27 nov

Vi är inne i en period av varannandagsväder. Igår nästan snöstorm, idag sol och några minusgrader! Det var dags för tillfälle 2 av lydnadscupen i Åtvidaberg, och idag åkte bara Axa och jag dit. Jag insåg omöjligheten att få Meja att ligga eller göra fjärrdirigering i det här vädret, och det jag allra minst vill bjuda henne på är insikten att man kan göra lite som man vill på tävling, för då säger matte inget! Det är lite skillnad med Axa, för hon behöver så väl vara med om några träningstävlingar så att hon vänjer sig vid situationen, speciellt som vi så ofta tränar ensamma.  Min tanke var att framförallt ha kul och inte kika så mycket på poängen!

När det äntligen var dags för oss att gå in på plan så hade det hunnit bli 8 minusgrader. Det blåste lite också, så det kändes bra mycket kallare. Jag blev nöjd med Axa, trots två nollade moment. Vi lattjade och hade kul mellan momenten och jag berömde henne mycket under momenten. Det var lite läskigt med de långa skuggorna som blev av strålkastarna, tror jag. Det märktes bl.a. vid linförigheten, då hon ville dra sig bakom mig när vi gick mot mörka skogen. Vid "hopp över hinder" så blev hon en stenstod, så jag gick fram till hindret och hjälpte henne över. Hindret nollade vi alltså, och vi nollade också liggande under gång. Men jag är ändå nöjd med henne, nu är det bara viktigt att hon får en positiv inställning till själva tävlingssituationen! Och som tävlingsledaren sa: "Hur ofta är det sådana här extrema förhållanden på tävling, med både skuggor, mörker och snö!" 

Här kommer resultatet: 

Det blev en lång kväll, och klockan var över elva innan vi var hemma! Då smakade det väldigt gott med en kopp varmt te, kan jag säga! Man är väl lite tokig som hundägare som frivilligt står ute i denna kyla en hel kväll och njuter av att se alla hundarna på plan - från elithundarna till debutanterna!  

25 nov

Idag var det lika novembergrått igen med fyra plusgrader istället för minusgrader. Vi åkte ut i skogen och lade varsitt spår åt hundarna, vardera 500 meter.

Axa fick börja spåra och Lennart höll i linan. Meja och jag följde efter på avstånd och tittade. Jag hade gjort två vinklar i spåret, med fyra leksaker och en godisburk som slutapport. Första halvan av spåret gick inte alls bra, hon gick högt med näsan och hade mest intresse av viltdofterna som fanns i skogen! Jag hade passerat en saltsten när jag la spåret, så man kan tänka sig att där ofta passerade både älg och annat. Det är ju jakttider också, så viltet rör väl mer på sig än i vanliga fall. På något sätt så hittade hon alla apporterna utom en, men det var en väldig okoncentration. Inte ens leksakerna var roliga att hitta, hon doppade bara ner nosen på dem, och sen ställde hon sig och vädrade i skogen. Jag vet inte hur man ska få henne att tycka att personspåret är viktigare! Tipsa mig gärna! Hon ger intryck av att vara lite nonchalant i spåret, hon går ju rätt, men vill gång på gång dra iväg till intressantare saker. Jag känner mig ganska villrådig!

Jag spårade med Meja. Det var en fröjd att gå efter henne och se henne tuffa fram med stor noggrannhet! En spetsvinkel tog hon klockrent, övriga vinklar var inga problem. Vid ett ställe hade Lennart snirklat bra mycket mellan träden, och Meja gick exakt så, med nosen djupt i backen. Som en extra svårighet så hade Lennart lagt en apport på en högre sten, men Meja tog det också, utan någon som helst tvekan! Hon är verkligen duktig på att spåra nu, och man ser på henne att hon har stor tilltro till sin egen förmåga och tycker att hon är en stjärna!

24 nov

  Plötsligt blev det vinter igen!

När vi vaknade på lördagsmorgonen så lyste hela naturen vit i solljuset. Minus fyra grader och alldeles vindstilla - perfekt för en promenad på golfbanan! Klicka på bilden för att se lite bilder från våra timmar i snön.

