Tillbaka

6 sept

LBKs största tävling går av stapeln den här helgen. Spår-, sök- och rapporttävlingar i dagarna två! För ett år sen hjälpte jag till och skrev på rapporttävlingen och fick en spännande inblick i den grenen, och idag gjorde jag min debut som tävlingssekreterare i en spår elit-grupp. Igår kväll var det förberedelser inför tävlingen, och idag stod jag redo att hissa flaggan klockan sex på morgonen!

Det har varit otroligt kul! Allt har flutit på utan missöden, och jag har haft stor trygghet i att en rutinerad tävlings-sekreterare hade den andra spårgruppen som avlöpte samtidigt, så jag behövde aldrig bli orolig att jag missade något, utan kunde fråga om det var något jag undrade. För det är en hel del att hålla reda på - även när inget utöver det vanliga händer!

De tävlande hade inga lätta förhållanden. Spårläggarna hade gått ut spåren innan regnet startade, men sen så spöregnade det hela dagen. Av totalt 18 elitspårshundar så var det 10 stycken som bröt! Det säger lite om hur det var. Vi som satt i sekretariatet var ju varma och torra, men alla andra gick omkring och såg ut som dränkta katter!

Vi var klara med prisutdelning och allt vid 14-tiden, men jag stannade kvar och assisterade vid söktävlingarna också. Det blev en lång dag, och nu är jag fullkomligt utpumpad och kommer nog inte att göra så mycket mera nytta!

   Axa löper

Yepp! Då var det dags igen! Som en klocka måste man ju säga, eftersom det är exakt sex månader sen hon löpte. Det som känns lite konstigt är att Meja inte har börjat löpa - jag var väldigt inställd på att den äldre tiken alltid sätter igång den yngre (?) Inte den här gången tydligen!

Nu ska jag njuta av en skön lördagskväll med god mat och ett glas vin, och i morgon bitti ska jag sova ut!

4 sept

   I svampskogen

Egentligen så var det ju dags för torsdagsgänget att träffas för att träna idag. Men jag kände alldeles bestämt att jag ville hitta på något annat med vovvarna, så jag avstod. Istället åkte Lennart och jag ut i svampskogen och gick ett par timmar, tills mörkret gjorde det omöjligt att se någon svamp. Vi hittade lite - inga mängder - men svamplycka var att trattkantarellerna hade börjat poppa upp! Om några veckor kan det nog finnas gott om dem!

Hundarna njöt i fulla drag, busade och lekte. Som vanligt när vi är i för dem okända trakter så håller de noga reda på oss. En liten slick fick jag i ansiktet då och då när jag satt och plockade: "Där är du ju, matte!"

   Träning inomhus

Lite träning i köket, när vi kom hem från svampturen, blev det idag i alla fall. Båda hundarna blir väldigt uppspelta när klickern kommer fram! Meja fick backa och träna positioner. Jag tog fram IKEA-pallen, men den gillar hon inte alls, blir genast misstänksam och tar fram hela sin terrierenvishet! Jag fick henne att lägga ena tassen på den några sekunder i alla fall, och inte bara daska till den, och det är ett framsteg!

Axa hoppade genast upp med framtassarna på pallen. Det var ett tag sen jag hade pallen framme, men det kom hon minsann ihåg. Sen gällde det att vänta ut henne tills hon rörde bakbenen något, och det tog en stund. Frustrerat tittade hon på mig och provade med att skälla för att se om det skulle ge någon utdelning! Men så plötsligt rörde hon ena baktassen och jag kunde klicka. När vi hållit på ett tag så stampade hon som den värsta lipizzanare! Ett framsteg! Det såg väldigt charmigt ut!

Axa fick backa också, och jag började så smått att ställa mig bredvid henne och backa några steg med väggen på hennes andra sida. Lite framsteg gjorde vi! Dessutom tog jag fram apporten och vi tränade på att hon skulle hålla den stilla i munnen både när jag klappade henne, petade på apporten osv.

