Januari 2006

29 jan

KLIPPKURS

I dag var det då dags för Meja och mig att vara med på klippkurs. Vi åkte ganska tidigt iväg till Norrköpings brukshundsklubb. Dit hittar jag ju, tänkte jag som varit där, både för att titta på lydnadstävlingar, och när Meja gjorde sin mentalbeskrivning. Men hej och hå, Norrköping med alla sina vägar hit och dit, jag hade klara problem att hitta rätt. Det slutade med att jag hamnade i Åby, fick vända, och efter lite telefonkonsultation med Lennart så hittade jag till slut rätt!

Och äntligen, kan jag säga, har jag fått mig till livs alla uppfödarens tips om hur man klipper en wheaten snyggt. En snyggt klippt wheaten ska, tycker jag, vara klippt precis som Annica Bladh, uppfödaren, klipper. Det är en stram terrierklippning, som samtidigt har den där naturligt busiga looken som många andra terrierraser inte har.

Meja var, milt uttryckt, djupt deprimerad hela dagen. "Här hoppar man glatt in i bilen på morgonen" tycktes hon säga, "för när matte drar i väg med mig i bilen brukar det bli stenkul! Antingen brukar vi träna, gå långa skogspromenader, eller träffa andra hundar, men VAD HÄNDER IDAG?! Jo, hon ställer mig på det här höga bordet, och håller på och kammar och klipper HELA DAGEN! Och dessutom - här finns ju massor av andra hundar som ser ut precis som jag - och jag får inte ens HÄLSA PÅ DEM!!!"

Det var sju stycken stiliga wheatenterriers med på kursen. Det var Lucky, som Annica Bladh visade klippningar på, det var Bella som för dagen var utlånad till en valpköpare, det var Viggo med matte Matilda, en stilig wheatentik från Eksjö, och en tik från (tror jag) Stockholmstrakten, och en hanne som jag inte vet var han kom ifrån. Och så Meja då.

Vi avslutade kursen vid halv fem. Meja var väldigt stilig, tyckte jag, när jag åkte hem. Okey, lite hackigt blev det väl här och där, försök klippa millimeterkort på hals och öron med vanlig sax utan hack så får du se, men i stora drag så var jag nöjd. (Tur att det finns effileringssax!)

När vi kom hem så kände jag hur trötta vi var. Det hade varit en intensiv dag. Och - absolut ingen höjdardag för Meja! Det får bli en promenad i motionsspåret i kväll, så att hon kan springa lös och nosa och strosa som hon vill!

...efter kvällspromenaden...

Meja och jag gick motionsspåret som tänkt. När vi knallat runt, och kom ut i samhället igen, så sprang det plötsligt upp tre rådjur framför oss, på kanske tio meters avstånd! Meja lade av efter dem, men...jag fick stopp på henne!!! Hon hejdade sig och kom tillbaka på min inkallning! Gissa om hon fick beröm och frikostigt med godis! *Ville bara skryta lite!*

28 jan

HOS WHEATENVALPEN LISA

Idag åkte Meja och jag iväg till wheatenterriern Lisa och matte Ann-Sofie och hälsade på. Vovvarna tyckte det var jättekul att träffas igen. Lisa, som bara är sju månader, var väldigt intensiv i lek och bus först. Meja fräste till åt henne, och sedan var spelreglerna uppgjorda.

Vi var ute och gick flera timmar i skogen. De busade och lekte, nosade på samma fläckar, grävde i samma hål, och hade det väldigt mysigt. Lisa är en jättefin wheatenvalp, just nu med lite knäck i öronen på grund av löp och ålder - men vilken hund!

Lisas favoritsysselsättning var att plöja fram med ansiktet i snön, vilket gjorde att hon ständigt hade en stor snökoka i ansiktet. Till slut såg hon ingenting! Ett antal gånger fick Ann-Sofie kalla in henne, och sopa ansiktet rent från snö. Men det var snart likadant igen!

Dumma kamera, som passade på att trilskas, så jag inte fick några bilder på de två hundarna! Skit också! En enda bild fick jag på Lisa! Nåja, vi träffas väl snart igen, så då får jag ha kameran laddad!

När jag kom hem lyckades Lennart lösa problemet med kameran, det var minneskortet som spärrat sig och ansåg sig vara låst!

