30 okt

   Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Sara. Reglerna är följande:

• Länka till den som utmanat dig.

• Berätta 7 sanningar om dig själv.

• Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.

• Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Inte några speciellt sensationella sanningar . Men här kommer de i alla fall:

1. Jag hatar att frysa! Det får till följd att jag oftast klär på mig alldeles för mycket kläder när jag ska gå ut.

2. Jag är halvdöd av trötthet på mornarna. Det första jag gör är att vackla ut i köket och sätta på kaffet och ställa fram frukosten. Om något rubbar mina rutiner på morgonen så blir jag hemskt förvirrad!

3. Jag är kvällspigg! Ju senare på kvällen det blir, desto mer piggnar jag till. Jag för en ständig kamp med mig själv för att somna i någorlunda tid, eftersom jag måste stiga upp tidigt på vardagarna.

4. Jag är en riktig godisråtta! Smågodis, choklad och lakrits hör till favoriterna!

5. Jag tycker hjärtligt illa om julen! Inte myset med familjen, och de lediga, sköna dagarna som ofta hör till – men hela hysterin månaderna innan! Jag är allergisk mot julmusiken som spelas i affärerna, förmodligen sviter efter när jag själv jobbade i affär.

6. Jag drömmer om att flytta ut till ett hus på landet med en stor tomt som hundarna kan springa på. Det får gärna ligga vid en sjö, med tillhörande brygga och båt.

7. Men jag bävar samtidigt för annat som hör till; spindlar, ormar och möss. Så därför är en sibirisk katt sammanflätad med ovanstående dröm.

 Jag utmanar alla som har lust! Take it or leave it!

28 okt

Meja och Axa fick sig en träningsdos idag också. Men först skruttade vi runt på en promenad bland höstlöven i skogen.

Vid fotbollsplanerna så ställde jag upp rutan, men lät Axa börja träningen. Vi körde de vanliga momenten, och jag börjar så smått känna att det är lite tjatigt för henne. Men fria följet/linförigheten måste tragglas! Inkallningen var suverän, från väldigt långt avstånd. Hon fick upp farten ordentligt, men hon såg för kul ut när hon tog sina antilopskutt över planen! Apporteringen enligt ettans moment utan tugg! Bra! Men en högre fart ut och hämta apporten skulle jag velat ha! Hon såg så mallig ut när hon kom tillbaka med den och tragglade sig in till min vänstersida! Lite snett hamnade hon ibland så jag fick hjälpa till med handen, eller så gick vi fot en bit när hon hade apporten i munnen.

För att variera oss lite så fick Axa prova på rutan. En första träning, med först en leksak liggandes i rutan. Jag tog bort leksaken efter ett tag, och kastade den över huvudet på henne när hon sprang till rutan. Slump förmodligen, men hon sprang faktiskt dit varje gång! Jag tror i och för sig att det var för att hon ville kolla om leksaken verkligen inte låg där i alla fall!

Meja fick också träna på rutan. Jag hade gjort den lite mindre idag, och slängde en godisburk över huvudet på henne när hon stod i rutan. Det gick ganska bra, fast jag skulle velat ha henne mitt i rutan! Nu hamnade hon vid de främre konerna. Fjärrdirigering med en del dubbelkommandon gjorde att jag ställde en godisburk bakom henne, och då blev det minsann swung i skiftena! Och så några inkallande med ställande, även här med godisburken över huvudet på henne när hon stannade.

Vi avslutade med en platsliggning då jag gömde mig bakom bollplanket. De ligger stadigt båda två, men eftersom det ligger så nära cykelvägarna så känns det lite som att göra ett bungyjump varje gång jag lägger dem där. Det fick bli en dryg minut innan jag gick tillbaka och satte upp dem en och en.

Bus med boll fick avsluta träningen.

   Spår på lördagen

Lördag förmiddag var Lennart och Meja på spåravslutning. Meja fick ta ett knivigt spår som Lars-Olov lagt, och det klarade hon bra. Som slutapport låg ett grisöra, så lyckan var total! Axa och jag stannade hemma och tog oss en promenad och passade på att träna lite hopp över hinder. Hon har förlorat respekten för hindret, och hoppar glatt över! Skönt! På eftermiddagen så lade vi några spår åt hundarna på öppet fält. Viktor var med och lade ett av spåren, och tog ett av spåren med Meja. Det gick kanonbra!

