Den 15
april 2003 födde Ballysax Belmont (Dessie) två söta små tikar på kennel
Irish Rover's i
Norrköping. Den ena var liten och ljus och döptes till Irish Rover’s Beatha
(kallas Embla) och den andra var betydligt större och mörkare och fick heta
Irish Rover’s Bláthnait (vår Meja). 
Bláthnait betyder på irländska ”Liten blomma”.
Jag kommer aldrig att glömma när uppfödaren på kenneln ringde mig och meddelade att valparna var födda och att en av dem var vår. Lyckan var fullkomlig! Då hade vi i ett år letat efter ”vår” valp. Vi visste ju vad vi ville ha, en wheaten terrier tik med irländskt påbrå och med trevliga och sunda föräldrar.
När de
små prinsessorna var tre veckor fick vi träffa dem för första gången. Så små,
och så söta! De gjorde tappra försök att leka med varandra och med Dessie, men
vippade omkull gång på gång. Hela familjen hyste i
hemlighet en förkärlek till lilla Meja, men eftersom vi visste att vi inte
skulle få välja valp så fick barnen stränga förmaningar att inte fästa
sig för
mycket vid just henne.
Ja, det blev ett antal resor till Norrköping veckorna framöver. Valparna växte och blev mer och mer framåt. Dessie var en underbar mamma, som vårdade de små ömt. Det var fantastiskt att se hur hon ”hjälpte fram” den valp som för tillfället låg lite efter i utvecklingen. Det varierade mycket från vecka till vecka – ena gången hade Meja tagit ett skutt i utvecklingen, nästa gång var det Embla som var den som var mest framåt.
När Meja var åtta veckor kom så den stora dagen då vi fick hämta hem henne. I bilen på vägen hem satt hon i mitt knä och dreglade. Det var en liten försiktig blomma som anlände till sitt nya hem. Världen var så stor så stor, och Meja var så liten!
Några dagar senare tyckte vi väl inte att ”Liten blomma” var så där jättepassande för det lilla vilddjur som rasade runt i huset och bet på allt och alla!