helst så var det något som irriterade henne. I slutet av fria följet så blev det nästan omöjligt för henne att ignorera reflexen, så avslutet såg nog mycket skrattretande ut!

I övrigt tyckte jag att hon gick ganska bra i fria följet och linförigheten. Men hon pendlade lite i position. Det som var annorlunda idag - och tvärtom mot när vi tränar - var att hon låg lite långt fram. Men herregud, lydnad är ett petande med detaljer, och hon är ju så duktig egentligen, min lilla gumma! Glad och pigg, och med stor uppmärksamhet på mig!

Vi fick 175 poäng, och kom med de poängen på tredje plats! Resultat och kritik kan läsas under Aktiviteter; Lydnad.

13 maj

Idag var det dags för Meja och mig att lydnadstävla i officiella sammanhang igen! Jag lyckades efteranmäla mig till Åtvidabergs hundklubb. Lite struligt kändes det, för Lennart hade samtidigt spårkurs, och fick köra dit mig på morgonen, och sedan slå ihjäl några timmar innan kursen började. Han passade på att uträtta några ärenden hos sin bror, och det var jag väldigt glad för, eftersom Meja har svårare att fokusera på lydnaden när han finns i närheten. Hussekär så det förslår, och en stark önskan att hålla samman flocken!

Jag fick startnummer 15 av 15 tävlande i ettan. Shit, tänkte jag, det blir en lång väntan! Men det visade sig vara rätt så bra, för då kunde jag gå en liten promenad och hålla mig undan från klubben när spårgänget samlades och gick upp i skogen. Meja hade nog inte gillat att se spårkompisarna gå iväg, och inte få följa med!

Det var genomgående duktiga ekipage idag. I alla fall de som jag såg. Jag blev väldigt nervös av väntan, och av att se alla duktiga tävlande. De kändes plötsligt som om vi inte kunde någonting!

Men så var det vår tur, och när vi kom in på plan så blev jag lite lugnare. Domartältet fladdrade betänkligt i den kraftiga vinden, och jag höll tummarna för att Meja inte skulle bli skrämd av det. Men tack vare att vi varit på en del utställningar, så var ju tält inte något helt nytt för henne!

Momenten gick riktigt bra, både ställande, läggande, inkallning och hopp över hinder. Det som drog ner poängen var fria följet och linförigheten, och det slog igenom i poängsättningen i alla moment. Tydligen gjorde hon ett islag i hindret också, något jag aldrig märkte.

Men jag är glad! Och stolt över min lilla terriertjej! Vi skrapade ihop 168 poäng, och i och med det vårt andra förstapris i Lkl I! Kritik kan läsas under Aktiviteter; Lydnad.

Efter prisutdelningen - vi kom på fjärde plats - gick Meja och jag upp i skogen, till spårgänget, lagom för att ansluta till fortsättningskursen! Både Meja och jag var trötta efter anspänningen, men jag lade i alla fall ett spår åt henne som gick både i skog och ut på ett öppet fält. Utmanande idag, när det blåste så mycket! Så häftigt att se henne ta spåret efter någon timme, som flyttat på sig lite i vinden! Jätteduktig var hon (trots att hon missade två apporter )!

Det hade i och för sig kunnat gå hursomhelst i spåret, vad mig anbelangar! Idag är hon min idol, helt ofelbar, och väldigt, väldigt dyr!!!

11 maj

Veckan har bjudit på högsommarvärme och våren har fullkomligt exploderat! Inte har jag lagt ner något jobb på att uppdatera Hänt & sånt, utan mest varit ute med Meja. Så underbart med varma sköna kvällar! Näktergalen har kommit och tjattrar/sjunger på sitt karakteristiska sätt i buskarna. Min favoritblomma, gullvivan, står i blom. På jobbet har jag ett körsbärsträd utanför fönstret som är översållad med vita blommor.

Meja och jag har förutom promenader fortsatt att träna lydnad. Hon är så pigg och glad!