Axa däremot vet jag inte vad jag ska tro om just nu. Hon är så okoncentrerad och fladdrig i spåret! Första spåret vi tog hade Viktor lagt, och hon spårade fint ut till första apporten, satte nosen på den och vände tillbaka till mig för belöning. Jag tror att det var i första vinkeln det gick snett, och sen ägnade hon sig åt att spåra viltdofter! Suck! Jag bröt och kopplade om. Andra spåret gick något bättre (det hade jag lagt), men även det var fladdrigt och hon verkar inte alls ha koncentrationen med sig just nu. Det var ju likadant i Tanum, hon släppte spåret och började leta sorkar eller dylikt. Hoppas verkligen att det här är någon "period" som går över! Det är SÅ stor skillnad mot hur spårandet gick för några månader sedan!

   Meja är skendräktig

Mejas juver är svullna och hon ägnar en hel del tid till att bädda just nu, och får hon chansen så kan hon hålla på och slicka på oss hur länge som helst. Det är inte ett speciellt trevligt slickande, hårt och krävande liksom. Hon har inte ätit på ett par dagar, om man undantar belöningsgodis. Lilla gumman är skendräktig, men det märks inte mycket på henne när vi är ute och hittar på grejer!

26 okt

Det är verkligen novembergrått ute nu! Molnen hänger så tunga och luften är så fuktig att man kan ana att det dröjer innan solen tittar fram igen! Det har sin charm ändå, i alla fall när man har sin halvlediga fredag och har chans att ta en riktig långprommis i dagsljus med vovvarna!

Och vi gick ju på en långprommis idag, men ryggsäcken var med så vi startade med ett träningspass vid rinken. Jag började med att ställa upp rutan och lägga en godisbit på ett plastlock mitt i - men så fick Axa börja träningen. Hon är väldigt duktig i linförigheten, mycket mån om att göra rätt bredvid mig! Det är vänsterhalterna och högerhalterna som är lite problem med. Hon gick aningen för långt fram och hade lite svårt att hinna med att förstå vad som skulle hända, trots att jag försökte visa med lite avslag på takten att något var på gång. Det är bara att träna vidare - och jag tror att det är mest min konsekvens i mitt gående som behöver tränas!

Jag var väldigt nöjd med apporteringsträningen idag - hon sprang ut och greppade apporten snabbt och kom in vid min sida! Jag valde den mindre apporten idag, och trots det så satt hon alldeles still och tuggade inget vid ettans apporteringsmoment. Och notera att jag var helt tyst under momentet! Däremot är det svårt att få henne att invänta mitt kommando vid ettans apporteringsmoment, hon vill gärna ta apporten direkt! Säger jag ett lite försiktigt "nej" (något annat är inte att tänka på när det gäller Axa) när hon vill ta den för fort, så tvekar hon att ta den på kommando. Jag tycker ettans apporteringsmoment är ett riktigt skitmoment! Risken är stor att man förstör apporteringsglädjen genom att styra upp denna glädje att greppa apporten! Nej, någon tia kommer vi aldrig att få på det momentet vid tävling - jag kommer inte att lägga någon vikt vid att hon ska invänta mitt kommando att greppa apporten, jag vill inte riskera att få en hund som tvekar vid gripandet!

Inkallningen var suverän idag med hög fart och ett snävt sättande vid min sida. Ställandet gick klockrent och läggandet under gång gick bra! Kort sagt hade Axa och jag ett sådant där träningspass som man flyger ifrån och är färdig att starta med tävling direkt! Det känns ju onekligen lite olika från träningspass till träningspass! Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Mejas tur. Idag koncentrerade vi oss på inkallningen och rutan, men startade med lite fritt följ som uppvärmning. Inkallningen fick vi till någorlunda bra, men hon är så avståndsmedveten min lilla fröken, något som återspeglar sig även i rutan. Korta inkallningar går bra, men vid lite längre avstånd så vill hon närmare mig.

I rutanträningen så koncentrerade vi oss idag på skickanden från olika avstånd, och ibland låg plastlocket där med en godisbit, ibland hade jag tagit bort locket. Det märktes så väl på Meja att hon sprang ett visst antal meter från mig och stannade - konerna hade mindre betydelse för hur hon skulle placera sig. Detta moment ger mig huvudvärk! Nåja, vi ska väl lösa det här också antar jag, men just nu känns det oöverstigligt!

