Tillbaka

November 2005

  Vecka 44  10 nov  12 nov  17 nov  19 nov  20 nov  24 nov  25 nov  26 nov

Lördag

26 nov

WHEATENVALPEN LISA

Den första snön – det möttes vi av när vi vaknade idag på morgonen. Äntligen! Visserligen var den blöt, men det var snö! Meja busade runt!

Sedan åkte vi och hälsade på Ann-Sofie och hennes söta wheatenvalp Lisa, 5 månader. Åh, så kul de hade! Vi tog en lång promenad genom skogar och hagar. Meja och Lisa sprang runt och busade. Jag var lite orolig innan för hur det skulle gå, Meja gillar ju andra hundar, men tycker att valpar kan vara lite väl intensiva ibland. Men efter en första sträng tillsägelse av Meja när hon tyckte att Lisa var lite burdus, så gick det galant. De var så söta ihop!

Vi tog en fika ihop också, och då lade sig faktiskt vovvarna i varsitt hörn och sov en stund. Men bara lite! Sen var de igång och busade igen.

Fler bilder på Lisa och Meja finns i fotoalbumet. Där finns också färska bilder från spårkursen och från tillfället då instruktörerna träffades och spårade med hundarna, som jag fått av Lars-Olov Wall.

Fredag

25 nov

ÄR MEJA EN TERRIER – ELLER ÄR HON EN TERRIER!!!

Ibland visar sig den där berömda terrierenvisheten som man hört talas om! Och för det mesta kan man inte bli annat än full i skratt! Ett exempel: Varje gång Meja ätit, druckit vatten eller bara vill köra med oss lite i största allmänhet J, så knallar hon i väg till vår altandörr för att gå ut på tomten. Varje gång! Det kan bli sisådär en tio gånger per kväll! Om vi inte hör henne, eller (efter sjunde gången) nonchalerar henne, så står hon där och trampar och trampar med tassarna. Om vi ändå inte släpper ut henne så går hon några steg emot oss, tittar uppfordrande på oss och vänder kroppen mot altandörren: ”Kom igen nu, öppna åt mig!”  Ja, ja, om vi då ger med oss och öppnar så går hon ut, slår några lovar på tomten, och sen när vi kommer på att hon ska in igen så visar det sig att hon står precis utanför den öppna altandörren och väntar. För husse och matte ska ropa, det är bara så det är, man går bara inte in på eget bevåg! Hon kommer in så glatt varje gång: ”Jag trodde aldrig ni skulle ropa, det var kallt därute, ju!” Kan tilläggas att det här mönstret upprepar sig även om vi just varit ute på promenad i flera timmar!

Det här att gå ut på tomten stup i kvarten sitter i sen hon var valp. Då gick vi alltid fram till altandörren och släppte ut henne när hon ätit, druckit, lekt eller sovit för att ingen liten ”olycka” skulle hända inne. Så det sitter ju väldigt djupt präglat i henne.

Vår älskade lilla Meja-tjeja! Ibland kan man undra vem det är som bestämmer i den här familjen!

24 nov

PROMENAD PÅ GOLFBANAN

Och var hade dagsljuset tagit vägen idag, kan man undra? Meja och jag tog en långpromenad på eftermiddagen i alldeles grått och blåsigt väder. Riktigt novemberväder! Det fick bli en tur på golfbanan, äntligen verkar golfarna ha dragit sig inomhus!

Även om vädret var grått, så njöt Meja av blåsten, och av att kunna springa långa sträckor på de stora gräsytorna.

När vi kom hem så varvade jag omplantering av nyinköpta krukväxter (de gamla har tagit slut J), med att sköta om Mejas päls, klippa klor och annat nödvändigt ont. Gissa hur köksgolvet såg ut efteråt, med en blandning av päls, jord och kloklipp. Här skulle kunna odlas potatis! Tur att snabeldraken finns.

