|
|
|
Söndag 26 nov
|
Lydnadsmomenten efter
regelrevideringen Idag var det "kurs"-dags igen. Men det var bara jag som åkte iväg, hundarna fick stanna hemma. Anledningen var att samträningen i Åtvidaberg hade anmält oss till Anders Svensson som tillsammans med medhjälpare hade en genomgång av hur lydnadsmomenten förändras efter årsskiftet. Jag var ju mest intresserad av 1:ans och 2:ans moment. När det gäller ettan så tycker jag nog att det blir lite enklare. Man slipper att först trava runt i linförigheten, för att sedan gå samma sträcka i fritt följ. Apporteringen kommer ju in, och det som kan bli lite knivigt där (om jag fattade rätt) är att man ska hålla apporten framför hunden och sedan när momentet börjar, kommendera hunden att ta den i munnen. Hopp över hinder såg ju enklare ut. I tvåan kommer rutan in, och det var bra för mig att se i praktiken hur det ska gå till. Tanken är väl att låta det gå en röd tråd genom klasserna och det tycker jag att man lyckats med. Alltför många har väl gjort samma nybörjarmisstag som jag och inte börjat träna in moment i högre klasser förrän man klarat klassen innan! Meja fick ett bad när jag kom hem. Husse hade tagit en "långis" i skogen med hundarna, och de var så leriga! Axa spolades bara om benen. Ja, och sedan blev det borstning och kamning av Meja när hon torkat någorlunda, samt det sedvanliga pysslet. Axa åkte upp på bordet också för
omtottning! Gårdagens tofsar satt på sniskan! Men hurdan håller jag på
att bli? En äkta pudelägare?!
|
||||
|
Lördag 25 nov
|
Axa och jag på klippkurs
Många goda skötselråd och klippråd fick vi. Och med bra hjälp från instruktören så vågade jag mig faktiskt på att klippa Axa! Det blev väl inte helt jämnt på alla ställen, men nu vet jag hur jag ska göra för att klara en vardagsklippning, och det är bara att träna, träna. Päls växer ju ut om man gör fel! En sax med långa skär ska jag investera i, för det var inte helt lätt att klippa jämnt med min lilla sax. Jag hade så kul att jag knappt märkte hur tiden gick, och rätt som det var så var dagen slut. Axa hade inte lika kul, men hon var så duktig och accepterade att stå still, ligga både på sidan och rakt fram på trimbordet. Att hon låg underlättade en hel del när man rakade nos och tassar. Väldigt fascinerande för mig var att när
hon behövde en paus så var det bara att släppa ner henne från trimbordet
så kunde hon busa runt med de andra hundarna! Inget revirtänkande, ingen
hund som spände sig mot någon! Det brukar inte riktigt se ut så
när det är wheatens det är fråga om!
|
||||
|
Fredag 24 nov
|
Fredagsbabbel Inget direkt fotoväder idag heller! Morgonen hade sina blå stråk, men då satt jag på jobbet. Eftermiddagen var mulen, och det var med nöd och näppe dagsljus. Axa fick vara med på bild i grådasket.
På den här bilden är hon, om inte ren, så åtminstone torr. Men strax efteråt träffade vi några av hundarna på vår gata, goldenvalpen Turbo (7 månader nu) och schnauzervalpen Ricky (5 månader). Gissa om valparna rejsade runt i lera och vattenpölar. Meja stod bredvid mig och tittade lite nedlåtande på de tre barnungarna. Tyvärr blev ingen av busbilderna möjliga att visa.
Mejas minspel visar tydligt att hon tycker att stenen borde vara hennes alldeles egna. Men Axa gör sig plats, lika självklar som vanligt!
Men här får hon ståta själv en stund i alla fall. Meja - Drottning över Lillängen!