Till sist så fick hundarna göra en dold platsliggning. Jag lade dem 20 meter från ett bollplank som jag gömde mig bakom. Även idag blev en störning för dem som är överkurs - en liten flicka kom cyklandes över gräsmattan och stannade ca 5 meter från hundarna och stod och tittade. Då blev jag lite nervös och gick fram och satte upp dem en och en. Platsliggningen blev i och med det bara en dryg minut - men när jag satte upp hundarna så såg jag den lilla flickans mamma komma gåendes, och ropandes på sin dotter, med en stor ridgeback i koppel bredvid sig. Då var jag väldigt glad över att jag återvänt!

En skön prommis utan koppel och med en massa bus, nosandes och strosandes blev en skön avslutning för hundarna.

25 okt

Jag tog med både Meja och Axa till kvällens träning på brukshundsklubben, och eftersom det var lite trångt i Lisbeths bil så fick Meja sitta i mitt knä i framsätet. Hon såg ut som en liten tant som satt och blickade ut över körbanan och kollade in den mötande trafiken! Ja, Axa, som satt i baksätet bredvid Zacks bur, såg också ut som en liten tant på bilutflykt. Det var nästan så jag väntade mig att någon av dem skulle kommentera omgivningarna!

Vi lade upp träningen lite annorlunda idag, och körde en hund i taget och kommenterade varandra. Väldigt nyttigt både för förare och hund. Meja fick köra igenom tvåans moment, och hade glömt både hur rutan fungerar och hur man stannar vid inkallningen! Grrrr! Jag använde Zacks godisskål i rutan till slut, och då blev det ju full fart ett par gånger! Måste backa rejält i träningen där. Varför ska det vara så svårt att lära in rutan? Just som jag tror att hon har förstått, så är vi tillbaka på ruta ett igen! Fjärrdirigeringen och fria följet gick bra, däremot. Nåja, hon var lite övertaggad i fria följet och ville gå lite långt fram, men bättrade sig när vi hållit på en stund.

Axa fick gå ettans moment, och det gick riktigt bra. Dubbel-kommando i ställande och läggande under gång, men de kan jag ta bort nu för hon lyssnar så bra på mitt kommando. Det kan bli vissa problem att ta bort dubbelkommandona bara, de sitter som en smäck i ryggmärgen! I inkallningen så kom hon flygande med känguruhopp till mig, och vi fick oss ett gott skratt åt henne.

Efter Zacks genomkörning av tvåans moment (som han kan riktigt bra redan, den duktiga lilla killen!) så gick vi in och fikade tillsammans med Gunnel, som kom med sina welsh corgies Sheila och Bonnie idag. Efter fikat så gick vi ut och tränade lite igen. Jag koncentrerade mig på inkallningar med Meja, den här gången på kortare avstånd, och nu slog hon stopp så att grästorvorna yrde! Axa fick träna på hopp över hinder, och några ställanden och lägganden utan dubbelkommando som jag bad Lisbeth att titta på.

Axa har blivit utmanad av Cider. Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för utmaningen på sin hemsida. Sedan utmanar man 6 nya hundar. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska gå in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Axas små egenheter är bl.a.:

• Axa och husse har en morgonrutin som absolut inte får rubbas! Medan den vetegula ligger och sover sin sköna morgonslummer så står Axa med framtassarna på nedersta trappsteget och väntar på att husse ska komma ner från duschen på övervåningen. Förväntan är så stor hos henne att hon gnäller. När han sen kommer ner och sätter på sig kläderna så står hon bredvid och hoppar jämfota upp och ner på stället. "Skynda dig husse, vi ska ju ut och hämta tidningen!"
• Axa snorvlar som en labrador när hon spårar.
• Axa gillar inte trappor, och det är först på senare tid som vi lyckats övertyga henne att hon klarar av det lika bra som vi andra.
• Axa gillar inte att hoppa in i bilen. Likadant där så är det först på senare tid som hon gör det själv (men det ska tvekas en lång stund först).
• När jag kommer hem från jobbet så blir Axa så glad att hon tar ett stadigt grepp om min arm, och så "pratar" hon med mig en lång stund. Jag antar att hon berättar hur dagen har varit, och grälar på mig för att jag inte varit hemma!
• Axa älskar att ligga på min arm, med huvudet i min halsgrop. Om jag har den bärbara datorn i knäet samtidigt, så har hon kommit på att om hon lägger huvudet på tangentbordet så måste jag ju ge henne uppmärksamhet en liten stund!