Besök av Ebba och Grållan

På kvällen kom dvärgschnauzrarna Ebba och Grållan på besök med matte Britt och husse Magnus och tog en fika. Jag fick låna deras trimbord inför morgondagens klippkurs. Ebba och Grållan fann sig väl till rätta hemma hos oss och slaggade så småningom in i soffan. Meja blev bara lite svartsjuk när jag gosade med Ebba.

Bad och pälsvård

Meja var väldigt trött när de gick efter en jobbig dag med diverse hundbus, och sov hårt i min säng. Till slut var jag tvungen att väcka henne för en kort promenad och sedan var det dags för bad och kamning. Förberedelse för morgondagens klippkurs!

26 jan

SKRIVKLÅDA… PROMENAD OCH PÄLSVÅRD!

Jag har ju lite skrivklåda ibland , så jag skriver ju fast det inte hänt något speciellt. Men det är ju tänkt att Hänt & sånt ska handla om Mejas vardag, så då får det bli händelser i stort och smått.

Idag var vi på en lång, skön promenad i riktigt härlig sol. Man njuter extra mycket av solen så här års när man är lite svältfödd på dagsljus. Jag tror faktiskt att det gäller Meja också, hon var så glad och sprallig när vi var ute.

När vi går över stora öppna platser så har jag märkt att Meja alltid är lite extra vaksam. Hon spejar och tittar. Idag var det en skidåkare långt borta som var väldigt mystisk, Meja ställde sig och hoppade på alla fyra, och ”moffade” som om hon trodde att hon skulle kunna skrämma bort det där konstiga. (Som om hennes små skall med stängd mun skulle kunna skrämma någon!) Ja, ja, jag ignorerade henne och traskade på, och då bestämde hon sig snart för att det nog inte var så farligt.

Hemma kammade jag henne, klippte klor och rakade rent päls mellan trampdynorna. Egentligen är det hög tid för ett bad, men eftersom jag ska på klippkurs på söndag, så väntar jag med att bada henne tills på lördag. Jag vill ju att hon ska vara så ren och fräsch som möjligt när vi träffar uppfödaren , och när jag sätter saxen i pälsen.

På lördag ska vi iväg och träffa wheatenterriern Lisa och matte Ann-Sofie. Det ska bli kul att se dem igen! Undrar så hur mycket Lisa har växt, det händer ju så mycket första året. Hon bör väl vara ungefär 7 månader nu!

 

Onsdag 25 jan

MEJA HOS HUSSE PÅ JOBBET Meja var hos husse på jobbet idag. Det går ju att fixa det så ibland, beroende på vad han ska göra. Det tycker hon är jättekul! När husse tar ”skinnet” från korgen på morgonen, och hon förstår att idag ska hon få följa med, så blir det full fart! Då måste hon ”hjälpa till” att bära skinnet till grovingången. Svansen står lyckligt rakt upp, kunde hon slå knut på den så skulle hon göra det! Jag fick ringa till dagmatte och tala om att hon inte skulle ta ut Meja på någon lunchpromenad idag. På Lennarts jobb ligger hon gärna i en fåtölj innanför ytterdörren. Då har hon koll på vilka som kommer och går! Annars är en favoritsysselsättning att gå runt från rum till rum och tigga godis och kel. Flera av de som jobbar där har hund själva, så det finns ofta lite undangömt godis man kan få! Kvällspromenaden tog vi i spåret, som vanligt. Skönt att den strängaste kylan gett sig! Meja sprang och nosade i alla djurspår och hundspår. Så mycket spår är det ju jämt i skogen, men det är bara nu på vintern man ser dem. Inte konstigt om hundar blir distraherade ibland! På hemvägen träffade vi en amstaff/mastiffvalp på 5 månader. Den var så otroligt söt! ”Nej tack” sa Meja, ”jag befattar mig inte med sådana där småglin som inte vet hur man hälsar artigt”. Valpen studsade och fjäskade, men Meja låtsades inte se den. Hon börjar verkligen bli gammal och förståndig!

22 jan

SAMTRÄNING PÅ BRUKSHUNDSKLUBBEN

Nitton minusgrader visade termometern på när vi vaknade på morgonen. Huvaligen! Det blev att klä på sig sina varmaste kläder! Meja och jag åkte till brukshundsklubben tillsammans med Lisbeth och hennes cavalier Astor för att vara med på samträningen. Kul att träffa nya hundar och folk! Hundarna bestod av en schäfer, en berner sennen, en leonberger, en collie, en storpudel och en golden. Och så Astor och Meja förstås.

