Spårsöndag på Tinnerö 2007-01-13
Idag åkte vi till Tinnerö och spårade tillsammans med Lars-Olov, Ingegerd och labradorerna Dea och Arka.

På bilden syns Arka. Hon är inte så spårvan och har fått ett lite kortare spår. Svansen går som en propeller! "Det här var jättekul!"
   
Dea väntar oroligt på att matte och Arka ska komma tillbaka.
   
Äntligen Deas tur! Hon tar sig an spåret med liv och lust!
   
Hon är en duktig spårhund, Dea. Men ibland blir äppelkarten som ligger på marken för frestande, och hon fyller på matdepåerna!
   
Här får hon belöning för hittad apport.
   
Slutet av spåret går ut på öppet fält med en skarp vinkel. Här har hon tagit vinkeln och hittat bollen som ligger ett tiotal meter efter.
   
Plötsligt dyker en schäfer upp i bild! En hanne som stuckit från sin matte och husse och fått korn på Dea, som just har löpt!

Matten och hussen fick sina fiskar varma när de sent omsider dök upp och tog hand om sin hund. Då hade Ingegerd lyckats koppla schäfern och jag höll Dea.

Man tycker att en ursäkt hade varit på sin plats, men det tyckte inte hussen som mest stod och käftade med oss. Till slut grep schäferns matte in och "gjorde en pudel", och bad om ursäkt.

 
   
Dea har inte låtit sig störas av incidenten, utan spårar lugnt vidare när schäfern med bihang har gått iväg.
   
Så var det Axas tur att spåra. Spåret har legat ungefär en och en halv timme när vi kommer igång. Strax innan så ser vi folk som går i spåret med två hundar!
   
Bitvis spårar hon bra, bitvis är det snurrigt. Hon ber om hjälp en hel del, men jag stålsätter mig och väntar ut henne.

Det är svåra förhållanden idag! Frost på backen som smälter i solen, mycket blåst och massor av flanörer som sagt!
   
 
   
Apport hittad!

Hon missar ett par apporter, men jag är ändå nöjd med henne! Hon jobbade hårt i det långa spåret och var jättetrött när vi kom till slutapporten.
   
Äntligen Mejas tur! Hennes spår har legat i över två timmar när Lennart och hon går till spårstarten.
   
Även Meja hade vissa problem idag. Det hade rört sig mycket människor i spåret efter att det var lagt, och några spårpinnar var bevisligen borta.

 
   
Det var underbara timmar ute i solen! Vi avslutade med en promenad då hundarna fick springa lösa och leka med varandra.

När vi kom hem så var Meja och Axa rejält trötta och sov hårt ända tills det var dags för dem att få kvällsmat.
   
wheatenmeja.se