Axa utmanar: Zack, Gandalf, Yo-Yo, Zappa, Axl och Eros! (Bara grabbar! )

19-21 okt

Äntligen var det dags att åka till Tanum för att träna hund en hel helg! Jag startade från Linköping vid åttatiden på morgonen och plockade upp Anette med Whiskey och Cider i Karlstad vid halv tolvtiden på fredagsförmiddagen. "Redan!" sa Anette när jag ringde från Kristinehamn för att tala om att jag snart var framme. Det hade med andra ord gått mycket fortare till Karlstad än vad jag räknat med - fint väglag, lite trafik och en GPS som ledde mig till smartare resvägar än sist jag var där.

                                                                                Klicka på respektive bild för att se fler foton från helgen. Öppnas i nya fönster.

Efter promenad för hundarna och lunch på Mc Donald's så fortsatte vi till Tanum. Karin tog emot oss och äntligen fick jag träffa Zangria briard! Den sötaste bland söta, och ett riktigt yrväder! Karin ville visa oss havet, så vi åkte dit och njöt i eftermiddagssolen och den vackra miljön. Hundarna fick återigen bekanta sig med varandra, och vi konstaterade snabbt att min Meja och Meja2 inte skulle vara lösa samtidigt! Det hade kunnat ta en ände med förskräckelse - två bitchiga terriertikar varav den ena var i löp!

Kvällen ägnades åt agility - och det var en fröjd att se Whiskey och Cider pila över hinder och genom tunnlar i blixtfart! Meja hade kul, hon älskar agility - framförallt tunneln - och hon skulle nog kunna bli riktigt duktig om jag hade vett att träna henne. Axa, som är mer försiktig, tyckte det var kul att hoppa över hinderkombinationerna, men tunneln kunde hon inte alls förstå meningen med!

När vi inte såg handen framför oss längre så åkte vi hem till Karin och åt superfärska räkor, paj, vitt vin och en underbar efterrätt. Vi njöt i fulla drag, fnissade och hade kul. Jag är ju inte direkt känd för att vara taktisk, och när Karin hade Zange-Bang i famnen så frågade jag henne hur det skulle gå när Zange-Bang blir fullvuxen och väger 35 kg och är 70 cm hög. Som tur var så var hennes man just då i köket, för, hur otroligt det än låter så har han ingen aning om hur stor en briard blir! Jag blev snabbt nedtystad och vi fick en del hysteriska garv!

Lördagen ägnade vi åt lydnad. Från tidiga morgonen till sena kvällen tränade vi. Elin med wheatenterriern Kevin kom från Göteborg och tränade med oss. Vi tränade en och en och kommenterade varandras fel, brister och fördelar. Väldigt nyttigt, speciellt för mig som sällan har någon som tittar på när jag tränar! Meja2 fick stanna hemma under dagen för att Cider och Whiskey skulle få lite arbetsro! Hon gick mer och mer in i höglöp och flirtade skamlöst med dem!

På kvällen åkte vi till det stora hällristningsområdet i Tanum, som är utsett till världsarv, och promenerade med hundarna. Hällristningarna var verkligen imponerande, både i storlek och antal. Meja2 fick ett träningspass under gatlyktors sken på en skolgård innan vi åkte hem till Karin och åt en underbar kycklinggryta, drack rödvin (ekologiskt) och smaskig efterrätt.

Söndagen ägnades åt spår. Zangria fick några rakspår med leksak i slutet, Meja2 fick ett u-spår ca 200 meter, min Meja ett spår på 700 meter i skog, Axa ett spår på fält och Whiskey och Cider varsina kilometerlånga spår. Eftersom vi gick med varandra så tog det hela dagen.

