Irish Softcoated Wheaten Terrier

Wheatenterriern kommer ursprungligen ifrån Irland, där den användes för att hålla rent från skadedjur på gårdarna, jaga grävling och utter, valla boskap, m.m. Det var den fattiga bondens hund.

Wheatenterriern är, rätt uppfostrad, en aktiv, glad och tillgiven hund som älskar människor. Den ska kunna försvara utan aggressivitet. Den mår bäst om den får arbeta och följa med husse och matte så mycket som möjligt. Det är absolut ingen ”soffhund”.

Ibland kallas wheatenterriern för ”softie”. Namnet stämmer möjligtvis vad gäller den mjuka, lockiga pälsen, men för övrigt är det ganska missvisande. Wheatenterriern är en tuff och självständig hund, verkligen en terrier, även om alla hundar givetvis är individer med egna personligheter. Den behöver en fast hand och mycket kärlek, men vilken hund gör inte det…

Pälsen, ja. Finns det något vackrare än en välkammad wheatenterrier i solen? Ljuset reflekterar de platta hårstråna så att pälsen får en otrolig lyster. Färgerna på wheatenterriern varierar från nästan vit till rödgul.

För att man ska få uppleva skönheten i pälsen så krävs en hel del arbete med att kamma, klippa och bada. ”Den fäller inte. Så skönt”! säger en del. Nej, det gör den ju visserligen inte, men pälsen samlar på sig otroligt mycket skräp och tovar sig lätt. Tar du en skogspromenad med din wheaten så räkna med att både det ena och det andra följer med hem i pälsen! På våren innan gräsmattan blivit riktigt grön så har vi huset fullt av torrt gräs. På sommaren när gräsmattan klipps så är det fullt av gräsklipp inomhus. Och till hösten så är det höstlövens tur att följa med in.

På vintern är det bra om man har en overall att sätta på när det är töväder. Snön fastnar i pälsen och bildar stora snöbollar! Det kan bli riktigt svårt för hunden att röra på sig, och dessutom åstadkommer det ännu fler tovor!

Om du vill läsa mer om denna underbara ras så rekommenderar jag Hilde Nyboms bok ”Irish Softcoated Wheaten Terrier” eller gå in på Svenska Wheatenterrierklubbens hemsida.