20 nov

   "Klok som en pudel"!

Nu kryper det verkligen i skinnet på båda hundarna! Visst är det gosigt att ligga nära matte i sängen och sova, men det får finnas gränser tycks hundarna tycka!

Idag känner jag mig mycket piggare – det mesta av svullnaden har gått ner och värken har gett med sig. Och så fort man blir piggare så börjar det ju krypa i en själv också! Man behöver inte vara dålig många dagar förrän man inser hur tacksam man ska vara över att vara frisk.

Jag tog fram klickern och tränade lite inomhus med hundarna. Axa fick börja, under tiden satt en olycklig Meja inne i sovrummet och krafsade på dörren.

Axa har jag ju klickat in ordentligt på sista tiden, och använt klickern en del i lydnadsträningen, så hon blev rejält uppspelt när den kom fram. Jag tog fram det gamla plastlocket som target och klickade när Axa satte tassen på locket. Det tog två-tre klick innan hon fattade vad det hela gick ut på! Klok som en pudel!

Jag gjorde övningen svårare och svårare genom att lägga plastlocket längre och längre bort – men det var no problemas!

Mejas tur. Jag började klicka in ”backa” på henne. Tanken är att hon i stegförflyttningarna så småningom ska lära sig att resa sig innan hon backar. Just nu tar hon några lustiga små sitthopp bakåt. Meja tycker också att det är jättekul med klickerträning, speciellt hemma i köket där skålen med godis står riktigt nära! "The win-win concept" blir då väldigt tydligt för henne!

Vi repeterade detta några gånger under dagen för att det skulle sätta sig. Mycket användbara övningar!

19 nov

   Lite krassligt är det här!

I torsdags så var jag på ett tandläkarbesök och något gick snett! Bakterier fick fritt spelrum i min kropp, och nu går jag omkring med ena kinden tre gånger så stor som den andra! Ögat kan jag knappt titta med och näsan och munnen har flyttat på sig en bra bit för att ge plats åt svullnaden. Med andra ord så ser jag mest ut som ett monster! Söndagen var jag hos jourhavande tandläkare och fick dubbel dos antibiotika för att häva inflammationen, så nu börjar åtminstone febern gå ner. Det kommer nog att ta några dagar innan svullnaden går ner dock. Skit också, har varken tid eller lust att vara sjuk!

Hundarna agerar sängvärmare och tycker att det är mysigt att ha matte hemma. Men Axa börjar att krypa på väggarna! Hon tycker att tillvaron är lite väl stillsam just nu.

Några träningspass hann vi med i slutet av förra veckan innan smärtan och svullnaden gjorde att jag ställde in alla aktiviteter. Meja har fått träna rutan på ett nytt sätt, får se om det kan ge resultat så småningom. Och Axa har drillats i fria följet, samt fått prova på rutan lite hon också. Något som hittills har resulterat i en sönderbiten kon, efter att hon tagit med den på ett pudelfnatt över hela planen! Hm!

13 nov

   Lydnadscup i Åtvidaberg  

   Måndag kväll…

… så fick Meja och Axa träna i snö. Jag provade några liggande under gång med båda vovvarna, och avslutade träningen med en platsliggning. Det var inte trevligt att ligga i den blöta snön, varken för Meja eller Axa, så det var seeeegt ner, efter kraftiga dubbelkommandon på båda. Hm! Jag skulle väl i och för sig inte heller vilja ligga med bar mage i den blöta snön, men jag tycker nog att de på ren lydnad ska klara av att lägga sig.

Meja fick köra rutan också, och när hon väl snappar var den är så går det ju kanon, men först så springer hon ut och ställer sig lite hursomhaver – vänder sig om och kollar med mig om det är rätt. Suck! Att det ska vara så svårt att se fyra koner!

Inkallande med ställande gjorde hon jättebra redan på första försöket den här gången, så då blev det bara en inkallning. Fjärrdirigering provade vi inte ens, med tanke på underlaget.

Axa gjorde en inkallning i full fart och hade snygga ställanden i fotgåendet. I linförigheten har vi fortfarande problem med vänster halt och höger halt, men vänster och höger marsch är jättesnyggt.