Tur var det väl
att Axa fick rejsa vilt ett tag, för sen väntade inga roliga grejer. Bad
och föning! Men fin blev hon - som en fluffig gosebjörn! Anledningen
till fredagskvällens "nöje" var att vi i morgon ska gå på klippkurs, Axa
och jag. Får se om matte kan hålla sax, fingrar och borste i styr, så
att hon går att visa på bild efter det!
|
||||
|
Torsdag 23 nov
|
Om höstmörker, hundspråk
och träning Novembermörkret börjar ta på krafterna. Mörkt varje tur jag tar med hundarna, och lerigt, regnigt! Jag går rätt så mycket i vårt motionsspår, det är så skönt att komma ut i skogen, och där hjälper lamporna till att leda oss rätt. Inte möter vi några joggare heller - för det mesta. På vår tur igår så mötte vi Izor, Mejas gamla barndomskompis. Izor är en goldenhanne med mycket fart i benen, och som uppskattar uppvaktningen han får av Meja och Axa! Det som slog mig när jag såg uppspelta Axa som hämningslöst hoppade upp på honom, är att den damen inte har mycket artighetsriter för sig när hon träffar nya hundar. Om jag tänker på hur Meja var i samma ålder, så var hon mycket mera mån om att tala om att hon var liten och ofarlig innan hon började leka. Axa är en tuffare sort - men så har hon också bara träffat snälla hundar i sitt liv! Nåja, Izor var så snäll och lekte med Axa. Och det var först efter att vi promenerat en stund som han fick chans att nosa igenom det svarta yrvädret för att kolla vad det var för en hund han träffat! Meja börjar känna av att det är någon månad kvar till löp, och jag märker det tydligt också. Hon är tröttare, mer i sin egen värld och börjar bli väldigt vaktig. Hon kissar och nosar som den värsta hanhund när vi är ute, och inkallningarna går verkligen si och så just nu. Den enda som kan få henne att leka lite är Axa. Lilla gumman! Jag har bestämt mig för att ligga lite lågt med hennes träning tills hon mår bättre igen, och bara finslipa på det som hon "kan". Axa blir bara vildare och vildare! Och det är så kul att träna med henne! Hon älskar att kampa, hon älskar godis och hon älskar att ge matte en puss, så vi har flera belöningar att välja mellan! Regn och rusk bekommer henne inte, hon lägger sig gärna pladask i det blöta gräset. Hopp och studs blir det förstås, så jag brukar se ut som en lergubbe när jag kommer in efter våra korta pass! Ikväll var det Axas tur att följa med till brukshundsklubben för lite träning. Idag var det bara vi, Lisbeth och Zack samt Gunnel med Rocky som tränade. Både Axa och Zack var duktiga och klarade att koncentrera sig på matte, trots att bästisen tränade intill. Nåja, vid något tillfälle så sprang Axa fram med träapporten till Zack för att visa sitt fina fynd, men annars så gick det fint. Axa fick prova att hoppa över ett lågt hinder, och det var väl inget tyckte hon. Annars tränade vi vidare på sitt stanna kvar, ligg stanna kvar och följsamhet. Regnet öste ner hela tiden när vi tränade så efter ett tag så gav vi upp och gick inomhus och fikade. Gunnel tog med sig sin lilla welsh corgie valp Bonnie, 5 månader in. Så söt, så söt! Alldeles bedårande!
