Tillbaka

31 mars

Axas löp är äntligen över så ikväll kunde vi träna på klubben igen tillsammans med Maria och Ludvig. Det var ganska varmt och framförallt - ljust! Vilken skillnad det är att träna när det är ljust, det var bara på slutet som vi tände strålkastarna för att kunna se ordentligt.

Efter enskild träning - där jag koncentrerade mig mest på rutan, hindret och linförigheten - så kommenderade Maria och jag varandra i trean respektive ettan.

Ludvig var kanonladdad för träning och som vanligt stod jag och var avundsjuk på hans följsamhet i fria följet och fart i inkallningen med ett blixtsnabbt ställande!

Axa var jätteduktig! I linförigheten hade hon lite tapp i språngmarschen, men annars fungerade allt kanonbra! Snyggt läggande, bra ställande och hon tuggade inget på apporten! Däremot kunde inkallningen varit snabbare, det var nästan trav sista biten, så det är dags att ta fram leksak och kasta bakom mig igen!

Axa fick göra ett par budföringar mellan Maria och mig. Då var det fart på språngmarschen minsann! Jättekul att springa mellan mig och Maria - och Maria var det så mysigt att stanna hos att hon fick ge Axa något dubbelkommando innan hon for iväg till mig!

Träningspasset var en perfekt avslutning på en annars mycket tröööög dag, där jag mycket väl känt av att vi ställt om till sommartid! Det brukar ta någon vecka innan min inre sovklocka ställt om sig - men det är klart att det är värt det för att få dessa ljusa kvällar!

29 mars

Idag startade spårkursen för nybörjare i Åtvidaberg, så Lennart och Meja åkte tidigt på morgonen för att agera instruktör och instruktörshund. Axa och jag tog lite sovmorgon innan vi gick ut.

Axa fick träna på framförgående vid rinken, både när vi var själva och när vi hade störning av några barn som tittade på. Jag tror bestämt att poletten så smått har trillat ner, och hon börjar att förstå vad det går ut på! Vi tränade ju på det i höstas, men då ville det sig inte riktigt. Hon går inga långa sträckor framför mig än, och hon vänder sig emot mig när jag säger stanna - men än så länge är jag väldigt nöjd med att hon springer ut i kopplets längd vid kommandot. Återstår alltså att träna längre sträckor, få henne att tänka framåt även i stannandet, samt att träna vid klubben under massor av störning av folk och hundar!

Vi gick till G:s hinder också. Axa fick hoppa efter "Snusken" - något hon mycket gärna gjorde! Efter ett par gånger så slängde jag den först när hon hoppat. Det här måste vi träna mycket på - framförallt behöver Axas respekt för höga hinder arbetas bort!

Lennart och Meja kom hem på eftermiddagen. Det hade varit en lyckad kursstart, Meja hade fått demonstrera legor och nosarbete, och deltagarna hade kommit igång fint med sina hundar. Efter kursslutet hade instruktörerna gått spår med instruktörshundarna.

Efter mat så åkte jag iväg och lade varsitt spår åt hundarna, ca 600 meter långa. De låg ungefär en timme. Axas spår började på fält där snö fortfarande låg kvar, fortsatte upp i snöfri skog, och sedan tillbaka ut på fält igen. Ett par vinklar låg på fält, och en vinkel i skogen. Det började inte så bra, Axa var fladdrig och ofokuserad på fältet, ville gärna lukta på annat än mitt spår. I skogen kom hon loss och spårade fint, plockade till och med upp pinnarna åt mig! Tillbaka ut på fältet så hade hon svårt att ta vinkeln - ringade - men jag väntade ut henne. Så småningom kom hon rätt, och resten av spåret gick jättebra.

Mejas spår låg mestadels i snöfri skog, det var bara de första femtio meterna som gick i snö. Hon tuffade på i lugn takt med nosen i spårkärnan, gick förbi två apporter, annars gick det kanon!

23 mars

Vi gjorde en heldagsutflykt till sommarstugan på Vinö idag. Det var helt underbart väder, sol och några minusgrader. Till vår förvåning så fanns det inte en gnutta snö nere vid kusten!

Eftersom sommarstugan inte är uppvärmd på vintern så vistades vi utomhus hela tiden. Vi var bara inne och värmde vår mat i micron. För övrigt strövade vi runt nere vid vattnet och satt och solade mot husväggen. Innan maten så åkte vi iväg och lade varsitt spår åt hundarna, ca 500 meter långa. De fick ligga drygt en timme.