Efter träningen så blev det en tur i motionsspåret. Riktigt vackert med snön och lamporna. Det föll ett lätt snöblandat regn hela tiden, så vi var rejält blöta när vi kom hem.

Tanken var ju att måndagskvällens träning skulle vara en liten generalrepetition inför kvällens övningar!

    Lydnadscupen

Tveksam var jag ju att åka till Åtvidaberg och vara med på lydnadscupen med tanke på vädret. Det snöade och blåste hela kvällen och i Åtvid låg snön decimeterhög på plan. Men jag har ju tänkt på den här träningstävlingen så länge - och framförallt - jag själv behöver det så väl! Att få göra momenten under tävlingslika förhållanden med poängbedömning och publik gör mig garanterat nervös! Och den där retliga nervositeten behöver jag få bukt med! Dessutom var det ju bra att se hur Axa reagerar när matte beter sig annorlunda.

Det var alltså inte i första hand för att få bra poäng som jag deltog. Men det är klart att det vaknar en liten tävlingsdjävul i mig så fort jag kommer ut på plan! Hur gick det då?

Inget att skryta med, alltså! Men, men nu har vi lite att jobba på! Snön gjorde sitt till för resultaten, men det är bara att träna på! Snö är det ju som bekant delar av året i detta avlånga land, så det måste hundarna vänja sig vid! Och det som var himla bra, var att jag inte blev så där jättenervös! I Åtvid är alltid stämningen gemytlig!

10 nov

   En riktigt lat lördag

En riktigt lat lördag har vi haft idag, och det är inte fy skam ibland! Det känns som om det varit mycket ett tag, både på jobbet och hemma. Men om det varit mycket för mig, så är det inget mot vad det varit för Lennart som haft något inbokat varje helg hela hösten!

Vi åkte upp till Hjortkälla och gick en promenad med hundarna. Den nyfallna snön var kul, tyckte Meja och Axa. Mindre kul var det att det var färska spår av vildsvin som bökat upp stora områden i den vackra kohagen. Hundarna blev lite låga när det luktade på det, gris var inget de kände sig lockade att undersöka närmare! Skönt för oss!

Igår fick jag bilderna som Hanna tog på Åsvik förra helgen! Å, det var rena julafton att sitta och titta igenom bilderna! Tack snälla Hanna! Några bilder hade Hanna och Fredrik skrivit ut på fotopapper, så nu får det bli en tur till IKEA och köpa ramar, för dessa ska absolut upp på väggen!

Jag har valt ut några bilder på Meja och Axa och lagt i fotoalbumet. Jag kan rekommendera Hannas hemsida, Pudeltok.se, där det ligger ännu flera bilder från helgen! Underbart vackra allesammans!

Lördagseftermiddagen ägnades åt att bada och föna Axa. Välbehövligt tyckte jag, Axa var av en annan uppfattning. Och Meja var glad att det inte gällde henne den här gången!

8 nov

   I måndags...

... hade jag semester och både Meja, Axa och jag låg och drog oss länge i sängen på morgonen! Det var väldigt trötta och nöjda hundar som låg och drog timmerstockar bredvid mig efter vår underbara pudelhelg! Inga tecken på något uppdämt aktivitetsbehov där inte! Så småningom fick jag ju ta tag i alla ouppackade väskor från helgen och lunch till mig och Matilda, som hade studiedag.

Marie ringde och frågade om vi ville hänga med ut på en långpromenad. Och det tackar man ju inte nej till! Vi tog en promenad på golfbanan och hade med oss fika. I tre timmar var vi ute och gick under tiden som Meja, Axa och Leida busade och strosade runt.

   På tisdagen...

... upptäckte jag en liten filmsnutt som Lennart tog på Meja och mig i helgen när vi gjorde fritt följ. Det var en nyttig läxa för mig, jag såg ut som om jag hade en mobiltelefon fastklämd i vänsteraxeln när jag gick! Och så oschyssta svängar och halter jag gjorde! Jag vet att jag var spänd och medveten om att de andra tittade och då ser det nog ut sådär. Hm, jag bjuder på den - här kommer filmen! Meja var ju duktig i alla fall och fick jobba hårt för att hänga med mig! Hur är det Karin brukar säga: "En förare till den hunden...!"