Vi tränade i djupsnö, för den plogade planen var upptagen av en kurs för blivande tävlingsledare. Det var svårt för Meja att göra något vettigt i djupsnön, och hon frös efter ett tag när det blev lite väntetid. Det var väl ingen av hundarna som direkt stormtrivdes i all snö, och så småningom gav vi upp och gick in och fikade.

Jag pratade lite med storpudelvalpen och hennes matte. Storpudelvalpen var en bedårande hund på sju månader. Så full av bus, men hade ändå så lätt att koppla av inne i cafeterian bland alla hundar och människor!

Efter fikat blev det en promenad i skogen. Solen sken, träden var väldigt vackra och vi bara njöt.

Bus med Boss!

På eftermiddagen åkte Meja, Lennart och jag till en kompis på landet och hälsade på. Där fanns Boss, en härlig blandrashanne. Boss och Meja lekte i snön, och hade väldigt kul.

Träningstips av Inki Sjösten

I går var Lennart på hundinstruktörskurs, där bland andra författaren Inki Sjösten föreläste om målbildsträning. (Gissa om jag var avundsjuk!) Med sig hem hade han en dvd med henne. Den tittade jag på, och fick mig lite nyttiga träningstips till livs. Inki Sjösten hade en hel del andra metoder vid inlärning än vad jag är van vid, men det är alltid nyttigt att lyssna på olika teorier. Sen får man ju sålla och ta till sig det som man själv tycker är vettigt!

Bl a betonade hon att hunden först skulle lära sig ordet (kommandot) innan man visar hunden hur den ska göra. Då, menade hon, så går det mycket snabbare att lära in ett moment. Och man är säker på att det är ordet hunden lyssnar på och inte bara tittar på de hjälper man ger. Hon var överhuvudtaget mycket sparsam med att ge hunden hjälper. Helt annorlunda än vad jag läst tidigare, där man hjälper hunden att göra rätt, och sedan lägger på kommandot. Sen följer en lång period när man arbetar bort hjälperna mer och mer. Eller som vid klickerträning, där man strävar efter att hunden själv ska komma på vad man förväntar sig, och där man lägger på kommandot i ett väldigt sent skede.

En väldigt bra sak som sades på filmen var det här med ”bra”, och att det är först ögonkontakt med hunden vid ett ”BRA”, och sedan tar man fram godiset, eller bollen, eller trasan eller vad man nu använder som belöning. Annars får man en handfixerad hund som känner att man har godisen (eller bollen) i handen.

Torsdag 19 jan

LEDIG I DAG OCH MEJA MÅR INTE RIKTIGT BRA Idag tog jag ledigt och ägnade hela dagen åt Meja! Så skönt att ligga och dra sig lite på morgonen ihop med vovven! Vi tog en lång promenad på förmiddagen. Det var kallt och blåsigt, men skönt ändå med rätt kläder på sig. Vi var ensamma om att ha gått den skogsväg vi valde, såg bara djurspår, bl.a. måste en räv ha traskat där före oss. Det är skönt att Meja inte är så ivrig på att dra efter vilt, det är bara om de plötsligt står framför henne som frestelsen blir för stor. Och då jagar hon ofta bara efter så länge som hon ser dem. Det är nog själva rörelsen som är det intressanta! När vi kom hem så mådde Meja plötsligt illa och kräktes. Oturligt nog i min säng! Undrar om hon fått i sig något olämpligt? Det var bara att ta ur överkast, lakan och bäddöverdrag och slänga i tvättmaskinen. Så då kom jag ju igång med lite städning, tvättning och allmänt plock! Det är lätt att komma efter med sånt när man jobbar och helst ägnar all ledig tid åt hunden. Meja ”hjälpte till” med tvätten, men dammsugaren håller hon sig på behörigt avstånd ifrån. Fortsatt hulkande från Mejas sida på kvällen gjorde att jag serverade henne kokt ris som kvällsmat. Måtte hon nu inte bli sjuk! Hoppas hon inte fått i sig något olämpligt eller att hon fått någon kräksjuka. Man ser så väl på henne när hon inte mår bra – svansen slokar, ögonen ser olyckliga ut och hon kryper upp i famnen hela tiden som om hon ville säga: ”Matte hjälp mig, ta bort det som gör att jag inte mår bra!” Det får bli en kort promenad för lilla gumman ikväll.