Axas spårinsats tillhör dem som man helst vill glömma. Fram till första apporten spårade hon, men sen tog något annat överhanden och hon yrade runt och hade kopplat på labradornosen till max - men det var nog snarare sork eller något vilt som var intressant. Dessutom hade Anette lagt spåret, det är inte så vanligt att någon främmande lägger spår åt henne.

Meja tog sitt spår säkert och metodiskt som vanligt och missade inga apporter. Anette gick med mig, och jag diskuterade med henne olika sätt att få upp farten lite i spårandet. Hon är otroligt noggrann, men som sagt, farten kunde vara högre. Vid ett ställe så gick hon ur spår och fortsatte säkert 25 meter innan Anette sa att hon var fel - och då kunde vi konstatera hur svår hon är att läsa av. Inte på något sätt kunde vi se att hon "falskspårade" en bit.

Sorgligt snabbt var helgen över, och det var dags för Anette och mig att säga hejdå till Karin, Meja2 och Zangria. Så roligt vi har haft hela helgen, med massor av hundträning, hundsnack, fniss och garv! Tack snälla Karin! Nu måste vi se till att vi ses snart igen!

18 okt

   Packning pågår...

Väskor packas med hundprylar, varma kläder och diverse bra-ha-grejer för i morgon bitti så drar Meja, Axa och jag till Tanum! Vi åker över Karlstad och hämtar upp Anette med Whiskey och Cider, och sedan vidare till Karin med Meja2 och Zangria. Hela helgen ska tränas hund, pratas hund, andas hund... plus lite annat som tillhör när vi träffas! Den här helgen har jag sett fram emot så länge!

Karin har skickat utförlig vägbeskrivning, jag har fått låna en GPS, och Anette kommer att fungera som kartläsare från Karlstad, så förhoppningsvis så ska vi hitta fram också, utan alltför många u-svängar...

Här kommer några bilder från eftermiddagens härliga höstpromenad.

På återseende! 

Söndag

14 okt

   Spårförvirring

Axa och jag följde med Lennart och Meja på spårkursen idag. Eftersom det var ganska få deltagare så bestämdes det att Lisbeth och jag skulle lägga spår åt varandra, ca 500 meter långa med ett par vinklar. Lennart deklarerade att idag hade vi ju gott om mark i alla fall. Något som skulle visa sig inte hjälpte för Lisbeth och mig!

Vi lade spåren med femtio meter emellan oss och tanken var att vi skulle vinkla ifrån varandra för att undvika att komma för nära varandras spår. Men nu är det en gång så att allt kan hända när man lägger spår, och tydligen gick våra spår nästan ihop vid ett ställe. Det blev överkurs för våra hundar!

Efter spårläggandet så fikade vi, och spåren låg nog uppåt en timme.

Zack fick börja och spårade fokuserat. Han plockade upp apporterna så fint till Lisbeth. Men så blev det tvekan både från vår och hans sida om hur han skulle fortsätta. (Ibland förstör snitslar mer än de stöttar).

Axa fick ta sitt spår och det blev ju rörigt och virrigt där vi klivit runt och letat efter snitslar. Och rätt vad det var så hade hon kommit in på mitt spår, och spårade vidare med fint drag i linan. Låt gå, tänkte jag, vi tar väl det spåret istället! (Det är väl regelvidrigt, jag vet inte! Men hon var så fokuserad att jag inte hade hjärta att stoppa henne!) Spåret gick bra med något tapp, och hon missade en apport. Spårglädjen gick inte att ta miste på, och hon gav aldrig upp när hon tappade spåret!

Lars-Olov lade ett spår åt Meja på ca 300 meter. Det gick jättebra, rapporterade Lennart. Meja var så taggad som suttit länge och väntat på sin tur. Trots sin iver var hon spårnoga med lagom drag i linan.

På eftermiddagen så övningskörde Viktor till Sharpman i Mjölby och jag passade på att inhandla ett tjusigt täcke till Meja, så att hon ska kunna hålla sig varm i vinter. Båda hundarna var med och tyckte att de hade hamnat i paradiset! Så mycket leksaker, ben och godis i alldeles lagom höjd för en hundnos!

Jag hade kunnat gå och botanisera länge bland alla kläder och prylar, men Lennart och Viktor var av en annan uppfattning!