Det fick bli lite träning i fritt följ på kvällspromenaden! Jag tände lamporna vid rinken och gick ett varv i motionsspåret under tiden som de fick upp full ljusstyrka. När vi kom tillbaka till rinken fick Meja börja, och jag ansträngde mig verkligen att gå i lugn takt, titta rakt fram och sakta ner innan svängar och halter. Jag måste kliva på i ganska god takt med henne dock, annars uppfattar hon det som att jag tvekar, och börjar att sacka efter mig. Och DET problemet vill vi inte ha tillbaka!

Ett supersnyggt inkallande med ställande fick vi till, men först efter ett totalt misslyckande då hon helt enkelt sprang in och satte sig vid min vänstersida!

Axa fick träna fotgående. Bitvis jättebra, bitvis brist i koncentrationen! Det är så det ser ut just nu. Hon vill gärna men det är ju så mycket annat som måste kollas in! Vi tränade ställandet några gånger också, och en inkallning när jag vräkte iväg leksaken bakom ryggen på mig när hon startade i full fart!

   Torsdag: Klicketiklick!

Inspirerad av Hanna och Fredriks passion för klickers så har jag återupptagit klickandet igen. Ja, Meja vet vad det handlar om och blir väldigt alert och ivrig när klickern kommer fram - men med Axa har jag aldrig kommit igång riktigt. Men nu har jag i alla fall klickat in henne och började använda den på allvar ikväll när jag var på brukshundsklubben och tränade med hundarna.

Lisbeth och jag kommenderade varandra i momenten, och jag bad henne att klicka i moment där jag själv har svårt att se att det sker rätt. Ställandet gjorde Axa snabbt, i läggandet var det lite segt - men efter några repetitioner med kraftigt dk så sa det pang i backen! Klick och godis! Får se om inte Axa ska få till samma swung i läggandet som Meja brukar göra! Hon tuggade inget på apporten när vi gjorde ettans apporteringsmoment, så jag var väldigt nöjd med henne. Lite tugg på tillbakavägen blev det när hon fick springa ut och hämta apporten. Inkallning gjorde vi också, och det var full fart!

Meja gjorde ett jättesnyggt inkallande med ställande - vid andra försöket. I fria följet plogade hon en del, lite övertaggad efter att ha suttit och väntat på sin tur. Apporteringen: full fart ut och full fart in med apporten, men så släppte hon den framför mina fötter. Jag försökte igen och vände demonstrativt bort ansiktet när hon var på väg tillbaka till mig - och då minsann så gjorde hon vissa försök att "hoppa" in vid min vänstersida innan hon släppte apporten! Jag måste tänka på att inte ha ögonkontakt med henne på tillbakavägen!

Vi avslutade med fika. Båda hundarna låg och sov hårt vid mina fötter i cafeterian. Det är jobbigt att ligga på topp!

2-4 nov

Hur tur kan man ha med vädret i november på en skala? Jag tror att vi just klämt rekordet vad det anbelangar! Tidigt i veckan så lovade de regn, regn hela helgen! Men vi har haft fantastiskt väder - sol, lite moln, blåsigt - och regnet som kom, det kom på natten! Och så himla kul vi haft! Det har verkligen gett mersmak för mer träffar framöver!

På torsdagskvällen så anlände Maria, jag, Hanna och Fredrik till Åsvik. Vi började med att ta en promenad i mörkret med hundarna. Det var aprikose hannen Eros, silverfärgade Frost, silverfärgade Elvira och svarta Ludvig samt Axa. Alldeles stjärnklart var det ute, så vi tog oss fram någorlunda. Sen blev det lite käk och social samvaro - det var ju ett tag sen vi sågs, och det fanns mycket att prata om!

På fredagsförmiddagen kom Lennart och Meja. Vi tränade lydnad på en liten någorlunda klippt gräsplan nere vid havet. Vi turades om att visa upp lite olika moment, ge varandra tips och kritik. Väldigt nyttigt och fantastiskt roligt.