Även idag så glänste hundarna som de värsta stjärnor i spåren! Jag fick ju bromsa Axa rejält förstås (puh, vad hon drar!), och hon markerar fortfarande apporterna lite dåligt. Hon stannar vid dem, och doppar på sin höjd nosen på dem. Jag skulle egentligen vilja att hon plockade upp dem! Men själva spårandet är så himla kul och självbelönande för henne, så jag får verkligen kämpa för att belöna henne vid apporterna!

Meja var säkerheten själv, och idag hade hon inga problem att plocka upp apporterna. Det var skillnad mot igår när det var snö på dem! Lennart hade lagt en spetsvinkel åt henne som hon tog bra!

Jag har lagt ut bilder från dagen. Klicka på bilden om du vill titta! Som vanligt blev det lite för många bilder, så de ligger på två separata "blad". Texten som står här tjatas om igen, men det beror på att jag lagt bilderna i fotoalbumet också.

Lördag

22 mars

Solen sken på förmiddagen men det blåste isande kalla vindar. Vi tog en tur mot Hjortkälla, tränade lite budföring och promenerade i maklig takt. Det fanns mycket vildsvin i området - vi såg färska spår i snön och stora uppbökade partier. På ett ställe där vi såg att svinen gått under ett staket satt det fullt av svinborst på taggtråden. Jag tycker att det är lite obehagligt med alla dessa grisar! Skräcken vore att stöta ihop med några!

Annars sprutar hormonerna om töserna för närvarande. Vi delar på dem inomhus ibland för att Meja ska få vila från Axas intensiva uppvaktning!

Jag fick sådan lust att gå spår med hundarna och jag har ju flera gånger tänkt att det skulle vara roligt att göra det i snö för att se hur de går. Visst finns en liten risk för att de går på synintryck, men den risken tror jag är liten då instinkten att gå på lukt verkar starkare än att gå på synen. Åtminstone om man gör det någon enstaka gång. Sagt och gjort - vi packade in hundarna i bilen och åkte ut och lade ett par spår. De blev ca 500 meter vardera, och gick på ett snörikt fält upp i skogen där det fanns barmark på sina ställen och sedan tillbaka ut på fältet igen.

När det blev dags för Axa att ta spåret så hade solen försvunnit och ersatts av snöyra. (Därför blev det inga bilder på hennes spårande). Så kul hon tyckte att det var! Hon hade sådant drag i linan att jag var nära att stupa några gånger. Jag hade fullt sjå att hålla emot. Jag hade blandat pinnar och leksaker i spåret, och pinnarna satte hon snabbt ner nosen på och ville sedan fortsätta, men leksakerna plockade hon upp. Jag stannade henne vid pinnarna, och så fick hon plocka upp dem för att få belöning. Det var bra för mig att se att hon ett par gånger valde att vika av på viltspår, men undersökte dem och sedan återvände till mitt spår. Duktig tjej! Som slutapport låg den älskade grodan - numera "Snusken" kallad, och Axa blev så lycklig över att matte tappat den i spåret. När Meja ville undersöka Snusken så morrade Axa åt henne - det är hennes dyrbaraste ägodel som bara kommer fram vid speciella tillfällen!

Solen sken igen när det blev Mejas tur. Att den damen väljer bort viltspåren framför personspåret var helt tydligt. Och hon spårade genomgående ca 30 cm bredvid Lennarts fotspår. Vid något tillfälle blev hon stående en bit från spåret och funderade, det blåste ju en hel del på det öppna fältet. Men så bestämde hon sig och tog några karakteristiska Meja-skutt tillbaka till spåret och tuffade vidare. Hon var så duktig, men kände en viss tvekan att plocka upp apporterna som var fulla av snö, kalla och förmodligen inte så mycket doft på.

Så kul att dessa spår gick så bra - trots att båda är i löp och trots den bitande vinden och den stundtals förekommande snöyran! Vi åkte hem och hundarna slog sig till ro och sov tätt tillsammans! Båda glömde totalt bort att uppvakta varandra för en stund! Det tar på krafterna att ligga på topp!

Torsdag

20 mars

Vaknade vid klockan sju - ja, det hade jag ju aldrig gjort av mig själv förstås , men övriga familjen skulle ju till jobb respektive skola. Själv var jag ledig denna dag när solen sken och snön gnistrade! Hundarna och jag tog en skön morgonpromenad. Det var verkligen vackert! Den här vintern är man ju inte bortskämd med snö i sol!

Mitt på dagen tog vi en långpromenad. Då hade temperaturen krypit upp till nollan, och det var dagsmeja. Vägarna var leriga, fåglarna tutade som den värsta vårdag! Hundarna och jag njöt i fulla drag, och frågar man oss så var det en perfekt utnyttjad dag!