13 okt

   Axa mentalbeskriven

Härligt höstväder fick vi idag, Axa och jag, när det äntligen var dags att göra vårt MH. Vi kom i väldigt god tid, samlingen för eftermiddagshundarna var kl. 12, och jag som trodde att vi skulle starta kl. 12, kom dit redan halv elva. Ville ju gärna hinna gå med någon hund innan det var vår tur. Vi fick startnummer 3, så jag hann med att se både en schäfer och en bullmastiff innan. Det blev lång väntetid för Axa i bilen alltså, men jag tog ut och rastade henne med jämna mellanrum.

Klicka på bilden om du vill se fler bilder från MH:t.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Axa visade sig ganska reserverad. Hon som alltid kampar och leker med stor energi, hade svårt att gå igång tillsammans med tävlingsledaren. Spökena var verkligen döläskiga, och när matte var så urbota dum att hon stod kvar trots att spökena närmade sig, så valde Axa att ställa sig hos tävlingsledaren istället. Positivt var att hon avreagerade bra mellan de "läskiga" momenten. Skotten klarade hon bra (2:a), även om jag hade vissa problem att få igång någon riktig kamplek med henne.

Nu är det gjort, och vi har rätt att tävla i bruks framöver. Mentalbeskrivning är verkligen en häftig upplevelse! Hunden utsätts för upplevelser som den annars aldrig - förhoppningsvis kanske - behöver vara med om, och det är en nyttig erfarenhet för föraren.

Resultatet från Axas mentalbeskrivning går att läsa på sidan Om Axa. Tack snälla Linnea som tog bilderna på MH:t!

Fredag

12 okt

   Effekten av riktigt gott godis!

Äntligen fredag! Det är konstigt med veckorna – ibland visslar de fram i väldig fart, och ibland är de sega som tuggummi. Den här veckan har varit ovanligt seg! Men som sagt, äntligen kom fredagen, den dagen jag jobbar halvdag.

Hundarna och jag tog en skön skogspromenad och njöt av höstluften och alla löv som yrde runt i blåsten. Dagen till ära hade jag med mig färsk stek skuret i småbitar, och tro mig, det upptäckte både Meja och Axa ganska snart. När vi mötte en äldre dam så var det inga problem att få båda hundarna att sluta upp vid min sida med stjärnögon riktade mot mig, så att damen skulle kunna passera. Nu ville hon hemskt gärna stanna och prata en stund, och berömma mina duktiga vovvar, och då kunde ju inte Axa hålla sig i skinnet riktigt, utan var tvungen att hälsa på sitt karakteristiska sätt; ”voff, voff”, och så några piruetter framför damen så att hon skulle kunna sträcka ner handen och klappa.

Vi fortsatte bort till en fotbollsplan för träning. Jag ställde upp rutan, och lät Axa börja med lite framförgående. Inte lätt! Med dragning mot en godisskål var det inga problem, men utan var det svårare. Träna, träna! Linförighet, fritt följ och ställandet gick som en dans idag. Läggandet kunde vara betydligt snabbare. Apporteringen fick hon göra både enligt lydnadsettan och appellen. Det blev lite tugg.

Mejas fria följ var ganska bra, inte så sneda sättanden! Hon höll på att slå knut på sig själv inför tanken på att det kunde dyka upp en bit kött rätt vad det var! Hennes läggande under gång är ju alltid snyggt. Inkallningen var riktigt bra. Meja fick plocka upp apporten från marken, samt hämta den när jag slängde ut den. Massor av beröm fick hon när hon faktiskt lade apporten i min hand! Det är inte vanligt! Vi avslutade med rutan, och tänk hon ställde sig i mitten av rutan! Då kom godisburken farande! 

Platsliggningen blev dold för båda hundarna. Jag lade dem 20 meter från ett bollplank, som jag gömde mig bakom. Plankorna var så pass glesa att jag kunde kika på dem hela tiden. Och det blev mycket störningar! Löven yrde runt omkring dem, och några skolbarn på cykel passerade över gräsmattan bara några meter bakom. Inga problem, båda hundarna låg alldeles stilla i två minuter, och jag kunde gå tillbaka och sätta upp en i taget.

Jag var mycket nöjd med dagens träning!

11 okt

   Alla dessa grodor och paddor!