Igår hände något obehagligt. När jag var på jobbet, så ringde Mejas dagmatte från sin mobil. Hon och Meja var ute och promenerade när Meja, glad i hågen, sprang in i ett buskage. När hon kom ut därifrån så haltade hon svårt och tryckte sig intill dagmatte som om hon sa "ta bort det där onda!". Dagmatte kunde inte hitta något som förklarade hältan, och var rädd att Meja blivit ormbiten!

Hjärtat hamrade i bröstet på mig när jag slängde mig i bilen och körde hem. Många tankar hann tänkas innan jag körde upp på garageinfarten hemma. Bland annat förbannade jag mig själv som ännu inte hämtat ut det recept som låg och väntade på apoteket. Senast samma morgon hade Lennart och jag sagt till varandra när vi åkte till jobbet, att idag måste vi hämta ut Betapred på hemvägen!

Men jag möttes av en dagmatte som satt och njöt i solen, och en Meja som dansade runt mig av glädje, utan minsta tendens till ont i tassen! Pjuh, vad skönt! Jag klämde och kände på tass och ben, kollade så att klorna var OK, men Meja visade ingen tendens till att ha ont!

Jag stannade hemma någon timme för att se att hon inte fick tillbaka hältan, innan jag åkte tillbaka till jobbet. På kvällen kom hältan tillbaka, och vi ringde för säkerhets skull till veterinären. Han uteslöt ormbett. Och idag är hon inte halt längre, så förmodligen var det någon tagg eller en lättare stukning.

Man inser i sådana situationer hur kär hon är för oss, vår lilla Meja-tjeja! Tanken att det skulle hända henne något, är helt enkelt outhärdlig!

6 maj

TERRIERBUS

Eftermiddagen tillbringades hemma hos Ann-Sofie och wheatenterriern Lisa. De bor verkligen jättefint ute på landet. Naturen var otroligt vacker med vitsippor, lungört och björkar med tunga hängen och musöron. Vi såg gullviveblad med knoppar, så snart blommar även gullvivorna!

Vovvarna fick sitt lystmäte av terrierbus när vi promenerade några timmar i skogen och utmed sjön.

Lisa har växt till sig, och pälsen börjar ljusna och liknar alltmer Mejas päls. Hon är otroligt pigg och aktiv och full av upptåg. Vi fick oss många goda skratt under eftermiddagen! Festligt också att se hur Lisa följer Meja i hälarna! Där Meja nosar, nosar Lisa. Om Meja smaskar på ett grässtrå, så vill Lisa äta av samma strå osv.

Meja lärde Lisa en massa viktiga saker också, som att vada i sjön och dricka av vattnet. Viktiga kunskaper som man kunde ha stor nytta av, tyckte Lisa!

Vi avslutade eftermiddagen med att sitta mot husväggen, njuta av solen och dricka rabarbersaft. Läskande! Under tiden vilade vovvarna en stund, i skuggan av äppleträden. Men så hittade Meja ett av de märgben som Lisa så nogsamt grävt ner i trädgården och då var aktiviteten på topp igen! Jag blev lite orolig, eftersom ett märgben vaktas som guld och kan vara anledning till bråk, men Meja retades mest med Lisa och sprang runt med benet i munnen med svansen i topp. Här märktes åldersskillnaden, och att Meja var ranghögre än Lisa. När vi sen skulle åka iväg med bilen så bytte jag benet mot en godisbit, och Lisa blev mycket lycklig över att få tillbaka sitt ben. Det benet skulle nog gömmas mycket noga när vi hade åkt, kan jag tänka mig!

Grovingången...

...börjar bli klar! Några finjusteringar bara och sedan kan vi börja flytta in garderober, skohyllor, hatthylla m.m. igen. Så underbart! Det tar visst någon månad innan man får koppla på golvvärmen.

Det blev så fint! Det snyggaste golvet i huset. Kanske skulle man flytta in soffa och tv dit istället?

3 maj

Idag åkte Meja och jag i väg till Linköpings brukshundsklubb och deltog i lydnadscupen!

"Det är OK att misslyckas, det är OK om det går bra" upprepade jag för mig själv när jag åkte dit. Mina nerver är ju inte riktigt gjorda för det här med tävling, så även om det bara var lydnadscup och inte på allvar, så var jag ju nervös!