Kameran var med, så bilder finns att titta på om du klickar på bilden ovan!

Glad Påsk!

Onsdag

19 mars

Nu ar det ett bra tag sen Axa och jag tränade lydnad, men i kväll blev det äntligen av! Maria och jag träffades på samma ställe som sist, en upplyst gräsplätt med en hel del störningar i form av trafik och flanörer med och utan hundar. Snygg-Elvira var med, Ludvig fick stanna hemma på grund av Axas löp.

Det var fyra minusgrader så den decimeterdjupa snön var lätt och flygig. Men det blev ändå lite jobbigt att gå! När Maria kommenderade oss i linförigheten så började jag fundera på var jag tappat bort min kondition någonstans!

Axa var sprallig och full av bus, att hon var i höglöp märktes verkligen inte. Vi tränade på rutan, och Axa lade sig till med ett startskall i pur förtjusning när hon skuttade iväg! Hon tycker att det är så kul, och det vill jag ju inte dämpa, så jag låtsades inte om skällandet. Istället gjorde vi om det lite lugnare, och då var hon tyst. För det mesta så sprang hon faktiskt in i rutan och ställde sig. Fast en gång så rusade hon iväg till ryggsäcken istället, och då börjar man fundera på hur mycket av momentet som hon har förstått! Eftersom hon var så full av energi så passade vi på att träna en del inkallningar. Farten var hög, men vi har tappat ingångarna. Jag har ju prioriterat farten ett tag och helt struntat i ingångarna, och det visade sig nu! Vi får träna det separat ett tag.

Efter individuell träning och kommendering av varandra så tog vi en promenad. Innan vi skiljdes åt så fick Axa göra ett par budföringar. Det har hon inte gjort sen vi var i Åsvik i november, men kunskaperna satt kvar, och hon sprang glatt mellan Maria och mig!

15 mars

Det har varit lite oro i lägret ett par dagar. Meja gick in i höglöp och ville till varje pris para sig. När ingen annat stod till buds så tyckte hon att Axa kunde duga - gång på gång ställde hon upp sig så fint framför henne. Dessutom blev hon väldigt ranghög och ville gärna bossa lite, så vi tog det säkra före det osäkra och skiljde dem åt på fredagen. Axa fick följa med Lennart till jobbet, Meja fick vara kvar hemma. Vi ville ju inte riskera att hormonstinna Meja skulle vara elak mot Axa.

Idag verkade det värsta vara över. De sov återigen tätt tillsammans och allt var frid och fröjd.

Koppelpromenaderna tar sååå lång tid nu när allt ska nosas på och kissas över. Hela samhällets hanhundar måste vara väl medvetna om var mina töser har varit! Meja och Axa kan sitta med huvudena tätt ihop och kissa, men sen måste Meja undersöka Axas fläck och kissa över den.

Nästa vecka går väl Axa in i höglöp. Undrar hur det blir?! Suck! Det ska bli så skönt när de löpt klart!

11 mars

... så titta på en lekande pudel och wheaten!

Idag efter jobbet så åkte vi direkt till golfbanan med hundarna. Norra delen av banan är fortfarande stängd för golfare, så där lät vi hundarna leka och springa av sig sin energi. Stora gräsytor där vi hade bra överblick över omgivningarna gjorde att vi vågade ha dem lösa trots löp. Och löpet har inte påverkat humöret på dem än i alla fall - som de sprang och som de lekte!

Vid ett tillfälle sprang de fram till en damm där det simmade kanadagäss, men båda hundarna bestämde sig för att de fick simma där ifred. Och kanadagässen gjorde sig ingen brådska utan simmade lite lojt undan - vem är rädd för en pudel och en wheaten? Inte var de rädda för våra badkrukor i alla fall!

Och jag som kände mig lite trött och sliten när vi började promenaden fylldes snabbt av energi igen och kunde inte bli annat än på gott humör när jag tittade på mina lyckliga hundar!

Det var bara det jag ville ha sagt! Over and out!

10 mars

Det blev träning ikväll för Axa, trots löp. Maria och jag sammanstrålade på en någorlunda upplyst gräsplan och tränade. Det var Elvira som var med Maria idag, Ludvig hade nog fått det lite jobbigt när Axa luktar så gott!