Ja, dessa är det fullt av utomhus på kvällarna. Vi kryssar fram hundarna och jag, och Axa har jag fått hejda flera gånger vid dessa stora uppblåsta saker. Har ju hört att paddor kan ge förgiftningssymptom, så jag vill inte att hon sätter tänderna i en sådan!

Veckan har varit väldigt lugn på träningsfronten. Har inte haft kraft helt enkelt, en massa andra saker har krävt min uppmärksamhet både hemma och på jobbet. Men hundarna har fått sitt ändå, med promenader i ur och skur. I kväll skulle vi åkt till brukshundsklubben – men jag bangade helt enkelt! Regnet fullkomligt vräkte ner och det blåste kraftigt. Nej hu, vi hade blivit tre blöta ynkliga individer på en vattenpölsfylld plan! Vi får ta nya krafttag snart igen!

Denna groda fotograferades i juli 2006. Åkergroda är det visst.

5 okt

Lite trötta var Meja och Axa idag, efter gårdags-kvällens träning. Men inte värre än att de gärna ställde upp på en promenad ner till badet för lite lattjolajbans och träning. "Apselut" som Madickens lillasyster säger!

Nu blev det inte så mycket träning, för det är ju en fröjd att bara sitta och titta på vovvarna när de skruttar runt i strandkanten, tar en tur på bryggan eller jagar varandra på gräset. Men Meja fick sig i alla fall en liten miniträning där vi koncentrerade oss på att försöka få till raka sättanden. Det gick inte så jättebra - jag ska nog börja med externbelöning på henne igen, för hon är fruktansvärt fixerad vid mina händer!

Axa fick också träna fritt följ - mest vändningar. Hon var riktigt duktig på att koncentrera sig på mig (inga störningar idag), men jag måste lära mig att hålla tyst när vi går fot! Och så gjorde vi ett antal inkallningar där jag vände mig och sprang med trasan i ena handen och slängde den framför mig när hon kom ifatt. Tjoho, vad det var kul!

Mina rufsiga tjejer vid badet efter lite träning.

 

4 okt

(Alltså, det är sååå svårt att sätta rubriker! Det kunde lika gärna stått: Sneda och sega sättanden! Men, men man ska ju tänka positivt! )

Ett härligt väder var det ikväll när vi tränade på brukshundsklubben. Först sken solen och det var alldeles vindstilla. När det mörknade så tändes strålkastaren som gjorde att vi kunde fortsätta träna. Både Meja och Axa var med och fick turas om att träna, och under väntan satt de bundna vid bruksstegen.

Meja och jag startade med fritt följ, och det var god fart på henne! Riktigt bra kändes det... men dessa sneda sättanden! Kan inte minnas att hon satt så snett förut! Jag försökte hjälpa henne in i rätt läge med handen, men då blev hon blockerad och satte ner rumpan alldeles för snabbt istället, så att hon hamnade en bit bakom mig. Måste tänka ut någon strategi för att komma åt problemet. Hopp över hinder, fjärrdirigering, rutan och inkallning gjorde vi också. Rutan var no problemas, förutom att hon stod precis innanför de främre konerna ett par gånger. Men full fart ut till rutan var det, och ingen tvekan om var den var. Apporten åkte fram och hon fick hämta den, och sedan jaga mig över halva plan med den i munnen. Sedan försökte vi köra lite avlämning då hon plockade upp den från marken, med blandat resultat.

Och så lilla sprattelgumman Axa, då. Hon har ett härligt fritt följ och linförighet när vi tränar! Visserligen har vi en bit kvar, men hon tycker uppenbart att det är riktigt kul! Lite sega sättanden ibland, men det var mest när hon tappade koncentrationen på mig och var tvungen att spana in någon annan hund. Något som slog mig i söndags när jag tittade på appellen var ju hur annorlunda det är för en hund att gå linförighet på tävling mot på träning. Det är en helt annorlunda situation på tävling - en ofta spänd och nervös förare, domare, tävlingsledare och publik som distraherar. Måste få till lite träning när vi blir kommenderade också, och där jag stegvis drar ner på berömmet! Men nyttigt med störningen som blir på klubben, är det ju! Vi körde lite hopp över hinder också enligt lydnadsettan, apporten både enligt lkl 1 och appellen, och ställanden och lägganden.