 

Lördag 14 jan

UTFLYKT TILL MOTALA OCH WHEATENTIKEN ALICE Idag packade vi in oss i bilen och åkte till Motala för att träffa familjen Ahlsvik och deras wheatentik Alice. Vi träffades på Eriksöre camping på Öland i somras och har fortsatt att hålla kontakten med varandra. Vi började med att ta en promenad med vovvarna ner till Varamobadens långa sandstrand. Meja och Alice fick springa lösa, och som de lekte! De hade så kul tillsammans! Det var full spruta över stranden, som var hårt frusen och mycket springvänlig. Det var nästan svårt att se dem när de sprang iväg, kamouflagefärgade mot sanden! Snacka om att de var svårfotograferade, de två damerna! De flesta bilderna jag tog blev det bara en svanstipp eller en nosspegel på, så fort sprang de! Efter en blåsig och kall promenad var det skönt att komma in hos Ahlsviks och njuta vid deras kamin. Det vill säga vi andra njöt, Meja hade svårt att koppla av. Hon hade fullt upp med att kolla in de två katterna! Trots att hon blev tillrättavisad av en av katterna som tyckte att hon var lite för närgången, så kunde hon på äkta terriervis inte låta dem vara. Till slut satte vi för en grind till övervåningen där de var. Pia och Per bjöd på en god lunch och fika. Det var verkligen en trevlig dag. Vi bestämde att ses snart igen! Bilder och filmer från dagen finns i        fotoalbumet! Fler bilder ifrån den härliga dagen finns på http://www.ahlsvik.com/meja/Motala/default.htm. Fotograf Per Ahlsvik.

Torsdag

12 jan

PROMENAD, SEMLOR, TRÄNING OCH HEMSIDESSTRULANDE!

Idag tittade faktiskt solen fram. Det var min halvdagstorsdag på jobbet och Meja och jag tog en promenad tillsammans med dvärgschnauzrarna Ebba och Grållan, och deras matte. De tre tikarna leker inte mycket, men däremot märks det att de trivs med varandra, och att vimla omkring som en liten flock bland alla stigar i skogen.

Det kunde ha gått illa!

Rätt vad det var när vi närmade oss järnvägen så stack plötsligt Ebba iväg ifrån oss, mycket målinriktat rakt mot järnvägen. Inga rop från matte fick Ebba att hejda sig! Jag blev helnervös, eftersom jag hörde tåget på avstånd! Meja studsade omkring bredvid mig, lillgammal och förståndig som vanligt, och tycktes undra ”får hon verkligen göra så, för sin matte?”

Det var otäcka sekundrar innan Ebba vände om och kom tillbaka! Puh, vad nervös jag blev. Rälsbussen ven förbi en kort stund efter att Ebba hade vänt. Man kan aldrig lita på att man har hundra koll på sina hundar!

Semlor!

Jag har en stor passion i livet – semlor! Och idag kunde jag inte stå emot utan inhandlade fyra stycken åt familjen på vägen hem från jobbet. Kunde ju förstås inte hålla mig innan de andra kom hem, utan avnjöt den till kaffet efter promenaden. Den var LJUVLIGT god!

Lite träning

På kvällspromenaden stannade Meja och jag till på en upplyst parkeringsplats och tränade fotgående, inkallning och inkallande med ställande. Jag känner att vi börjar bli ringrostiga nu, och behöver backa i träningen. Måtte våren med gröna gräsmattor komma snart!

Hemma körde vi fjärrdirigering med klickerhjälp. Det går bättre och bättre, vad jag kan bedöma.

Denna hemsida!

För övrigt satt jag och pulade med hemsidan. Ju mer man håller på, desto mer lär man sig! Har förstått nu att sidorna är lite för stora för 1024 x 768, så man måste scrolla mycket om man har den upplösningen. Sitter ju själv oftast vid datorn som har 1280 x 1024 så då tänker man inte på det. Likaså börjar jag få kläm på alla tabeller, de måste låsas i måtten för att texterna inte ska klämmas ihop och ibland döljas av bilderna. Det kommer att ta lite tid att rätta till alla sidorna. Nåja, man lär så länge man lever, och så småningom kanske sidan kan bli riktigt bra!

Lördag

7 jan

BUS MED BOXERKOMPISEN EBBA!

Åh, så roligt idag! Ebba kom förbi med husse Daniel, matte Sofi och lilla Linus. Meja och Ebba har inte setts på nästan ett halvår eftersom de flyttat. Det blev ett kärt återseende! Meja gnällde av glädje!

Vi tog en sväng bort till en äng så hundarna fick busa av sig. Vilken fart det är i Ebba! Hon visade hela sitt boxerregister av livsglädje med studs och hopp!