Axa var på ett strålande träningshumör! Full fart och ville verkligen göra sitt bästa hela tiden. Det handlade nog om en hel del överskottsenergi - helgen har varit lite stillsam för både Meja och henne. Även om jag vill leva efter Karins devis: "jag har bara tid för roliga saker", så måste man ju tyvärr ägna lite uppmärksamhet åt hemmet ibland! Fönstertvätt och nya gardiner i vardagsrummet har varit projektet, förutom pälsvården då förstås.

Det var roligt att se duktiga Elvira i aktion. Hon hade verkligen kul och var väldigt följsam! Axa och hon hade nog gärna rejsat runt ett tag ihop, men det satte deras mattar stopp för.

Axa och jag kommenderades i ettan, och det gick bra alltihop! Liiite brast koncentrationen i linförigheten, men vi prövades verkligen i långa sträckor! Jättenyttigt, det blir ju lätt att man bara går korta sträckor när man tränar själv. För övrigt tränade vi på rutan, tvåans apportering och fjärrdirigering. Det var en sådan där kväll när det mesta stämde och jag var verkligen nöjd med träningen efteråt.

Vi avslutade med platsliggning och sedan en promenad i området innan det var dags att åka hem.

8 mars

   Mina löptjejer!

Idag kom Axas löp igång! Lite surt eftersom vi är anmälda till en lydnadstävling i Motala nästa helg, men samtidigt är det ju skönt att tjejerna synkat ihop sig så att vi får det överstökat för den här gången. Tävlingar finns det ju gott om så här års!

Annars har dagen gått i pälsvårdens tecken. Båda hundarna har badats och klippts. Axa blev av med en hel kasse med hår och resultatet blev en tajtare och mer lättskött klippning.

Axa klipptes utomhus! Äntligen går det att stå ute, man ser ju så mycket bättre att klippa en svart hund i dagsljus. När det blev Mejas tur att klippas så hade det hunnit bli lite kallt så då kröp vi inomhus.

6 mars

Dags för torsdagsträning, och det var en skön, ganska mild och stjärnklar kväll. Idag var det jag och Axa, Lisbeth med Zack, Anki med Täppas och Anna med Victor som tränade. Ja, hela plan var egentligen fullt med olika träningsekipage, så det var nästan trångt ett tag. Det är alltid en extra utmaning att få Axa koncentrerad på mig då, och jag hade vissa problem med att hon satte sig segt. Hon tyckte att hon kunde passa på att kolla in de andra hundarna när hon ändå satte sig!

Annars var det full fart på henne, och vi lekte en hel del i momenten. Hon följde med fint i linförigheten, hade fina lägganden och ställanden, men som sagt sättandet kunde vara betydligt snabbare. Diskuterade lite med Anna hur man kan komma åt det. Belöna sättandena lite extra ett tag förstås, men kanske kan jag också använda mig av samma lek som vi gör för att få snabba lägganden? Då brukar jag busa med Axa, och sedan mitt i leken kommendera "ligg". Axa har lärt sig att leksaken kommer farande när hon lagt sig, och det gör att hon snabbt slänger sig ner!

Rutan är ju fortfarande svårt att snappa riktigt ordentligt. Ibland springer hon klockrent in och ställer sig, och ibland stannar hon för tidigt. Hon är ganska avståndsbunden än så länge, och har kanske inte förstått konernas betydelse på riktigt. Men jag känner mig ganska förtröstansfull - hon tycker det är ett kanonkul moment och vi får jobba vidare!

I fjärrdirigeringen fungerade det bäst att slänga leksaken över huvudet på henne. Jag provade först att lägga leksaken bakom henne, men då låste hon mot den och blev segare i stället. Jag står fortfarande ganska nära henne när vi kör fjärrdirigeringen.

Ettans apporteringsträning går framåt. Hon tuggar mindre i alla fall. Sen är det ingen 10:a, men det eftersträvar jag inte. Att springa och hämta apporten tycker hon är kuligare, tyvärr anfaller hon den med tassarna ibland så att den studsar framåt!

Vi gjorde ett par inkallningar också - och då slängde jag hela tiden en leksak bakom mig. Det gäller att skapa en förväntan hos henne så att hon inte tappar fart i slutet.

Vi avslutade med fika i cafeterian, där vi fick riktigt ögongodis! En alldeles bedårande liten border collie-valp charmade alla inklusive en goldenhanne som mer än gärna ställde upp som lekfarbror! Det är livsfarligt att titta på valpar, man får sådant valpsug! Det var ju inte länge sedan Axa var en liten vante hon med!