   Tävlingslydnadskursen

Igår var det kursdags för Axa och mig. Jag valde att få hjälp och råd när det gäller apportering och inkallande med ställande. Jag visade en apportering, och naturligtvis så attackerade inte Axa apporten just då! Men ingången var återigen med löst grepp om apporten och lite tugg. Jag fick en hel del bra råd av Anders som jag ska prova, och en del av dessa började jag med redan ikväll. Alltid bra med utomstående ögon, och Anders utgångspunkt är ju hela tiden hur hunden uppfattar det hela.

I mellantiden så tränade Axa och jag lite fritt följ och hopp över hinder. Vi avslutade med platsliggning. Då hade det hunnit bli ganska mörkt.

Nehej, nu har jag lite svamp att rensa!

2 sept

   Vardagslydnad och lydnadslydnad

Axa och jag har haft ett par kvällar för oss själva. Igår var Lennart och Meja på spårkurs i Åtvidaberg, så då gick Axa och jag Vretarundan på kvällen och njöt i kvällssolen. Jag passade på att träna henne mycket att vara lös och komma direkt när jag ropar, trots viltlukter och annat. Jag provocerade ibland genom att kasta en boll ut i högt gräs som hon inte fick hämta förrän jag tillät det. Inte en enda gång var hon ouppmärksam, och inte en enda gång stack hon iväg trots att jag såg näsan vädra spänt i luften ibland! En alldeles exemplarisk pudel med andra ord, och om jag inte visste bättre så hade jag kunnat slå mig för bröstet och tro att hon lärt sig läxan vid det här laget! Men jag vet ju att när Meja är med så inser Axa att matte har två hundar att hålla reda på, och då får jag verkligen se upp så hon inte tar ett eget varv i skogen!

Meja var nöjd och glad när husse och hon kom hem från spårkursen. Efter att deltagarna slutat så hade hon och de andra instruktörshundarna fått gå varsitt spår, och det hade gått väldigt bra!

Ikväll var Meja med husse och lillhusse och hjälpte till att flytta på några tunga saker åt farmor och farfar. Ja, Meja lyfte väl inte så mycket, men hon höll farmor sällskap och deltog ändå med liv och lust i projektet. Under tiden så var Axa och jag en sväng till klubben och tränade.

Vi tränade rutan, hindret, apportering och fritt följ. Vid apporteringen så lade jag vikt vid att hon ska hålla apporten stilla i munnen vid ingångarna - och det är inte lätt. Men när vi provat en stund och jag berömde henne mycket när hon höll den stilla, vid återgångar, när hon gick fot bredvid mig med den i munnen och när hon satt bredvid mig så gick det bättre! Det är bara att kämpa på, sakta men säkert så ser jag ju framsteg!

Hindret gick jättebra med rejäla hopp, bra avstånd på andra sidan och raka sättanden. Jag var så nöjd med henne!

I fria följet har vi mycket kvar innan jag är nöjd, om man nu någonsin blir helt nöjd med det momentet? Det jag måste tänka på är att jag har en tendens att belöna även halvbra resultat! Det handlar väl om att jag förmänskligar henne och ger henne beröm för att "hon försökte ju i alla fall"! Hon har oftast fin fokus på mig i raksträckor och högersvängar, men fortfarande finns mycket att göra med vänsterhalter och svängar. Nåja, inte bara kvalitet på träningarna är viktig, utan även kvantitet. Så med regelbundet tränande hoppas jag att vi ska få till det som vi vill ha det!

Vi träffade en kurskompis från tävlingskursen med sin jaktlabrador och vi passade på att göra platsliggningen ihop. Det vill säga, de tränar för trean, så medan jag gick och gömde mig så körde hon sittande i grupp med sin hund. Axa låg alldeles stilla i tre minuter. Duktig tjej!

Tillbaka