På kvällen tog vi en tur i motionsspåret. Meja lekte en stund med Linus och Emil, en japansk spets och en tibetansk terrier. Kul, tyckte Meja, men det var värst vad Emil var uppvaktande!

Ett litet träningspass blev det också. Hur ska vi få till inkallande med ställande på ett bra sätt? ”Jag vill närmare dig, matte! Jag ska stanna... snart!” Nåja, det fixar sig väl.

Söndag

20 nov

LYDNADSKURS

På förmiddagen var det lydnadskurs. Meja och jag åkte dit lite tidigare för att hinna gå en promenad i skogen. Det var kallt, frostigt och väldigt vackert. På kursen tränade vi vidare på momenten. Meja tyckte det var kul, fast ibland slog hon dövörat till och stod och glodde in i skogen eller ut på vägen med slokande svans.

Vi tränade på:

Inkallande med ställande: Har inte kommit så långt där men hon börjar förstå att hon ska stanna i alla fall. Kastar för det mesta en leksak över huvudet på henne när jag säger ”stanna” än så länge.

Fjärrdirigering: Går ganska bra om hon inte får för sig att jag håller en godis i handen, för då kommer hon närmare och närmare i sättandet. De övriga hundarna kan ju ”stå” också, men så långt har inte Meja kommit än. (Fast vid ett tillfälle ställde hon sig upp när de övriga sa ”stå”. Mest slumpen, tror jag, vi har bara tränat det lite hemma på köksgolvet.)

Apportering: Hon tjuvstartar ibland när jag kastar apporten, och har en tendens att backa när jag ska ta apporten ifrån henne. Idag provade jag att gå ut tio meter ifrån henne och lägga apporten emellan henne och mej. När jag sa ”apport” så hämtade hon den och kom och satte sig på min vänstra sida. Bra! Men vi måste jobba mycket mer med apporteringen innan jag blir säker på henne.

Hopp över hinder: Det vanliga hoppandet när jag följer med vid sidan går väldigt bra. När jag skickar henne själv över hindret och sätter henne på andra sidan så är hon lite tveksam än. "Gör jag rätt, matte? Är det verkligen så här det ska gå till?" Kanske jag inte ska blanda de två hindermomenten så mycket som jag gjorde?

Platsliggning i grupp: Det är inga problem att lägga henne och gå och gömma sig i flera minuter. Men instruktören står ju kvar hos hundarna, förstås.

Linförighet och fritt följ: Jodå, det går skapligt. Jag vill ha henne närmare mig och mera med i svängar och halter. Träna, träna!

Lördag

19 nov

SPÅRTRÄFF MED INSTRUKTÖRSGÄNGET

Klockan tio på morgonen träffades instruktörsgänget från spårkursen för att ge lite extra spårutmaningar till sina hundar. Det var Meja, schäfern Chinook, labradoren Dea och lilla labradorvalpen Hettie. Jag hängde med, kunde ju inte missa ett sådant tillfälle!

Först lade vi spår åt hundarna i en skog med varierande terräng. Sedan lades spår på en stubbåker. Det var frostigt och -3 grader, och kanske inte så spårvänligt.

Efter fika hemma hos Mia och Chinook och lite hundbus så spårades det. Meja var duktig och fokuserad, det verkar nästan som om kunskaperna hon skaffat sig på spårkursen har mognat hos henne nu. Lilla Hettie fick ta ett spår också. Det klarade hon galant, inget snack om vad en labradorvalp ska använda sin näsa till! Chinook och Dea var som vanligt proffsiga.

Vid tvåtiden på eftermiddagen avslutade vi. En superrolig dag, vi bestämde att träffas igen snart och göra om samma sak. Nästa gång blir det i skogarna hemma hos oss, kring Sturefors!