Idag kom Maria med storpudel Ludvig och tränade lite med oss, och Axa höll på att krypa ur skinnet när hon såg Ludvig! Det är ju hennes "pojkvän" sen pudellägret! Tänk att det är något speciellt varje gång hon träffar sin egen ras! Tvärtom är det ju med Meja, som blir på sin vakt och börjar spänna sig så fort hon ser en annan wheaten!

Avslutningsvis så gjorde vi en platsliggning där Lisbeth och Anki gick och gömde sig. Jag stod synlig. Både Axa och Meja låg alldeles stilla, Meja nosade visserligen någon sekund i marken, men efter en liten harkling från mig så slutade hon. Jag kunde sätta upp dem en och en, duktiga tjejer!

En fika blev det som vanligt i cafeterian innan vi bröt upp och åkte hem.

3 okt

Vi kom ut lite sent på kvällspromenaden idag, och jag fick den briljanta idén att vi skulle gå över fält och stubbåkrar istället för i skogen. Även om det höll på att mörkna så var himlen molnfri, och det var inte alls svårt att se var man gick. Hundarna tyckte också att det var en toppenidé att kunna springa riktigt mycket som de alltid gör på öppna ytor.

Vad jag inte hade räknat med var alla frön som fastnade i pälsarna och som jag fick se först när vi kom hem. Attans! Några slags långsmala frön, som nästan hade hullingar. Fullt av dem, överallt! Jag ägnade säkert en timme åt att försöka få bort det från pälsarna, och ändå var det lite kvar när jag gav upp. I skrivandets stund ligger båda hundarna och plockar frön ur pälsen, och det är nog bara att ta fram borstar, kammar och framförallt dammsugare i morgon bitti igen!

Det är vid sådana här tillfällen man avundas dem som har korthåriga hundar!

2 okt

Lisbeth, Zack, jag och Axa åkte till brukshundsklubben ikväll och tränade. Det var en del andra ekipage igång och tränade samtidigt, men inte så många. Axa och jag tränade på apporteringen - både genom att hon satt vid min sida och fick ta apporten, och genom att jag slängde iväg den. Det gick bra, när jag pratar lite lugnt med henne så håller hon apporten alldeles stilla. Farten kunde vara högre när hon springer ut och hämtar apporten, men det ska vi väl kunna speeda upp lite! Vi tränade lite hopp över hinder också, och hon hoppade med en viss tvekan. Det var lite trångt med andra hundar vid hindret just då så jag kunde ju inte lattja till det riktigt som jag ville med leksaken - annars vet jag ju att hon kan få en högre fart.

Det var skotträning på klubben ikväll, och jag kunde konstatera att Axa inte brydde sig alls om det. Vid första skottet så tittade hon bort mot ljudet, men sen brydde hon sig inte. Skönt! Ska bli spännande att se hur hon reagerar på mh:t, när stress från tidigare upplevelser finns med i leken.

Vi tränade fritt följ, läggande, ställande och inkallning också. Axa gjorde ett riktigt snyggt framförgående ikväll, visserligen med dragning mot Zack åt ena hållet. Men vi är definitivt på rätt väg! En platsliggning i tre minuter på fullt avstånd gjorde vi, Lisbeth gick och gömde sig och jag stod kvar. Båda hundarna låg som statyer hela tiden! Fjärrdirigeringen, där jag stod alldeles tätt intill Axa gick jättebra. Jag avslutade med skall och kryp, mest på kul. Jag misstänker att Axa tror att "skall" betyder att man ska skälla en gång samtidigt som man hoppar upp och biter i mattes jacka!

Efter den duvningen så kändes det att Axa var rejält trött i hjärnan och blandade ihop allt jag sa, så vi gick en sväng över fälten och lät hundarna busa. En fika i cafeterian hann vi med också.

Under tiden som Axa och jag var på brukshundsklubben så var Lennart och Meja ute i svampskogen. Och den här gången blev svamplyckan större! En hel systemkasse full med gula kantareller och trattkantareller!

1 okt

   Vi kom med!

Ett efterlängtat kuvert damp ner i brevlådan idag. Axa ska göra MH på Linköpings brukshundsklubb den 13 oktober! Yes! Jag har varit så orolig att vi inte skulle komma med. Det ska bli jättespännande att göra det. Och hur det än går så är hon ju världens bästa Axa!

Tillbaka