|
||||
|
Söndag 19 nov
|
Spår med 6månaders-Axa och
Meja
Vi åkte till Penemünde och lade ett långt spår till Meja och tre kortare spår åt Axa. Mejas spår gick över öppet fält och in i skog, ca 400 meter långt. Åt Axa lade jag först ett rakspår ca 100 meter långt med tre apporter. Det andra spåret blev ett u-spår - inte meningen från början, men plötsligt så stod jag framför en omkullfallen gran och fick göra en sväng. Jag tänkte att det nog var i svåraste laget för Axa. Klicka på bilden för spårbilder från dagen. Det tredje spåret lade jag i en svag sväng och lade slutapporten innan jag kom ut på en stig. Terrängen var vattensjuk, och jag fick till och med kliva över ett dike på ett ställe. Under liggotiden åkte vi hem och packade fika i en rygga och tog med oss hundarna tillbaka till spåren. Lennart tog det första spåret med Axa. Hon var verkligen jätteduktig, lilla tösen, och hittade alla apporterna utan några problem, och hon tuffade på med god fart. Meja och jag utgjorde en svår störning där vi stod och tittade på. Så var det då Mejas tur och jag tog det spåret med henne. Ett upptag på ca 20 meter var inga problem, och hon hittade snart spåret och tuffade iväg. Lite slarv gjorde att hon klev över två apporter som jag plockade upp efter henne. När vi kom fram till diket som utgjorde övergången till skog så blev hon förvirrad och snurrade en hel del. Husse hade lagt en harlöpa precis där, och det blev lite för svårt för henne. Lite vind hade nog också gjort sitt till. Men efter lite stöd från mig så tog hon sig upp i skogen och spårade vidare. Resten av apporterna hittade hon, vår duktiga spårtjej! Axa var vid det här laget upprörd över att Meja och jag gett oss iväg, så hennes andra spår gick inte alls. Lennart kom snart ut ur skogen med henne och hade varken sett till snitslar eller apporter! Då selade jag på Meja igen, och så fick hon ta det spåret istället. Det gick jättebra, även om jag märkte att hon ibland började spåra där Lennarts och Axas gått. Lite fika i skogen smakade bra innan det var dags för Axas sista spår. Det tog jag med henne. Det gick så bra, och det lilla diket hoppade hon utan tvekan över och spårade vidare! Alla tre apporterna hittade hon, och matte skrek "bingo" och massor av beröm förstås! En lyckad spårförmiddag alltså!
Och så måste man ju säga
Lite dagsfärska (fast inte speciellt professionellt uppmätta) fakta: Mankhöjd: 53 cm, Vikt: 18,5 kg.
|
||||
|
Lördag 18 nov
|
Wheatenrace och Axa-spår Wheatenrace På morgonen åkte Meja och jag för att hälsa på Ann-Sofie och wheatenterriern Lisa. Det var ett bra tag sen vi träffades, och hundarna var lyckliga att ses igen. Efter en första sträng tillsägelse från Meja så for de omkring och lekte precis som vanligt. Ann-Sofie och jag tog fika med oss på promenaden. I två och en halv timme var vi ute och gick innan det var dags för oss att dra oss hemåt. Vi var bortbjudna till superhusse på eftermiddagen, och Meja var i stort behov av en dusch efter all race i naturen. Fler bilder från promenaden kan ses om man klickar på bilden ovan. Axa-spår Under tiden som Meja och jag var och förlustade oss hos Ann-Sofie och Lisa så passade Lennart på att lägga spår åt Axa. Tre rakspår lade han, det längsta hade tre apporter. Och Axa var otroligt duktig och klarade spåren galant. Det enda stället där hon snurrade lite var där det låg en älgbajs en meter