Ebba var mycket stolt och beskyddande mot sin lilla bror Linus. Vi fick oss ett gott skratt när hon helt enkelt tog snöret i pulkan och drog i väg med Linus. Meja tittade fascinerat på. ”Vad gör hon, egentligen?”

Fler bilder finns i fotoalbumet.

Vi måste ses snart igen! Vi bestämde att vi kan träffas och gå promenader med hundarna. De har ju faktiskt inte flyttat till Sibirien, utan bara några mil bort.

Fredag

6 jan

PROMENADER, KLICKERTRÄNING OCH HUNDSPRÅKSFUNDERANDE!

Så mycket snö det är när man är ute och går. Vi satte overallen på Meja idag, för termometern visade plusgrader. Det hade nog inte behövts, för ingen snö fastnade under tassarna. Det tyckte inte Meja heller, usch och fy, ta av mig denna overall!!!

Klickerträningen fortsätter...

Inomhus tränade Meja och jag vidare med klickern. När jag gick till lådan i sovrummet och hämtade klickern kom Meja rusande med viftande svans! Lustigt, för vanligtvis när hon hör den lådan dras ut så springer hon och gömmer sig med svansen mellan benen. Det är nämligen i den lådan som jag förvarar borstar, kammar, klotång och rakapparat. Ingen favoritsysselsättning precis, det här med pälsvård! Men nu kommer hon plötsligt ihåg att klickern ligger där också, och klickern betyder godis!

Vi tränade vidare på fjärrdirigeringen. Klickern fungerar bra, återstår att se om det är någon skillnad mot om jag tränar som vanligt. Jag behöver nog läsa någon bok om klickerträning om jag ska fortsätta, så att jag uppdaterar mig och inte gör något fel.

Hundspråk – buff, buff med nosen!

Jag har funderat en hel del över att Meja ibland buffar till mig med nosen lite så där i förbifarten när man passerar henne inomhus eller ute när vi promenerar. Det är inget tiggeri, för det kan mycket väl vara så att hon inte ägnar mig en blick efter buffen. Har väl tänkt att det är någon form av kontaktbeteende! Frågade faktiskt idag på ett hundforum, och fick skiftande svar, men det jag kunde ta till mig var att någon läst att Anders Hallgren studerat beteendet och kommit fram till att nästan alla hundar gör det, mer eller mindre, men ofta ganska omärkligt. Han lade också märke till att beteendet ökade i frekvens om man promenerade på ställen som var okända för hunden. Hans tolkning var att puffandet hade en flocksammanhållande funktion, ungefär som att bekräfta att "det är du och jag, eller hur".

Hundar och vargar gör detta på varandra också. När de vandrar i flockar kan en hund/varg puffa till mycket lätt på en annan, för att sedan fortsätta titta rakt fram. Nästan lite retsamt, som om den retas och säger att "det var inte jag". Anders Hallgren tolkade även detta som att det hade någon flocksammanhållande funktion. Väldigt gulligt, i alla fall, tycker jag!

Ja, det är väldigt intressant det här med hundspråk! Borde nog skaffa en bok i ämnet!

Torsdag

5 jan

KLIPP – KLICK OCH TRICK!

Vaknade efter en skön sovmorgon idag. Meja låg bredvid och trynade, och hade inga planer på att väcka matte. Så skönt med en morgontrött hund! Alla jag pratat med som har wheatenterrier har berättat att deras hundar är morgontrötta. En ganska trevlig egenskap när man själv gärna drar sig i sängen på morgonen!

Ett försök till frisyrklippning...

Härom dagen tröttnade jag på Mejas enorma kalufs och tog fram saxen. Klipp, klipp, klipp…hm! Jag VET hur jag vill att hon ska se ut, men så svårt att få till det! Hals, öron, linjen under magen och tassarna blev väl ganska bra, men oj… ryggen! Hon hade så mycket päls där så hon såg ut som ett klot, så jag klippte djärvt av en bra bit. Det är bara det att jag inte klarar att klippa ihop det med sidorna så bra, så nu ser det ut som hon har långa gardiner som fladdrar på sidorna. Ska ta ett nytt tag med det snart igen.

...nä, vi får helt enkelt gå en klippkurs...

Igår ringde jag uppfödaren och bokade mig för klippkurs hos henne i slutet av januari. Nu jäklar ska jag lära mig att få till det här snyggt! Jag har gått en klippkurs förut med Meja, men det är mycket lättare i teorin än i praktiken att klippa en hund!