4 mars

Lennart hämtade upp mig efter jobbet. Med sig hade han hundarna, ett klädombyte till mig och fika. Så vi drog iväg till Tinnerö och njöt av de sista timmarna i dagsljus innan solen gick ner. Underbart! Man känner sig så svältfödd på solljus så här års, och då är det skönt att kunna utnyttja den tid då det är fint väder.

Vi strövade över fält och i skog, hittade så småningom en solig glänta att sitta och fika i.

Meja började löpa idag! Några veckor tidigare än vad jag räknat med, men det är ju lika bra att få det överstökat. Det ska bli spännande att se om Axa följer efter och börjar snart hon också. Att Meja har varit på "löphumör" har jag ju märkt, inte minst när vi tränat - men kanske kan Axas okoncentration förklaras med att även hon har lite mycket hormoner i omlopp just nu? Vi får se.

Glada var de i alla fall - vovvarna - över att få springa och busa med varandra. På sommaren så går det får och kor på hela Tinnerö, så det är så här års som man kan ströva så fritt.

   "Håll fast"

Axa och jag tränade lite håll-fast-övningar med apporten i köket på kvällen.

3 mars

En måndagskväll med stjärnklar himmel och några minusgrader! Det passade ju bra eftersom det var dags för Axa och mig att träna ihop med Maria och Ludvig på klubben igen. Men planerna var vattensjuka efter senaste tidens regnande och blidväder. Det märktes på Axas fria följ, hon gled ut en bit från mig och ville kryssa lite bland vätan. Vi fick jobba lite med det, och tränade mycket vänster- och högerhalter. Det börjar lossna, Axa jobbade på riktigt bra i halterna. Det gäller att hon inte blir nonchalant utan håller koll på vad jag hittar på! Jag försöker att vara oförutsägbar och hitta på roliga grejer under gång, men jag känner att hon ibland tycker att hon kan hitta på lite annat när vi går fot!

Vi provocerade hundarna genom att gå väldigt nära varandra. Det var nyttigt för Axa som gärna hade tagit en svängom med Ludvig!

Som vanligt så tog vi en stund och kommenderade varandra. Jag tittade avundsjukt på Ludvigs fria följ - åh om Axa och jag någonsin kommer i närheten av det! Träna, träna, man ska ju ha målbilder!

Axa greppade apporten fint ikväll och höll den alldeles stilla i munnen. Härligt! Vi ska träna vidare på det hemma i köket och försöka få ett säkert grepp varje gång!

Vi avslutade med en promenad innan det var dags att packa in hundarna i bilarna och vända hemåt.

1 mars

… tänkte jag på morgonens långpromenad när jag träffade ett äldre par som höll på i sitt trädgårdsland. Mannen talade om att de höll på att ta upp potatis! Den var hård och fin, sa han. I mars! Vart är vi på väg?!

Vi var ute i nära tre timmar, vovvarna och jag, och strosade omkring. Luften var fuktig och jag fick nästan novemberkänsla. Gladde mig åt att Axa blivit så lätt att hejda när hon får viltdoft i nosen. Ett ”nej” räcker, så vänder hon om till mig för välförtjänt belöning. Kanske får vi bakslag i den träningen igen, men just idag gladde jag mig åt att hon var så lyhörd!

Väl hemma så fick hundarna duscha och sedan varsitt märgben. Avnjöts under större delen av eftermiddagen!

   Torsdagens träning på klubben

Blött, blött var det på planen när vi var och tränade på brukshundklubben i torsdags. Meja ville inte sitta alls, så luften gick ur mig lite med träningen av henne. Vi la lite krut på rutan, hindret och inkallningen i stället. Även det blev lite halvdåligt, hon är mer och mer i sin egen värld nu och löpet kommer nog om några veckor skulle jag tro. Vid ett tillfälle råkade jag att skicka in henne i rutan när Zack hade sin skål med godis där, och det smaskade hon ju glatt i sig!

Även Axa påverkades av det geggiga underlaget, och hon satte sig segt. Lite okoncentrerad var hon också, men kanske var det för att jag inte kände mig speciellt inspirerad för träning överhuvudtaget. Men skutt-i-skutt vad det är kul att springa till rutan, efter apporten och hindret är ingen match längre! Vi tränade lite på att hon ska hålla apporten stilla i munnen när hon sitter vid min sida. Det är så svårt! Axa rullade runt med den, och under tiden lät det som om hon fnissade lite! Ja, fnissade! Jag kan inte tolka det på annat sätt, när hon liksom väser och andas på ett speciellt sätt och tittar på mig med ögonen fulla av bus! När vi tränat några gånger och jag klickat när hon höll stilla så gick det riktigt bra.

Tillbaka