ifrån, som var så färsk så det rök om den. Den hade alltså kommit dit efter att Lennart lade spåren! Så det var en imponerad husse vi mötte när vi kom hem! Det är ju jag och Axa som spårat tidigare, och jag ville gärna att Lennart skulle se hur hon fungerade. Liten veckorapport Helgens lydnadsläger och novembermörkret har gjort att jag känt mig lite seg i veckan. Hundarna har varit pigga dock, och jag har tagit varsina promenader med dem varje kväll, förutom i torsdags när jag och Meja åkte till brukshundsklubben och tränade tillsammans med Lisbeth & Zack, Ann-Christin med Täppas & Jambo och Gunnel & Rocky. Planerna på brukshundsklubben var väldigt vattensjuka så Meja tyckte att man hellre skulle kryssa mellan vattenpölarna än gå fot med matte! Vi tränade rutan från olika avstånd och sidor. Några gånger tog jag bort plattan och Meja sprang glatt in i rutan i alla fall, och då sa jag "stanna" och sen massor av beröm. Fjärrdirigering, inkallande med ställande och hopp-sitt-hopp tränade vi också. Det gick bra förutom inkallningen, där det plötsligt verkade som om Meja inte alls förstod vad jag ville att hon skulle göra. Vi får backa lite i träningen där! Apporten tog jag inte fram. Den hör inte hemma på träningsplanen just nu! Lilla Axa-Flaxa och jag tränar vidare på positioner, genom att köra "klockan", och att det ska vara helkul att gå vid mattes vänstersida för då kan det komma en leksak eller godisbit farande. Sitt-stanna-kvar och ligg-stanna-kvar kör vi också vidare med. Hon är så otroligt söt när hon sitter kvar och jag riktigt ser hur hjärnan arbetar för att hindra reflexen att springa fram till mig! Jag backar bara några meter och går sedan tillbaka efter några sekunder. Inkallningar är hon också duktig på - jag hjälper till mycket med handen dock, för att få henne exakt där jag vill ha henne!
|
||||
|
Måndag 13 nov
|
En promenad i pudersnö
Vi gick till golfbanan. Lite pudersnö låg på marken och solen gjorde sitt bästa att titta fram genom molndimmorna. Jag gick och funderade och bearbetade helgens kurs. Det finns så mycket nu som jag vill lära mig och mina hundar att jag egentligen inte alls har tid att sköta ett jobb också! Klicka på bilden för fler bilder från promenaden!
|
||||
|
- Söndag 10-12 nov
|
Meja och jag
på lydnadsläger i Karlstad
Tidigt på fredagsmorgonen så startade Meja och jag vår resa till Karlstad och lydnadslägret. Bilen var packad som om jag flyttade hemifrån, och tusen kartor och vägbeskrivningar låg bredvid mig i passagerarsätet. Förutom att jag körde fel i Laxå och tog vägen över Örebro istället för att åka över Karlskoga så kom vi fram till stugan på Möruddens camping utan missöden. Och så träffades vi då äntligen - Karin & Meja och Annika & Meja! Vi släppte genast ihop de två Mejorna och tog en promenad längs stranden. Tjejerna kom bra överens och busade hej vilt! Karin var precis så supertrevlig och kul som jag föreställt mig, och förstått på all mailkonversation.
På kvällen avnjöt vi härliga västkusträkor, havskräftor och vitt vin i stugan tillsammans med Anette och hennes wheaten Whiskey och border collien Cider. Vansinnigt kul hade vi och den träningsvärk i skrattmusklerna som började då, höll i sig hela helgen! Och Karin hade köpt fina presenter åt
oss! Både Whiskey, Cider, Meja och Axa fick fina reflexvästar med texten
"Dog" på, så att ingen ska ta miste i skogen!