På eftermiddagen åkte vi till Åsvikelandet och lade personspår åt varandra. Det blev spår i mossa, över berghällar och i snårig skog, och alla hundarna klarade det väldigt bra! Axa som haft det lite struligt med spårandet på senare tid fick ett kortare spår med lattjolajbansprylar i. Det gick så himla bra att jag ångrade att jag inte bett om ett kilometerlångt spår!

På lördagen så började vi med att åka ut i skogen och lägga viltspår till hundarna. Meja och Axa som aldrig gått något viltspår förut fick spår som var ca 75-100 meter långa. De andra hundarna fick fullängdspår, 600 meter. Jag såg ut som om jag hade varit ute och slaktat något i skogen när jag lagt spår åt Axa och en hund till - det kräver en viss teknik att gå med flaskan och skvätta i skogen! Händer och byxor var fulla av blod efteråt! Ja, ja, vad har man tvättmaskiner till!

Under liggetiden så åkte vi tillbaka och åt lunch samt provade på jaktapportering. Shit pommes frites, vad jag var imponerad av Eros och Frost! Vilken lydnad Hanna och Fredrik har på dem, och vilken avståndsdirigering de gjorde med Grabbarna Grus! Efter lite förevisning fick vi också prova på, det handlade idag om att hundarna efter synretning skulle springa ut och leta rätt på dummies som Fredrik slängde ut under kvittrande fågelläten. Det fixade våra hundar, och Meja hade skitkul! Att springa ut och hämta dummies och lämna av till husse gjorde hon med stor iver! Tänk om vi kunde få det lika kul med träapporten! Det var jättekul att få nosa lite på det här med jaktapportering! Jag blev väldigt sugen på att börja träna det med Axa!

Och viltspår! Mamma Mia vad kul! Vi följde med varandra och tittade så gott det gick, men eftersom det mörknar tidigt i november så fick vi dela upp oss lite. När det blev Mejas tur att prova, och Lennart lät henne lukta på handen efter att han krafsat i uppskrapet så såg jag hur äckligt hon tyckte det var. Hon lyfte ena tassen och nosade mycket misstänksamt. Men hon övervann sitt äckel och spårade sig fram till klöven! Och efter lite triggande från husse så bar hon klöven över hela fältet tillbaka till bilen och ville inte släppa den! Vilken tjej!

Axa då? Jag tror det här är hennes grej - absolut! När hon fick lukta på min hand och jag ledde henne fram till uppsparket så fanns ingen tvekan! Hon gick genast iväg i spåret och nosade sig med stor noggrannhet fram till klöven. Den högg hon genast tag i och hade ingen som helst lust att släppa! Kanske kan det här vara ett sätt för henne att kanalisera sitt viltintresse? Jag räknar även viltspår som en ny grej jag vill träna!

På söndagsförmiddagen tränade vi lydnad igen. Jag fick många bra tips av att titta på de andra och genom att visa upp var Meja och Axa står i träningen.

Helgen gick alldeles för fort! Vi var överens om att vi skulle kunnat stanna en vecka och träna utan vidare! I och med att det mörknar så snabbt i november så blev det även en hel del social samvaro om kvällarna. Och vad händer när ett gäng pudelägare umgås på liten yta några dagar? Saxen åker fram förstås! Jag tror att Hanna klippte på någon pudel varje kväll! Även Axa som är så nedklippt fick sig lite finputsning, och jag fick bra tips om hur jag ska klippa henne i fortsättningen! Vi har haft så himla kul! Stort tack Hanna, Fredrik och Maria för en lärorik, inspirerande helg!

Det ligger en massa bilder från helgen i fotoalbumet!

Torsdag

1 nov

   Packad...

... är väskan, för ikväll åker vi ner till Åsvik tillsammans med Maria och storpudlarna Ludvig och Elvira. Ansluter gör också Hanna och Fredrik med storpudlarna Eros och Frost. Framför oss har vi en riktig pudelhelg med träning för hela slanten! Meja får väl låtsas att hon är en pudel några dagar!

Toppenkul ska det bli!

På återseende!

Tillbaka