Ett problem är att jag skulle behöva ett trimbord till klippkurstillfället. Får se om jag hittar något begagnat att köpa!

Det snöade när vi gick förmiddagspromenaden. Meja som alltid håller sig omkring mig annars var helt döv idag och gick sina egna vägar. Efter ett tag tröttnade jag på henne och satte på kopplet.

Klickerträning – revival!

Vi har återupptagit klickerträningen! Nåja, jag har börjat klicka in henne. Vi får se vad det kan ge! Började så smått i dag i köket, utrustad med köttbullar och klicker. Meja blev salig, det behövs nog inte så mycket ”inklickning” här inte, det var tydligt att hon kom ihåg ljudet sen hon var liten valp!

 När hon var liten använde jag klickern för att lära henne att ta kontakt med mig när vi var ute och gick i koppel. Det var väldigt effektivt! Så effektivt att jag till slut tyckte att: ”Hallå, du får gå och nosa lite! Du behöver inte fjädra fram och titta på matte hela tiden, så du går in i lyktstolpar!” Jag lärde henne också en massa tricks såsom "Pang" (du är död), "snurra", "vacker tass", "high five" , "kolla vilken pudding!" osv med stöd av klickern.

 Jag blev inspirerad att börja med klickern igen när jag hittade en hemsida som tog upp ämnet: www.lapphund.se/metod02.htm. Lite skeptisk har jag väl varit och tänkt att det ska väl duga lika gott med ”Bra”. Men på denna hemsida förklarade man vitsen med klickern på följande sätt:

”…Varför är en ren ljudsignal så effektiv? Jo, därför att; störningsfria ljudsignaler tar sig direkt in i hjärnans amygdala som utgör en del av hjärnans s.k. limbiska system, den primitiva delen av hjärnan. Om någon smyger upp bakom Dig och smäller av ett knallskott, så hoppar du förmodligen högt. Ljudet hinner dock aldrig gå in via storhjärnan, analyseras och tolkas. Din reaktion kommer direkt och går ingen "intellektuell" omväg.”

Nåja, nu tror jag ju inte att hundar analyserar och tolkar så mycket här i världen, utan reagerar nog ganska direkt även på "bra"  i vilket fall. Men det är helt klart ett väldigt roligt sätt att lära in saker. Det bygger ju på att försöka få hunden att utföra det önskade beteendet på eget bevåg, utan kommandon och förevisningar, för att man så småningom ska kunna lägga på ett kommando för det önskade beteendet. Klarar den det, så lär den sig också väldigt snabbt, och framför allt - det sitter som berget!

1 jan

Nytt år! Äntligen är vi på rätt sida om årsskiftet och vi går mot ljusare tider. Nu börjar den tiden när jag varje morgon kollar tidningen för att se hur mycket längre den ljusa delen av dygnet blir, dag för dag.

Nyårsaftonskvällen gick väldigt bra. Meja brydde sig inte alls om fyrverkerierna. Vi gick inte ut när det var som värst vid tolvslaget, så ljudet blev ju lite dämpat av att vi var inomhus och av all snö som var ute. Hon sov så tryggt hos oss andra i vardagsrummet. Tidigare på kvällen när jag tog sista kissrundan med henne såg hon lite konfunderad ut när det smällde omkring oss, men det var på ganska långt avstånd och hon brydde sig inte så mycket. Mycket viktigare att köra ner nosen i snön och lukta för att kolla vilka som varit där före oss. Skönt!

 Det första som gjordes på morgonen idag var att ta ett varv på tomten och kolla så att inga smällare låg där och skräpade. Det är ju dödligt giftigt att tugga på!

 Senare tog Meja och jag en långpromenad i snön. Vi mötte många andra flanerare. Det var franska bulldoggarna Beata och Ida, den tibetanska terriern Emil och golden retrievern Sassa. Helkul, tyckte Meja, att busa med den tibetanska terriern. Beata och Ida gick också bra att springa runt med, men först tryckte Meja mycket strängt ner lilla Ida i snön och talade om att här är det ingen idé att du sticker upp! Okey, tycktes Ida säga, då leker vi istället! Golden retrievern Sassa är till åren kommen så där blir det mest lite nosande och vänligt hälsande innan hundarna börjar tigga godis hos respektive matte. Det är spännande att studera hundarnas språk, även om man bara lyckas uppfatta bråkdelen av det!