Lördag När jag vaknade några timmar innan det var dags att stiga upp så hörde jag hur vinden ven i knutarna och regnet slog mot taket. Mysigt i och för sig att ligga och lyssna på inne i stugvärmen med Meja snusandes på mina fötter, men inte riktigt optimalt när man ska vara utomhus och träna i två dagar! Men - när jag vaknade klockan åtta så hade regnet dragit förbi, och sedan kom det inget mera regn på hela helgen! Klockan tio startade vi lägret med kaffe, mackor och planering av dagarna. Vi fick alla presentera oss och våra hundar och berätta vad vi hade för önskemål med lägret, vilka träningstips vi ville ha och vilka eventuella problem vi hade. Anette antecknade för glatta livet - det blev långa listor på önskemål! Och sedan körde vi igång, varje person fick sin egen träningstid och under tiden fick alla andra stå bredvid och titta på. Anette var helt otrolig, varje person fick 100%-ig uppmärksamhet och man lärde sig otroligt mycket av att stå och titta på och lyssna. Det var torrgående, fritt följ, rutan, apportering, budföring, framförgående, fjärrdirigering, stegen, hopp över hinder, skall, med mera med mera! Barbro visade ett otroligt stiligt kryp med sin Selma. Jag fick med mig en massa bra träningstips vad gäller apportering! Anette tyckte att Mejas glädje att kampa och att apportera kampsnöret bådade gott och en mer okonventionell apporteringsträning blev receptet! Det har gått för mycket prestige i min apporteringsträning, och jag måste komma bort ifrån det och göra apporten lika superkul som kampsnöret! Ja, apporteringen var bara ett exempel på alla kloka tips jag fick! För att använda Barbros utryck: Shit pommes frites! Jag har fått tillbaka glädjen att träna och har tusen nya idéer och tips som jag vill förverkliga! Klicka på bilden nedan så kommer du till fler (visserligen suddiga) bilder!
På kvällen så samlades alla lägerdeltagare i en lokal på campingen och åt tacos ihop, snackade hund och satt och yrade till fram på nattkröken! Söndag Klockan nio körde vi igång. Vi fortsatte i samma anda som dagen innan och fortsatte till sent på eftermiddagen. Efter att vi slutat så tog Meja och jag en skogspromenad tillsammans med Anette och Whiskey innan vi startade bilresan hemåt. Då var det redan mörkt, och det är inte klokt vad allt ser annorlunda ut då! Jag körde fel i Örebro förstås och befann mig plötsligt på väg till Stockholm, så det blev till att vända, men sedan gick det bättre och så småningom landade vi hemma i Sturefors. Gissa om det var en glad Axa som mötte oss! Hon hade nog saknat "syrran"! Ett stort tack till superduktiga Anette Daleke som ordnade detta lydnadsläger och engagerade sig så i varje ekipage i två dagar! Hon har delat med sig av sin kunskap och jag törs skriva under på att alla åkte hem mycket nöjda och med massor av nyttiga tips.
|
||||
|
Tisdag 7 nov
|
Om pälsvård, lydnadsläger
och träning I söndags blev det bad och klippning för Meja. Nästa helg kommer vi att träffa en hel bunt wheatens på lydnadslägret i Karlstad, och då kan hon ju få se lite skaplig ut! Nu är vädret blött och lerigt, så det blir väl si och så med prydligheten - men bättre än innan i alla fall. Lydnadslägret ja, det ska verkligen bli kul! Jag och Meja åker dit redan på fredag för att träffa Karin och Meja, som vi ska bo ihop med. Själva lägret börjar på lördagen. Det kommer en hel del duktiga wheatenekipage (en del tävlar i elit), och det kommer att bli rena vitamininjektionen med inspiration för Meja och mig, när vi får se dem! I går kväll var det Axas tur att få krypa ner i badkaret. Oj vad päls hon har! Det har växt en hel del sedan hon klipptes i september, så det är egentligen dags att göra något åt det. Efter badet så fönade jag henne. Lennart fick hjälpa mig att hålla i henne lite, hon har blivit så hög nu att bästa tekniken är att hon ligger på sidan på trimbordet. Hon fann sig ganska väl i det, när hon väl insåg att matte och husse inte kommer att ge sig. Och efteråt var hon så fin - fluffig som en bumbibjörn! Kvällspromenaderna sker ofta i elljusspåret nu när det blir mörkt så tidigt. Jag passar på att träna inkallningar, sitt stanna kvar och ligg stanna kvar med Axa när vi går där. Hon är verkligen duktig och kommer som ett skott när jag kallar in henne, och ingången på min vänstra sida kräver mindre och mindre visning med handen. En jättekul lek, tycker hon! "Sitt, stanna kvar" är jättesvårt! Det rycker i henne, och hon vill så gärna springa fram till mig. Men jag tar bara några steg, berömmer och går tillbaka och ger henne en liten godisbit. Gång på gång, och det går bättre och bättre. "Ligg, stanna kvar" är lite lättare, men jag tar inte många steg ifrån henne innan jag stannar en liten stund och sedan går tillbaka till utgångsposition. Jag brukar stanna till under några
gatlyktor, när vi är på väg hem, och binda upp en hund i taget och träna
lite. I början när jag band upp Axa så blev hon förtvivlad och skällde
och gnällde, så det blev väl lite si och så med Mejas och min träning.