Torsdag

17 nov

EN SKÖN LÅNGPROMENAD I SOLEN…

…fick vi idag. Men först hälsade vi på hos en liten dvärgschnauzervalp som bor i samhället. Peppar och saltfärg, och alldeles bedårande! Meja tyckte genast om den lilla valpen, märkte jag, den var så lugn och ”lillgammal” i sättet, trots att den bara var tre månader gammal. Påminde lite om Meja i sättet, som hon var i den åldern, faktiskt. Nåja, kanske lite väl mycket att säga – det var ju ett kort möte!

 LITE TRÄNING…

…på kvällen. Meja och jag koncentrerade oss främst på fotgåendet och inkallande med ställande. Och så en massa bus förstås!

12 nov

Husse lade ett par spår till Meja idag, ett lätt spår för att få henne att tagga ner lite, och ett långt svårt spår med upptag. Meja var suveränt duktig, jag har sällan sett henne så fokuserad och snabb. Husse fick hålla igen lite när hon rusade på för mycket. Det blåste rejält så spåren hade flyttat sig ganska mycket i sidled, men det var inga problem för Meja.

Paparazzifotografen (jag alltså) hade svårt att hänga med i skog och mark, ut på öppna fält och uppför branta berg.

Efter spåren gick vi en lång promenad. Både Meja, husse och jag var rejält trötta när vi kom hem!

PROMENAD VID TANNEFORS SLUSSAR

Kvällspromenaden tog vi på strandpromenaden i Tannefors. Häftig ljussättning hade gjorts vid broar, träd och annat så det var väldigt tjusigt att gå där. Det var många andra som också valt att flanera omkring och titta. Och väldigt många hundägare! Det var nyttig social träning för Meja – en del hundar fick hon hälsa på – andra inte.

Jag kan förstå att de hundägare som har hundilskna hundar blir förtvivlade över hur en del bär sig åt när man möts. Vid ett par tillfällen så släppte folk helt sonika fram sin hund till Meja utan att fråga om det var OK. Nu är Meja en vänlig själ, med grundinställningen att hon tror alla om gott, men det kunde ju inte de mötande veta.

Torsdag

10 nov

TORSDAGSPROMENAD

En lång promenad tog Meja och jag på eftermiddagen idag. Det var 10 grader varmt ute och lite blåst. Alla löv har försvunnit från träden, det måste ha hänt de senaste dagarna.

Meja älskar när det blåser! Hon sätter nosen i vädret och låter håret fladdra, och sedan ska det jagas löv! Åh, vad härligt när hon sprallar runt som en valp, måtte hon få behålla sitt leksinne länge, länge…

VECKORAPPORT

Det har varit en lugn vecka på träningsfronten. Det är kolsvart på kvällspromenaderna, och inte blir det bättre av att vi fått vintertid. Tur att vi har ett motionsspår att gå i så att man kommer ut i skogen på vardagskvällarna, även så här års! Ett par träningspass i ljuset av gatlyktor har vi gjort. Har gett mig sjutton på att hädanefter ska det tränas med KVALITÉ när Meja och jag kör våra pass. Inget annat än perfekta positioner! Inget annat än total uppmärksamhet på matte! Och inget annat än en totalt fokuserad matte! Lättare sagt än gjort!

Eftersom det varit skollov så har Meja haft sköna sovmorgnar i barnens sängar och sällskap mest hela dagarna.

Det blev ingen lydnadskurs på söndagen för hela familjen åkte till släkt i Stockholm och firade födelsedag. Innan avfärd fick Meja sig en dusch, och eftersom vi strax skulle åka så blev jag tvungen att delvis torka pälsen med hårfön. Inte att rekommendera! Den vanligtvis blanka singliga pälsen blev ullig och ful! Vackrast är det när pälsen får självtorka.

Som alltid vid släktträffar o.d. så kom Meja lite i skymundan, men åtminstone en rejäl skogspromenad fick vi till.

Tidningen Brukshunden har kommit, så jag dreglar för närvarande över Tävlingskalendern 2006. Här ska planeras in lydnadstävlingar till våren!