Kul att träffa gamla bekantingar! Det var flera som var med i lydnadscupen i höstas och som jag träffade på samträningen i vintras som var där. Och några har jag träffat även på det två officiella tävlingar jag varit med på. Och där var ju framförallt min gamla jobbarkompis Gunnel och hennes vackra welsh corgi cardigan Rocky.

Hur gick det då? Vi vann dagens tävling! Vi fick 177 poäng! Jag var så stolt över min Meja! Och fint pris fick vi med oss hem; en kampknut som doftade mint!

Det var 12 startande idag, så det blev två platsliggningar. Där hade jag nog lite tur, för i andra platsliggningen var det en schäfer som låg och skällde hela tiden, och jag är inte helt säker på att Meja hade pallat att ligga kvar om hon hade legat i närheten av den. Men nu låg hon som en stenstod och rörde inte en fena, trots att norska buhunden Zigge låg bredvid och försökte få ögonkontakt med sin gamla kurskompis! Han hade gärna fått igång lite bus där, tror jag!

Momenten gick riktigt bra idag. Visst hade fotgåendet kunnat gå bättre, i alla fall i fria följet, men i stort sett var jag nöjd. Det var bara vid avslutet i fria följet som Meja fick totalt hjärnsläpp och glömde att man brukar sitta bredvid föraren, och inte snett framför , men förmodligen så gjorde jag något konstigt som förvirrade henne.

Det var så många duktiga ekipage idag, som jag satt och tittade på, så jag har fortfarande svårt att förstå att vi kom på förstaplats! Men det gjorde vi! Yipppeeee! *skryt, skryt*

Resultat och kritik kan läsas under Aktiviteter; Lydnad.

1 maj

Tittade man på väderkartorna för dagen så utlovades regn, regn, regn. Hela vår del av landet täcktes av ett stort regnmoln. Men inte vet jag var regnet höll hus, inte var det där vi var i alla fall!

Vi åkte tidigt på morgonen till spårkursen i Åtvidaberg. Idag hade jag bestämt mig för en lite annan taktik, och lade ett par spår åt Meja under tiden som nybörjarkursen pågick. Jag lade först ett enkelt rakspår, sisådär 50 meter långt, och sedan ett spår på cirka 300 meter med vinklar och varierande terräng. Spåren fick ligga en halvtimme innan Meja fick ta dem.

Det enkla rakspåret var bara för att Meja skulle lugna ner sig lite och känna att det var dags att börja jobba! Hon blir ju så uppe i varv, så det är lätt att hon bara rusar på annars och tappar bort sig.

Det var underbart att följa henne i spåren! Hon var verkligen på topp idag, och klev på utan tvekan, från skogen ut på ett fält, över ett dike, in i skogen igen. Hon markerade apporterna tydligt! Jag var så stolt över min lilla tjeja!

Efter att Meja tagit slutapporten i spår nr 2, så råkade vi kliva rätt in i en lega som lagts av en av kursdeltagarna. Pinsamt! Jag hade markerat min utgång med en gul snitsel, men det visade sig att hon hade använt en gul snitsel hon också! Jag siktade helt enkel in mig på fel snitsel!

Vilopaus för vår del, och lite fika. När fortsättnings/samträningskursen kom i gång så var det dags för Lennart att gå ett långt spår med Meja och jag fick gå ett spår med Chinook. Det var en upplevelse att gå med duktiga schäfern, som tuffade på så säkert. Mia gick bakom mig, och ibland tittade Chinook upp på henne, som om hon undrade över vem sjutton det var som höll i linan!

Det är alltid kul med dessa spårdagar! Nu måste vi försöka skaffa oss mer tid att spåra med Meja hemma också. Det har varit lite dåligt med det den här våren. Det är svårt att få tiden att räcka till allt man vill göra!

Bilder från dagen finns i EFIT.

Månadens kalenderbild är en bild över Horsö vid Vinö. Bilden togs den 15 april. Så skulle man bo - på en ö i skärgården!