Men nu börjar hon lära sig att vi kommer tillbaka. Och vi går ju inte
långt utan tränar precis intill. Meja och jag tränar på tvåans moment,
utom apporteringen! Jag känner att det är lite laddat både för henne och
mig just nu, så jag har helt enkelt inte velat ta fram den på ett tag.
Känner att humöret sjunker bara jag tänker på apporten, och då är det
inte riktigt läge! Med Axa lattjar jag mest när Meja sitter
uppbunden. Kliver iväg viftandes med en leksak, svänger och går, och
berömmer Axa när hon sluter upp vid min vänstra sida och går fot. Lite
hopp och studs blir det på tösen förstås, och hon går lika mycket på två
som fyra ben
|
||||
|
Lördag 4 nov
|
Spår i snöglopp Det var lite snö på marken idag, och lite regn föll från himlen när vi åkte till spårkursen. I skogen var det dock ganska tomt på snö, och jag lade två spår åt Axa. Två u-spår, det ena ganska kort med två apporter, och det andra betydligt längre, med fyra apporter. Magnus med grand danoisen Alexa, lade ett spår åt Meja i varierande terräng med många tvära vinklar efter varandra. I första spåret så snurrade Axa bra mycket, hon har en helt annan spårstil än Meja som mer går i spårkärnan och tuffar fram. Hon hittar dock alla apporter, så jag tror att hon har den stilen när hon ringar in spåret. Andra spåret gick på liknande sätt, och jag fick plötsligt "error" i huvudet när hon svängde. "Här kan det inte vara", tänkte jag, men jag hade förstås helt fel - Axa visste bättre än jag och hittade apporterna! Jag pratade med Ingegerd och Mia om Axas spårstil efteråt, och de var inne på att det ofta ser ut så när hundarna börjar spåra. De ringar mycket för att bestämma var spåret är, och så småningom kommer erfarenheten och säkerheten att gå mera rätt i spåret. Meja tog spåret med stor säkerhet, och Magnus som gick bakom Lennart och Meja var mycket road och imponerad då Meja gick exakt i det zickzackspår som han lagt. Efter att deltagarna åkt hem så gick Ingegerd, Mia och Lennart spår som de lagt. Parallellt och samtidigt, och de bytte hund med varandra! Lennart var förare åt shäfertiken Chinook, Mia var förare åt labradortiken Dea och Ingegerd var förare åt Meja. Jo, jo, man har inte roligare än vad man gör sig, och detta blev en extra utmaning för hundarna. Men alla tre var så taggade att få spåra att det gick bra. Några gånger kikade respektive hund upp och konstaterade att därborta är ju min husse/matte och berömmer en annan hund för hittad apport - men återgick snabbt till spårandet! Axa och jag gick igenom skogen för att ansluta vid slutet av spåret - och gissa om Axa var frustrerad över att husse och Meja försvunnit iväg!
|
||||
|
Fredag 3 nov
|
Sol, ledig och ekorren
Malte
Efter att ha kört barnen till farmor och farfar, dit de var bjudna på lunch tillsammans med kusinerna, så fortsatte jag till Hundparadiset för att köpa hundfoder. Meja och Axa fick följa med. Jag hade en liten baktanke att jag skulle väga dem där, eftersom de har en så bra hundvåg. Meja: 16,7 kilo, 3 hekto mer än sist. Hm, inte mer, hon som haft en sådan matlust ett tag. Hon skulle behöva mera hull inför löpperioden, då hon matvägrar i stort sett hela tiden. Axa: 18 kilo! Den lilla tösen bara växer och växer!
Malte finns där Axa finns, så länge vi är inomhus! Axa vill i och för sig hemskt gärna visa Malte trädgården också - men där sätter jag stopp med tanke på det väder som råder nu! Vid något
tillfälle har Meja tuggat lite väl intensivt på Maltes svans, så den är
lite tunnare än ekorrsvansar normalt brukar vara!
|
||||
|
Onsdag 1 nov
|
Fröken Axas
känsla för snö Wow, vilken upplevelse för lilla Axa när hon upptäckte att världen var vit idag! Något fluffigt kallt som man kunde rejsa runt i och stoppa ner nosen i och frusta så att allt yrde! Att det sen blåste också, gjorde bara äventyret ännu större! Om hon skuttar och far, vänder på en femöring och gör rusningar mot Meja så att hon slår kullerbytta i vanliga fall, så var det ännu mera pudelrace idag!
Även Meja uppskattade snön, och lekte gärna med Axa. Med en viss värdighet dock, snön gömmer ju goda lukter som måste undersökas! Om man riktigt borrar ner nosen under snön och får hela skägget fullt av små snöbollar så kan man nosa upp sensationella saker!
Snöbollar i päls, ja! Fick en liten försmak idag om hur det kommer att bli med två pälshundar i vinter! Både Meja och Axa fick benen fulla med snö på nolltid! Golvvärmen i grovingången kommer väl till pass! Samträning... ... i Åtvidaberg på kvällen och jag, Meja, Lisbeth och Astor åkte dit. Kallt, blåsigt, 3 minusgrader! Som tur var så fick vi på vinterdäcken i går kväll, för det var halt på sina ställen. Vi tränade platsliggning, inkallning, hopp och fotgående. Meja var svårmotiverad idag, för blåsten i den mörka skogen intill träningsplanen fick henne att bli lite "spooky", och hon tassade helst bakom mig med svansen mellan benen. Jag tränade på i alla fall, och lekte med henne en hel del, så till slut glömde hon det läskiga och engagerade sig. På hemvägen såg vi en flock vildsvin som gick över vägen framför oss. Så nu har jag också sett dem, några av dessa vildsvin som ska vara så vanliga i trakten kring Sturefors! Jag har blivit utmanad! Hm, "Karin med Meja" och "Anneli och Ramses" har utmanad mig! Få se nu... Fyra jobb jag har haft:
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Fyra städer jag bott i:
Fyra tv-serier jag brukar titta på:
Fyra platser/länder jag vill besöka:
Fyra webbsajter jag besöker dagligen:
Fyra favoriträtter:
Fyra ställen där jag känner mig bekväm:
Fyra personer jag utmanar: Pjuh! Det var det!
|
||||
|
|
|||||
Pudelklubben
hade ordnat klippkurs idag, och naturligtvis så var Axa och jag tvungna
att vara med! 
Det var ett gäng toy- och dvärgpudlar, och så Axa. Den yngsta hunden var
13 veckor, en liten toypudelvalp som bara var en tvärhand hög!
GRATTIS
På
eftermiddagen tog vi en utflykt med bilen och avslutade med att åka och
handla mat till de elva kursdeltagarna. En hel del felkörningar blev
det, och Karin lärde mig konsten att göra u-svängar! En vansinnigt rolig
beskrivning av helgen kan läsas på hennes hemsida:
Men (peppar, peppar) vi ska väl kämpa oss igenom den svårigheten också,
hon och jag
Axa fullkomligt
älskade lilla ekorren Malte som hon fick på Hundparadiset! En ny kompis
med olika pip beroende på var man biter!
